Dagen efter: Nära gå riktigt illa
Tottenham lyckades besegra Luton, och har därför fortfarande kontakt med Aston Villa. Nio matcher återstår för Spurs den här säsongen och varje vinat är viktig, men den här gången var det nära att gå riktigt illa. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Dejan Kulusevski blev utbytt i halvtid och Spurs fick genast ett mer direkt spel. Dessutom var det ett obeslutsamt agerande från Kulusevski som förvandlade en bra målchans till en motståndarkontring som gav ett baklängesmål. Blir det bänken i nästa match?
- Det är kanske dags för det? Kulusevski ligger visserligen bakom en hel del även i en match som denna, men det är en konkurrenssituation där både Timo Werner och Brennan Johnson just nu känns hetare. Så ska nån kliva åt sidan är det kanske Kulusevski. Samtidigt behöver Spurs spela annorlunda om man väljer att göra den förändringen. Det blir ett mindre kontrollerat spel och fler som är inne och rör runt, vilket öppnar upp en match men blir ännu mindre kreativt om bollen inte studsar yttrarnas väg.
När Spurs kom fem mot fyra igår och Kulusevski rullar bollen bakom alla medspelare så gav det en chans att kontra, men här tycker jag också att vi måste titta på hur Heung-min Son tillåter kontringen att ske. Kanake tyckte han att det var en enkel grej att bryta och förlänga anfallet, för det såg ut som att det var på gång att ske, men nu missade han och Luton gick till anfall. Vi vet själva hur frustrerande det är när motståndarna lyckas stoppa Spurs i det läget, och nog behöver Spurs bli bättre på att göra samma sak. Kulusevski missade en passning 80 meter från egna målet, det måste få ske, men Son missar att stoppa en kontring som är uppenbart farlig då sex från Tottenhams lag är inne i motståndarstraffområdet. Det måste faktiskt Son göra bättre.
2. James Maddison såg att annat än nöjd ut när han byttes ut halvvägs in i den andra halvleken. Men nog måste han vara mest besviken på sig själv?
- Ja, visst är det så. Maddison är en nyckelspelare, men han har inte varit skillnaden på väldigt länge. Nu blev det ett realtivt tidigt byte, och med Giovani Lo Celso på bänken gör Postecoglou rätt som ändrar. Det är inte så att Maddisons plats i startelvan är hotad, där ligger han före en sån som Kulusevski i hierarkin, och det ska mycket till för att han ska petas. Men det här bytet kom till för att Maddison inte gjorde skillnad, samtidigt kom Lo Celso in och gjorde det bra, så Postecoglou lär fortsätta att förändra tidigt om det behövs.
Sedan är det inte bara Maddison som inte riktigt kommer loss. Yves Bissouma fick spela lite längre, men även han har uppenbara problem, och det ger ett centralt mittfält som inte gör skillnad mot ett motståndarlag som backar hem och står rätt i positionerna. Men det var kul att se hur Bissouma firade segermålet. Han gick ju ut på fel sida när Richarlison kom in, sen fastnade han vid motståndarmålet när Son tryckte in 2-1, det var verkligen härliga scener.
Men allt hänger ihop. Hackar det för Maddison eller Bissouma får den andre det svårare, eftersom motståndarna inte går bort sig på samma sätt. Detta drabbar i sin tur Kulusevski som inte har snabbheten för att dra igång npgot på egen hand, utan det bygger på att alla gjälps åt att skapa ytor åt varandra. Där behöver Johnson och Werner mindre, för dom har snabbheten för att utnyttja ytor på planen som dom kan springa in i genom att vinna löpdueller, så det är inte så överraskande att Kulusevski, Bissouma och Kulusevski får svårt samtidigt.
3. Tottenham ligger nu åtta poäng före Manchester United med nio matcher kvar att spela. Det ser ganska bra ut för att nå topp 5?
- Ja, det är klart att det ser bra ut när man tittar på tabellen. Inget är klart, men man får inte glömma det här när man känner viss besvikelse över enskilda matcher. Helheten har överraskat positivt, Ange Postecoglou gör det bra, och det faktum att vi nog alla känner att det finns väldigt mycket högre höjder i det här laget ger en härlig känsla för framtiden.
Postecoglou utvecklas dessutom själv. Bara en sak som hur han skrek ut order på väg ut till omklädningsrummet efter den första halvleken var en väldig skillnad jämfört med mötet med Fulham. Spurs vaknade till och spelade mycket mer direkt i den andra halvleken, och det var ingen slump att vändningen kom den här gången men inte mot Fulham.
Jag kan tycka att det här var ett förlorat tillfälle att få känslan runt klubben att verkligen lyfta. En hemmamatch mot ett skadedrabbat Luton hade kunnat ge en riktig feststämning. Nu blev det en annan typ av fest, men ganska mycket frustration och det var nära att gå riktigt illa. Sen är det klart att det här skapar egna förutsättningar för nästa match, och redan på tisdag är det ny match. West Ham borta är inte lätt, och på så sätt är det kanske bra att spelarna inte fick chansen att sväva iväg som efter krossen av Aston Villa nyligen som följdes upp av en riktigt dålig insats mot Fulham.