Dagen efter: The Tottenham boys making all the noise
Tottenham lyckades på lördagen vända och vinna hemma mot Arsenal. Harry Kane blev stor matchhjälte när han nickade in avgörande 2-1 med fem minuter kvar att spela. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham lyckades besegra Arsenal och publiken på White Hart Lane var verkligen i högform. Har Mauricio Pochettino fått med sig läktarna nu?
- Ja, och nej. Han har gjort så otroligt mycket rätt att han inte kunde vara mindre ifrågasatt än han är just nu, men samtidigt vet vi hur det fungerar. Två förluster och det kommer gnällas, från mig och från andra. Det är så det fungerar.
Och det är en sak att få White Hart Lane att gunga mot Arsenal, men snart är vardagen här igen. Så här kommer det inte vara varje match. Men med detta sagt, det var riktigt kul att höra publiken igår och jag är övertygad om att den hade en inverkan på matchen. Spelarnas sätt att agera på planen gav publiken något att hoppas på, och publikens sätt att lyfta stämningen gav spelarna sådan kraft att dom inte kunde sluta springa. Och tillslut kom vändningen.
Sedan har något faktiskt hänt. White Hart Lane har knappast nånsin varit tystare än den var i november. Men så petades Emmanuel Adebayor och Younes Kaboul, och jag tyckte att man kunde känna redan mot Everton den 30 november att det här var precis vad som behövdes. White Hart Lanes läktare vaknade och nu är det riktigt kul. Everywhere we go!
2. Harry Kane avgjorde. Igen. Hur är det möjligt?
- Jag vet inte. Hur kan han vara så bra. Mot Chelsea blev jag överraskad på riktigt, att han kunde dominera på det där sättet mot ett sådant motstånd. Mot Arsenal blev jag inte förvånad, han är ju så här bra. Det är fantastiskt.
3. Nabil Bentaleb och Ryan Mason spelade från start och det var knappast någon som hade invändningar mot detta. Hur ser du på Spurs mittfält?
- Ja du, det känns alldeles fantastiskt att se Bentaleb och Mason tillsammans. Att Bentaleb är en stjärna är uppenbart, han dominerar mot alla, men det här känns som matchen där Mason tog steget på riktigt. Inte det att han inte varit så här bra tidigare, men om hans stil funkar så här bra mot Arsenal, ja då är det bara att köra på. Den energi han tillför på planen ska inte tas för givet. Visst finns där en risk att han går vilse och börjar tro att han är en spelare som han inte är, men knappast under Pochettino, Mason står för Pochettinos fotboll och Pochettino lär inte tillåta Mason att agera i strid med detta.
Jag gnällde en hel del under hösten på att Spurs trupp var för jämnbra. Att där saknades spelare som inte gick att ifrågasätta. Men nu har Pochettino lyckats med konststycket att få Bentaleb och Mason att ena supportrarna. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, jag kunde inte se det komma, men jag är oerhört glad över utvecklingen.
När Harry Redknapp kom in i klubben lärde han mig väldigt mycket om fotboll. Och nu känner jag så där igen, Pochettino visar mig saker som jag inte trodde var möjliga att göra.
