Dagen efter: Nästan som en annan sport
Tottenham gick upp i en tidig tvåmålsledning hemma mot Chelsea. Det borde räcka långt, men för dagens Spurs behövs mer för att inte förlora. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Cristian Romero och Micky van de Ven spelade båda oväntat från start men tvingades båda kliva av. Hur viktiga är Spurs mittbackar?
- Cristian Romero gick av vid 2-0. Sen vandrade Chelsea in i skottsektorn och reducerade. Det borde inte ha behövt hända. Men det är klart att det såg väldigt bra ut så länge Romero och van de Ven spelade tillsammans.
Jag vet inte hur det gick till när båda bedömdes kunna spela. Kanske var det verkligen en korrekt bedömning. Men för oss som inte har tillgång till all information kändes det dumdristigt inför vad som väntar framöver. Mötet med Chelsea hade inte gett mer poäng än nån annan match. Visst gillar jag att man erkänner att det ändå är lite speciellt att möta Chelsea, men den här skillnaden i hur man tar sig an matcher går alldeles för långt.
Men Romero och van de Ven är otroligt viktiga. När dom kan spela.
2. Spurs ledde med 2-0 på hemmaplan men tappade till förlust. Sånt är inte så vanligt i fotbollen?
- Nä, men det är sånt som Spurs bjuder på. Sättet man tillåter Chelsea att reducera och snabbt skaka liv i vad som borde ha varit en död match är direkt svagt. Visst att Fraser Forsters räckvidd inte är den bästa, men att ens släppa till ett skott från det området efter att ha haft motståndaren på kanten är orimligt. Spurs hade sju utespelare med vilket var tillräckligt för att sätta två man på varje motståndare, men man i det närmaste styr in bollföraren i skottsektorn. Sen på Chelseas ledningsmål är det också bedrövligt försvarsspel där nästan halva laget är runt bollföraren på kanten men ändå tillåter honom att gå in i planen. Sen har vi två straffar på det... Det är nästan som en annan sport. Vid ledning med 2-0 på hemmaplan i fotboll ska inte kunna se ut så här, men för Tottenham känns det standard. Antingen gör man 3-0 och kanske 4-0, eller så vinner man inte. Det är som en annan sport. Ishockey eller nåt sånt. Sen hade det kunnat gå vägen. Spurs hade npgra öppna mål som man inte avslutade mot i den första halvleken. Heung-min Son hade ett bra skottläge där han inte träffade målet, och framförallt det där märkliga frilöget där domarna gick vilse tankemässigt och inte tyckte var offside. Mot Manchester City gick det vägen, men den matchen hade lika gärna kunnat bli precis så här medan den här hade kunnat bli som Manchester City.
3. Spurs gav bort två straffar som blev avgörande. Vad säger man?
- Det är väl sånt som händer när ett försvarsspel byggs upp på att individen ska improvisera fram lösningar. Nu blev det tokfel, framförallt Yves Bissouma får ju inte gå ner på det viset. Att Pape Matar Sarr åker på en straff beror ju på att han går in klumpigt, men utan en motståndare som uppfattar situationen blir det kanske inte straff. Heung-min Son hade också chansen att gå ner en gång men han förstod inte att han skulle ta smällen och sedan falla.
Jaja, straffarna blev avgörande. Men det hänger ihop med allt annat vi ser där det inte riktigt verkar finnas några linjer för hur man försvarar tillsammans som ett lag.
