Dagen efter: Lång väg att gå
Tottenham förlorade onsdagskvällens bortamöte med Manchester United med 3-1. Spurs såg inte alls ut som ett lag som vunnit tre raka matcher under en ny tränare, utan det var det gamla Spurs som dök upp på Old Trafford. Albin Lindström svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham förlorade med 2-1 efter en svag insats. Påminde det inte väldigt mycket om hur det sett ut under Mauricio Pochettino denna höst?
- Jag har svårt att övertyga mig själv om att det var ”The Special One” som stod vid sidlinjen och dirigerade mannarna i går kväll. Det kunde lika gärna ha varit Mauricio Pochettino, med en sargad relation till Daniel Levy i bagaget och tankarna på nya utmaningar, som återigen visade upp varför han är allt annat än den manager som ska leda Tottenham till en titel. Tankarna efter matchen är i alla fall detsamma. Den sprudlande anfallsfotboll som Mourinho visat prov på i sina inledande tre matcher var som bortblåst. Optimismen som den fört med sig likaså. Matchen mot Manchester United är ytterligare ett tecken på att vi har en lång väg att gå. Vi saknar intensitet och aggressivitet. Vi släpper in mål till följd av individuella misstag. Vi skapar inte chanser framåt. Ett rejält bottennapp där vi inte ens förtjänar en poäng.
I dag är det inte lättsamma frågor kring hur Mourinho ska åtgärda bristerna i försvarsspelet och hur vi ska lyckas vinna en match utan att släppa in mål bakåt som orsakar mig huvudbry, det är snarare frågan om spelarna har den mentala förmågan att gå in i en match med inställningen att vilja vinna och göra allt för att uppnå detta, en fråga som jag lärt känna allt för väl under denna säsong. I går fick Mourinho en försmak på den utmaning Pochettino ständigt tampades med; bristen på en kontinuerlig motivation. Jag väljer att ställa mig bakom Mourinho. Om det är någon som kan vända på skutan och införliva nytt hopp i truppen är det han, vinnaren José Mourinho. Det kommer att ta tid och vi måste ge det tid. En vinnarmentalitet skapas inte på 15 dagar.
2. Dele Alli gjorde ett fint nummer när han kvitterade. Är han José Mourinhos viktigaste spelare, och kommer han då kunna fortsätta vara det?
- Dele Alli sticker ut. Han har under Jose Mourinho lyft sig och visat prov på sina kvalitéer i matcherna mot West Ham, Olympiacos och Bournemouth. Han visar vilja i sin press, han tar löpningar i djupled och han visar upp sin bollkontroll inte minst när han till och med assisterar mål liggandes på backen. Det är verkligen en Dele Alli man saknat.
I gårdagens match mot Manchester United är även Dele Alli den som gör ett försök att driva Tottenham framåt, framförallt med sitt individuellt skickliga mål. Jose Mourinho öste Alli med beröm efter hans insats i matchen mot Bournemouth och det är tydligt att Jose Mourinho ser Alli som, om inte den viktigaste, en viktig kugge i maskineriet Tottenham. Mourinho har även visat att han gärna använder sig av en nummer tio i sitt taktiska upplägg där spelare såsom Deco och Wesley Sneijder axlat rollen i tidigare lagbyggen. Eriksens rådande transfersaga och Lo Celsos brist på speltid under Mourinho tyder inte heller på att Alli behöver oroa sig för konkurrens på sin position. Det går självklart att argumentera för att Lamela kan utmana om nummer tio rollen när han är tillbaka från sin skadefrånvaro men jag tror det är mer troligt att Mourinho nyttjar Lamela som en kantspelare. Jag har svårt att se att Allis formkurva skulle börja dala och kanske är José Mourinho vad Allis karriär behövde för att återigen få luft under vingarna
3. Davinson Sanchez vände bort motståndaren men spelade fram till Manchester Uniteds första mål. Är han verkligen en mittback som kommer att få fortsatt förtroende under José Mourinho?
- Tottenhams försvarsspel har allt annat att önska för tillfället. Trots elva gjorda mål de senaste matcherna har man läckt in åtta mål bakåt sedan Mourinho tog över rodret, vilket får ses som underkänt. Sanchez är en av de spelare som lyft sig under Mourinho där han startat samtliga matcher och stått för stabila prestationer. Gårdagens match mot Manchester United var något annat. I går fick vi återigen se en osäker Sanchez. En osäker Sanchez som inte hör hemma i ett lag som ska utmana om titlar. Han skakade som ett asplöv när han sattes under press, han satte inte en passning rätt och han orsakade upprinnelsen till Manchester Uniteds första mål. Han kan skatta sig lycklig över att det var Alderweireld som bildade mittbackslås tillsammans med honom annars hade vi mycket väl kunnat räkna in ytterligare mål i baken.
Samtidigt måste vi komma ihåg att Sanchez fortfarande bara är 23 år gammal. Han är fortfarande orutinerad men det finns tid. Med ett förtroende från Mourinho och en konsekvent plats i startelvan tror jag Sanchez kan utvecklas till den mittbacksgeneral som Tottenham behöver. Den pågående kontraktskarusellen som både Alderweireld och Vertonghen sitter i tyder på att det är Sanchez valet faller på när Mourinho tar sig an den svåra uppgiften att formera en slagkraftig defensiv. Sanchez kan dock inte göra det ensam. Än så länge behöver Sanchez en vägledare som kan ta honom under sina vingar och frambringa den potential vi alla vet Sanchez besitter. Mitt hopp går till Alderweireld som är den av de tre flyttfåglar som ryktas vara närmast en förlängning med Tottenham sedan Mourinhos flytt till Hotspur Way. Vi vet alla att Mourinho är en defensiv tränare i grunden. Med tiden kommer försvarsspelet att bli bättre och där spelar Davinson Sanchez huvudrollen.