Nuno Espírito Santo tar över Spurs
Daniel Levy lovade en offensiv manager, ett spel som sitter i vårt DNA och bjuder vår publik på underhållande fotboll. Drygt två månader senare landar vi Nuno Espírito Santo. Snacka om antiklimax.
Jag vet ärligt inte vart jag ska börja. Det har skrivits om Pochettino, Conte, Nagelsmann, ten Hag, Potter och Fonseca. Nu landar man istället i Jorge Mendes-fällan och går på en tränare vars största merit är att föra Wolverhampton till en sjundeplats i Premier League. Åren innan fick han sparken både i Valencia och i Porto.
Hur fan blev det så här?
För två år sedan spelade vi CL-final med Mauricio Pochettino vid rodret. En man älskad utav oss alla! Ett halvår senare var han borta, ett beslut klubben var tvungna att ta efter nio månader utan bortaseger. In kom José Mourinho, en vinnare utav rang som skulle göra det Poch inte lyckades göra: Att vinna titlar.
Vi vet alla hur det gick och här står vi nu med en 47-årig portugis vars senaste säsong innebar 13:e-placering med Wolverhampton innan han sedan kom överens med klubben att avsluta sitt uppdrag.
Frågan är om vi kan förvänta oss ett 3-4-3-system likt det han använde sig av i Wolverhampton eller om det blir ett offensivare tänk likt hans 4-3-3 som han använde i Valencia.
Hela rekryteringsprocessen har varit en parodi. Trycket på Daniel Levy blir allt större och anställningen utav Fabio Paratici har knappast börjat helt smärtfritt med fansen, inte minst med Gattuso-gate.
Jag hoppas vi kan titta tillbaka på den här artikeln om ett år och skratta åt mina ord samt le åt Paraticis fingertoppskänsla. Ingen skulle bli gladare än mig men jag är långtifrån övertygad om att vi är på rätt spår.
Hur som helst, jag älskar Tottenham Hotspur i både med- och motgång och jag kommer stötta Nuno från dag ett. Nu blickar vi framåt och hoppas att truppbygget tar fart kommande vecka.
COYS!
