Dagen efter: Oroligt
Premiärmatchen i det nya Europa Conference League blev en hård kamp mellan Tottenham Hotspur och Stade Renness. Spurs fick lämna Frankrike med en poäng och adderat två nya namn på skadelistan med Lucas Moura och Steven Bergwijn. Alice Nordström svarar på några aktuella frågor om gårdagens prestation.
1. Vi fick se två spelare utgå på grund av skador i Conference League. Känns inte det lite onödigt med tanke på den viktiga matchen mot Chelsea i helgen? Hur tänker du när det kommer till laguttagning i denna tävling?
- Ja, både att Steven Bergwijn och Lucas Moura går av skadade är precis allting som vi inte behövde. I en sådan här turnering som Conference League är så kan man inte spela med samma gubbar som man gör i Premier League. Det är ett tjänstefel att rätt och slätt ta ut samma elva, man måste rotera i denna turnering. Vi ställer upp med många spelare som är tänkt till matchen i helgen, så som Kane/Bergwijn/Lucas nu när Son är skadad. Saknaden efter Dier, Sanchez, Lo Celso och Romero är likaså stora. Man kan diskutera även att t.ex. Højbjerg får komma in på planen när man själv spontant tycker att han skall vila, men vad är alternativen? Winks iofs, men efter hans insats i Portugal mot pacos de ferreira har jag varit livrädd för att samma prestation skall upprepas. För i slutet av dagen behövs dessa matcher vinnas i Conference League, men till vilket pris? I alla fall inte det som resulterade i två nyckelspelare som gick av med skada. I precis samma skede vill man ta fram de som nötar bänk och skifta så gott det går, men innebär det att Doherty startar en match till efter gårdagens genomusla uppvisning så tackar jag hellre nej. Det såg ut som att Gil och Bergwijn hade en fröjd ihop på planen, vi får helt enkelt se när det blir nästa gång dem får lira ihop.
2. Tanguy Ndombele spelade från start. Hur såg han ut?
- Bäst på plan, inget snack. Första start för Ndombele under Nuno och den kvalitén han besitter när han har en boll vid hans fötter är helt otrolig, konstant magi. En-mot-en (eller snarare en-mot-tre) och hans förmåga att hitta de där små ytorna till ett framspel där ett skott på mål ligger som nästa aktion. Han besitter precis allt det där vi saknade mot Crystal Palace och alla andra matcher när vi inte har en kreativ mittfältare på plan som bryter mönster och som både vill och kan ta sig vidare på egen hand via motståndarlagets försvarare.
Som alltid med Ndombele bjuder han på champagne-manövrar varje match han spelar och denna match likaså. Självklart tänker jag på klacken vid sidlinjen som sedan resulterade till Tottenhams första mål. Och vem fick stå på första parkett och bevittna denna magiska handlingen? Jo, självklart Nuno själv. Vi får hoppas nu att Ndombele startar fler gånger och att Nuno såg precis det jag såg, att han är livsviktig i vår process.
3. På söndag väntar Chelsea. Vilken är din känsla inför den matchen?
- Det känns oroligt och opassade, faktiskt allt ifrån som jag önskar känna inför ett derby. Prestationen i den senaste ligamatchen med två faktiska avslut på mål vill man helst glömma och då är det samtidigt den senaste prestationen som man med största känsla går efter. Vi möter ett av världens bästa fotbollslag med en defensiv som i princip är felfri och en offensiv som leds av Lukaku, behövs det sägas mer? Vad vi kommer erbjuda för elva pågar på plan vågar jag knappt ägna en tanke åt.
Dock har jag alltid det med mig, vi står inför ett derby på hemmaplan mot ett rivallag av högsta rang - vi vet att precis allting kan hända. Jag vill se ett Tottenham som gör precis allting för att både stoppa och skapa målchanser, springa för varandra och ge allt till oss supportrar. Hade inte suttit fel med Kanes första ligamål dessutom. Mer än så förväntar jag mig inte och det får faktiskt vara okej det också.
