Dagen efter: Individuell kvalitet sänkte Manchester U
Tottenham besegrade på måndagskvällen Manchester United med 3-0. Mauricio Pochettino brukar ha svårt på Old Trafford, men den här gången gick det alltså väldigt annorlunda. HF Löfgren svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham hade problem under den första halvleken men släppte ändå inte in något mål. Hur ser du på det, är det en svaghet att inte kunna föra spelet eller en styrka att kunna vara tillbakapressade utan att släppa in något mål?
- Både och.
Pochettino har själv sagt att han alltid vill att Spurs ska vara spelförande och dominera matchbilden, även mot bästa möjliga motstånd. Pochettino hyllades också, kanske lite oförtjänt, förra hösten när vi sjönk hem och kontrade mot t ex Real Madrid och Dortmund i Champions League. Pochettino har dock sagt själv i efterhand att detta inte alls var matchplanen utan att det bara blev så. Så ur den aspekten så tror jag inte att Pochettino var särskilt nöjd med hur matchbilden såg ut under första halvlek och att det var en sådan stor skillnad i energinivå mellan lagen.
Å andra sidan så är han säkert väldigt nöjd med att vi lyckades freda oss och att vi kunde gå till pausvila med 0-0. Så visst är det en styrka att få med sig ett resultat i en halvlek som inte alls ser ut som man har tänkt sig och där motståndarlaget kommer ut med en helt annan energi och inställning än Spurs. Personligen drog jag i alla fall en lättad suck när halvtidsvisslan ljöd.
2. I den andra halvleken gjorde Spurs tre mål, och visade att det var stor skillnad mellan lagen över hela planen. Vad betyder en sån här match?
- Jag håller inte riktigt med om att ”det var stor skillnad mellan lagen över hela planen”. Jag kan enas om att vi ryckte upp oss rejält i andra halvlek och när också Manchester United mattades så jämnades matchbilden ut. Jag anser att skillnaden mellan lagen i andra halvlek var att vissa individer i Spurs visade högre kvalitet i de avgörande momenten jämfört med motsvarande spelare i Manchesterlaget. Kanes oerhörda nick, Lucas solonummer och kliniska avslut, Eriksens löpningar och inspel, Alderweirelds försvarsspel osv. Som lag gjorde dock inte Spurs någon jättematch i mina ögon, inte ens i andra halvlek.
Betydelsen av ett sådant här resultat ska dock verkligen inte underskattas. Vinster på Old Trafford har varit extremt sällsynta och jag tror att de flesta Spursfans hade varit nöjda med en poäng igår, särskilt med tanke på hur det såg ut på planen. Dessutom har det tidigare behövts helt otroliga bragder för att vinna den här typen av matcher. Om vi har stått för en medelbra insats så har det oftast slutat med förlust. Nu visar vi att vi kan vinna borta mot ett topplag utan att briljera med ett fantastiskt lagspel och faktiskt ha lite flyt i de avgörande momenten. Det är ju t ex inte särskilt ”Classic Spursy” när Lukaku missar öppet mål efter Rose galna hemåtpass.
3. Hugo Lloris åkte bara dagar före match fast för att ha kört bil med en otillåten mängd alkohol i blodet. Ändå fick han stå. Vad har du att säga om allt detta?
- Jag reagerade väldigt starkt på nyheten och är oerhört besviken på Hugo Lloris. Jag anser att klubben borde ha markerat kraftfullt, att han borde ha blivit av med kaptensbindeln och blivit avstängd från spel tills vidare. Varför blev det inte så då? Som någon klok på Shelfside skrev igår så beror det antagligen på kulturella skillnader som kan vara svåra för oss svenskar att förstå och acceptera. Tydligen är det ingen ”big deal” att dricka en flaska vin och sedan sätta sig bakom ratten i vissa andra länder, så länge ingen olycka sker. Dessutom verkar Pochettino ha förvandlats till en nallebjörn under sommaren och nu har alla spelare som tidigare har varit utfrysta fått komma in i värmen igen. Detsamma verkar även gälla spelare som begår brott.
Det som också är märkligt är att Lloris verkade vara helt oberörd och nästan mer fokuserad än normalt igår. Han stod som vanligt för ett par fina och avgörande räddningar men undvek helt den där nästan obligatoriska blundern eller ”nästanblundern” som vi vande oss vid under förra säsongen. Känslomässigt blir det nästan lite otäckt för mig, eftersom jag vet att jag troligen inte själv hade varit i tillräcklig balans för ens att ta ett bakåtpass några dagar efter en rattfylla. Men återigen, som fransman är det kanske så att man inte tycker att detta är så märkvärdigt och då blir det klart lättare att skaka av sig händelsen.
Nu är det i alla fall som det är med den här saken. Jag kommer försöka att lägga det bakom mig nu och gå vidare.
