Dagen efter: Var det Chelsea eller var det Anzji?
Tottenham spelade på lördagen 1-1 hemma mot Chelsea. Gylfi Sigurdsson gav Spurs ledningen, innan John Terry till synes något enkelt tilläts nicka in kvitteringen i den andra halvleken. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. 1-1 hemma mot Chelsea efter tappad ledning, helt nöjda kan vi väl inte vara?
- Nä, visst är det så. Hemma på White Hart Lane är det vinst som gäller. Men samtidigt är oavgjort väldigt mycket bättre än förlust. Det var ingen CL-plats som rök igår, inte ens en ligatitel.
Det jag tycker är lite synd är att bollen inte hittar in i målet när Spurs spelar med en man mer. Chanserna som uppkommer är tillräckligt för att det ska kunna bli vinst, Defoes fria läge där han passar målvakten och Sigurdssons skott precis utanför bortre ger tre poäng åtminstone en match på tre. Och hade Paulinho fåt in nån av bollarna vid 1-0 hade det nog också gått vägen. Men samtidigt, och jag vet att många hatar det jag skriver, men jag kan ändå inte känna mig besviken över utgången eftersom det är just Chelsea som står för motståndet. Vid 1-1 väntade jag bara på att ”Drogba” skulle kliva fram med nåt omänskligt styrkenummer och forcera in 2-1.
2. Chelseas kvittering kommer till efter en frispark som lyfts in bakom försvarslinjen, kändes det inte lite väl enkelt?
- Jo, men är det inte alltid så när motståndarna nickar in en boll efter en fast situation, för att det ska gå vägen måste det vara lite billigt. Men det sker inte varje gång, långt därifrån, så om vi väljer att inte fokusera så väldigt mycket på just detta mål utan snarare tittar på hur det sett ut denna höst går det inte att gnälla. Chelsea gör det bra, dom är tunga, och när Dembele inte vågar stå upp ställer han hela laget. Jag tycker inte ens Dembele förtjänar särskilt mycket skit, men om nån hade hängt med Terry hade det krävts ett försvarsspel där man gått ifrån att hålla den offsidelinje man planerat för. Nu följde Dembele med Ivanovic och spelade Terry onside, om det sker många fler gånger är det ett problem. Men nu ställde man offside vid nästa liknande frispark tio minuter efter målet, och det är vad det handlar om, att tro på det man gör även efter ett misstag.
3. Andros Townsend till höger och Gylfi Sigurdsson till vänster. Skulle det inte spela några nyförvärv på kanterna?
- Ja, hade nån för en månad sedan sagt att Tottenhams offensiva yttrar i månadsskiftet september/oktober skulle vara Townsend och Sigurdsson hade jag väl trott att man snackade om veckans match i Europa League borta mot Anzji. Men samtidigt gläds jag över det här. André Villas-Boas känner inte att han måste starta med nyförvärv bara för att dom kostat en massa pengar.
Sigurdsson och Townsend förtjänade att starta mot Chelsea. Jag har själv haft svårt för Sigurdsson, och jag kommer antagligen alltid bedöma honom ”orättvist” eftersom jag egentligen är mer förtjust i en annan spelartyp, men så länge han fortsätter att göra mål måste han spela. Townsend är mer min typ, som jag ser fotboll behövs snabba ”idioter” som försöker gång på gång och inte låter sig påverkas av att inte mycket går deras väg. I ett så tungt lag som Tottenham är den här säsongen måste det till spelartyper som bryter mönstret, det är min åsikt. Sen respekterar jag att andra tycker bättre om en mer bollvårdande spelare, men i mitt Spurs finns det alltid plats för snabba offensiva yttrar som vill utmana, sen är det tränarens uppgift att byta ut spelaren om det inte funkar (och då vill jag alltså ha ytterligare typ liknande spelartyper på bänken).
