Dagen efter: Spurs inte ens nära
Tottenham hade ingen chans borta mot Manchester United. Matchen påminde en hel del om förlusten mot Arsenal. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Mot Manchester United fick vi se precis det som Antonio Contes största kritiker förutspådde. Ett Spurs som såg ut att hoppas få med sig 0-0 från matchen. Hur såg du på inställningen?
- För det första, jag är verkligen inte någon av Contes största kritiker, tvärtom. Men den här matchbilden var väntad även för mig. Det oväntade var att Manchester United kom till så många avslut, och att det hände så lite när Spurs skulle kontra. Det var ganska bedrövligt att se faktiskt.
Det påminde en hel del om mötet med Arsenal. Skillnaden är väl den att Arsenal såg ut som ett juniorlag som var redo att rasa samman vid minsta lilla motgång, medan Manchester United kändes väldigt stabila. Men båda spelade ut Spurs.
2. Vi fick se 352 från start, men det fungerade inget vidare?
- Nä, verkligen inte. Om Spurs hade spelat 343 och det sett ut på det här viset hade många haft analysen klar, att det berodde på spelsystemet. På så sätt var det skönt att kunna stryka 352 som en omedelbar lösning på alla problem.
Det är egentligen märkligt hur Manchester United kunde köra över ett Spurs med tre centrala mittfältare som alla gör det defensiva jobbet. Ännu märkligare blir det av att Matt Doherty och Ivan Perišic tillhörde Spurs bättre utespelare. Det borde ha betytt att Manchester United inte skulle kunna skapa särskilt mycket alls. Men nu fick vibse nåt helt annat.
3. Ännu en gång dröjde bytena. Varför gör Antonio Conte så?
- Han tror väl inte på förändring. Och helt ärligt, vem gjorde det. Sen är det klart att jag ville se nåt, så länge det stod 1-0 fanns möjligheten att få Manchester United att tänka. Några offensiva byten hade kunnat ge en reaktion där Manchester United började försvara, och då hade vi fått se om det verkligen var så stabilt som Spurs fick det att se ut genom att knappt ens försöka etablera något anfallsspel.