Krönika: Harry Kane
10 dagar kvar tills vi får ett definitivt svar, stannar eller lämnar Harry Kane Tottenham Hotspur? Min första krönika här blir en text om en av våra största stjärnor genom tiderna. Trevlig läsning!
Vi är flera månader in i att leva i vetskapen om att Harry Kane vill lämna Tottenham Hotspur. Det har varit tumult och känslofyllt. Att en av världens bästa anfallare vill spela och vinna de mest prestigefyllda turneringarna borde inte göra någon chockad. De flesta av oss fotbollsälskare och Tottenham-supportrar har full förståelse att en spelare som vunnit skytte- och assistligan föregående säsong vill tillhöra ett lag som slåss om en Champions League-titel och inte en valör i det nya Europa Conference League. Vi har förståelse och det är jag övertygad att en sådan idrottsman som Kane är, har varit väl medveten om och dragit till fördel av det som ett get-away kort i detta transferfönster. Ja, för det är ändå de gångna veckorna och alla dess händelser som man vill lyfta i en diskussion och se också från en supporters synvinkel.
Jag är en Spurs-supporter i alla väder och i alla vindar. I med- och motgång. I totalt förvirrande tränarbyten. I långtidsskador och röda kort. I förlorande finaler. I verkligen allting. Klubben är det största och emblemet är det vackraste. N17 är helig mark och atmosfären bland oss supportrar skall gnistra. Men det viktigaste av allt, Ingen spelare kommer aldrig någonsin bli större än klubben. Vårt nav, vår värdegrund och våra ledord ‘’att våga är att göra’’. Ingen skall bli viktigare än oss supportrar och klubben. Ingen spelare, ingen ledare. Men under denna sommaren så sattes mycket på prov och jag fick uppleva den totala motsatsen.
För mig blev det tydligt, säkerligen som för många av er andra, i den där krampaktiga intervjun som Gary Neville hade tillsammans med Harry Kane i maj, att Kane vill lämna. Rykterna säger att reportaget skulle släppas i samband med ligaavslutningen, men känslan var att Sky Sports tog ett snabbt beslut efter att Harry gått och applåderat till fansen efter sista hemmamatchen mot Aston Villa som avslutades med förlust, att publicera den tidigare. Vi alla såg de rullande bilderna, alla de varv han tog runt planen och att allting då kändes som en epok som nu var avslutad. Och det var där det blev verkligt för mig, att han kommer göra allt i sin makt för att få komma bort från Tottenham Hotspur i sommar.
Jag har läst om folks känslor på Twitter, lyssnat Eric och Henkes sågning i Tottenhampodden och Håkmans totala urladdning i Ledley Kings Knä. Alla har en sak gemensamt, alla känner en total besvikelse.
Att ta på sig en offerkofta i den position han besitter är ett otroligt lågvattenmärke i professionalism. Vad som sagts mellan honom och Levy, gentlemens agreement eller ej, kan jag faktiskt inte bry mig mindre om. Som jag började med att inleda denna text med, jag har full förståelse för att han vill spela CL-fotboll och tävla mot de högsta hönsen, men på detta vis som han försökt komma bort från klubben är bland det värsta jag upplevt som Tottenham-supporter. Att Harry beslutade sig att prioritera golfbanor i Florida framför träningar i Enfield är bedrövligt. Att man beter sig som en otacksam tonåring för att man inte får som man vill och för att satt sig i en bedrövlig sits på egen hand gör att en annan tappar ord. För allting jag ser är ett kontrakt med 3 återstående år och Kanes signatur underskriven. Men just där, mitt i massmedier centrum, så gör han en första kommentar på sina sociala medier efter att irritation och besvikelser växte bland oss supportrar. Ärligt talat, vad är det för-‘’hur-gör-jag-nu-för-att vinna-tillbaka-fansens-förtroende-nu-efter-min-misslyckade-plan-att-lämna-klubben-gick-åt-pipsvängen’’-inlägg. Jag tycker det säger en hel del att inte en enda spelare från A-laget varken gillade eller kommenterade bilden på de olika plattformarna. Jag tror inte att de köpte det och framförallt gjorde jag det inte själv.
I slutet av dagen så är det dock bara en frågeställning som återstår att besvara på, behålla eller sälja? För mig är en sak glasklart. Om en spelare tydliggör verbalt eller att fysiskt inte närvara och vill lämna klubben så tycker jag man skall göra allt i sin makt för att få sålt spelaren. Jag är helt enig med vad Nuno Espirito Santo sa i presskonferensen inför mötet mot Wolverhampton, ‘’My job here is not to convince players to play for Tottenham Hotspur, it is to prepare players to play for Tottenham Hotspur.’’ För ja, det är så enkelt. Jag har ingen chef som skulle stått på sina bara knän och bett mig stanna kvar om jag hade strejkat i missnöje. Givetvis är jag väl medveten att det är på en helt annan nivå men det finns en gräns och den är överskriden för länge sedan.
Men som vi alla vet, för att sälja en spelare måste det komma in ett bud och att ägaren vill sälja. I skrivande stund så är vi inte där än. Levy agerar som en ägare skall göra, han säljer inte förens vad han anser är rätt bud och rätt klubb. Vad jag som supporter känner och upplever är rätt tydligt i denna text. Förra helgen när grabbarna slog Manchester City och höll på att dö på planen för Nuno så fick vi det bevisat igen, vi kan slå de bästa lagen utan en Kane på planen.
Alice Nordström