Nabil Bentaleb – Den nye, ja vem?
Han har samma tröjnummer som en afrikansk gigant, han har samma ursprung som en annan. Vem är egentligen Tottenhams guldklimp? Och ännu viktigare vem kan han bli?
En månad före julafton för drygt nitton år sedan föddes Nabil Bentaleb i Lille i nordöstra Frankrike. Föräldrarna var av algeriskt ursprung och redan där låter det nästan för bra för att vara sant. En innermittfältare, född i Frankrike, av algeriska föräldrar. Ringer det några klockor?
Sedan flytten till London för ganska exakt två år sedan har Bentalebs utveckling gått i samma fart som de av svenska staten nyss sålda Gripen-planen, nämligen vindsnabbt. Under Tim Sherwoods ledning i U21-serien gjorde han ifjol fyra mål och tre assist på sjutton matcher. Redan under Andre Villas-Boas fick han chansen att resa med a-laget till bortamatchen mot Lyon i Europa League. Även om det inte blev någon speltid då gav den uttagningen ändå en fingervisning om vad som komma skall.
Tack vare hans poängskörd och fina spel belönades Bentaleb med ett kontrakt som sträcker sig till 2018. Det är för mig glädjande med tanke på hur lätt han verkar ha handskas med övergången från reserv till a-lagsfotboll. Tim Sherwood gav honom chansen i sin debut vilket visar hur mycket han tror på sin unge adept.
Nu börjar också eliten inom svensk fotbollsbevakning få upp ögonen för vår alldeles egna hantverkare i mittfältets bakre regioner. Aftonbladets Kalle Karlsson skriver på sin blogg att Bentaleb slog 106 passningar mot Crystal Palace och hela 93 % av dessa gick till en liljevit fot. I sin första start i Premier League slog han flest passningar av alla i hela ligan.
Att alltid vilja ha boll och visa med handen var han vill ha passningar är två av de karaktärsdrag vi förhoppningsvis kommer få leva med under en lång tid framöver. Mot Arsenal var det tydligt att Bentaleb, trots matchens dignitet, inte gömde sig utan ständigt var ville vara spelbar. Bentaleb vill ha en lång algerisk fot med i allt offensivt spel. Hans defensiva tajming och positionsspel var visserligen ingen fröjd för ögat i North London Derby men det kan i hög grad skyllas på Tim Sherwoods taktiska upplägg.
I intervjuer med Tottenhams egen Tv-kanal har han berättat om sin stolthet att få debutera för Spurs. Samtidigt verkar han fast besluten att bli mer än en ung debutant. Han säger att det kommer mer och att detta bara är början.
Och visst har han många drömmål och precisa genomskärare kvar innan han når upp till sin stora idol Zinedine Zidanes klass. Men jag kan se mig själv sitta och dregla när Bentaleb snurrfintar upp Jack Wilshere på läktaren, bryter alla fysiska lagar för ljumskar och avgör en Champions League-semi med en rak volley och skallar en motspelare i någon viktig internationell final. För visst finns det en legend i vardande bakom det där fjuniga skägget och det lilla ärret ovanför ögonbrynet?