Schoolboy's Own Stuff - Campaign of Hate
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Idag får Fiorentina, West Ham och Wenger ursäkta, fokus ligger på söndagens ligacupfinal mot Chelsea. Feedback är som tidigare välkommet.
Getting ahead in the lucrative field of football management
Men innan något annat tycker jag att det är dags att skänka en tacksamhetens tanke till Daniel Levy som anställt en coach som beter sig som folk. I ligan har vi t ex Van Gaal som ägnar presskonferenser till att dela ut mappar med statistik till journalister som bevisar att Man U inte alls spelar långbollsfotboll. Big Sam, som för övrigt var skälet till att holländaren kände sig nödgad till informerandet, avbryter motståndarcoacher på presskonferenser. Vi har John Carver som febrilt försöker få Newcastles sönderslagna glas att beskrivas som halvfullt. Vi har Mr Rodgers, som både under dokusåpor och i princip alla intervjuer bjuder på floskler och uttalanden som får David Brent att framstå som ett kompetent kommunikationsgeni. Vi har nu också vår egen, och tack och lov numera Aston Villas, Tim Sherwood, som jag inte vågar skriva något om av rädsla för att få Ledley Kings Knä efter mig.
Och framför allt har vi the man of the hour, som just nu har stor show: Mourinho. Att han försöker flytta fokus från sina spelare är något alla vet om. Att fansen följer honom som en skock får och på allvar ser eventuella domarmissar, avstängningar, uteblivna avstängningar, resultat, tunnelbanefilmer, lottningar, väderomställningar och tappade mackor som landar med smörsidan neråt som tecken på en kampanj mot laget är skrämmande. Att journalisterna spelar honom rakt i händerna och får en hel helgs matcher att i stort sett handla om domarnas insatser är irriterande. Att klubben stöttar honom med hjälp av sina officiella kanaler är skrattretande. Att FA inte kommer våga straffa honom är tyvärr väntat. Att domarna har hans ord gnagande i bakhuvudet när de ställs inför svåra beslut är värdelöst för alla inblandade. Allt detta enligt Mourinhos plan - se till att ingen tänker på att ställa den annars uppenbara frågan: hur står det egentligen till med Chelseas form?
Vi har ju själva haft vår beskärda del av managers och coacher som gillar att vara ute och sladda i media. Just därför är det oerhört skönt att se Pochettino föra sig med stil och klass, såväl mot motståndare som journalister. Long may it continue.
Sunday morning coming down
Så, med det ur kroppen och världen riktar jag blicken mot helgen och säsongens viktigaste match. Det är dags för cup-final, och det var alldeles för längesedan! Våra liljevita rebellhjältar beger sig till Wembley för att återigen försöka betvinga ondskans axelmakt, det elaka imperiet, kejsarens förtryckande trupper, översittarna från dödsstjärnan.
The Bitter One kommer med stor sannolikhet inom kort att försöka stjälpa över favoritskapet på Spurs. För att nyansera lite tänkte jag att vi går igenom några punkter som talar för och emot respektive lag inför drabbningen i verkligheten. Om inte annat för uppladdningens skull.
- Tittar man på trupperna talar det mesta för de blåa. Även om Matic är avstängd och Mikel är skadad medan Spurs otroligt nog fortfarande är helt skadefria råder det ingen tvekan om vilket lag som är starkast kvalitetsmässigt. Att Tottenham vinner två matcher mot Chelsea på två månader är egentligen inte sannolikt.
- Formmässigt ser det ganska lika ut. Chelsea har imponerat stort under säsongen men har kanske stött på en liten svacka. Spurs har hackat till och från men såg ut att vara riktigt på gång innan Liverpool slängde grus i maskineriet. Vi har dock Harry Kane.
- På sidlinjen är det klar fördel Chelsea. Pochettino får fortfarande anses vara en färsking i sammanhanget, och verkar ibland ha svårt att få till förändringar av matchbilden. Mourinho är en av världens bästa matchcoacher. Nu har han dessutom satt griller i huvudet på domarteamet.
- Chelsea kommer från en veckas vila från match. Spurs spelar en tuff bortamatch i Florens på torsdag. Klar fördel för de blå.
- Tottenhams fördel ligger möjligen, förutom en frisk trupp, i psykologin. Kanske har man ett litet övertag efter den fantastiska 5-3-segern på nyårsdagen. Kanske är söndagens final större för oss än för Chelsea, som är mer vana vid titlar de senaste åren. Slår motivation klass? Mourinho har dock kraven på sig att leverera bucklor, så argumentet är lätt att skjuta ner.
- Tottenham har som sagt Harry Kane. Never f**king give up!
- Sist men inte minst - glöm inte FA:s kampanj mot Chelsea som kan bli tungan på vågen.
93:e minuten. Efter en trippelräddning av Lloris skjuter Costa stolpe-stolpe-stolpe ut på ett öppet mål. Hazard träffar mål på returen men bollen boxas bort på linjen av Kyle Walker utan åtgärd av domaren. Bollen studsar till Kane som elastico-fintar Terry och Cahill i en rörelse innan han halkar strax utanför straffområdet. John Terry blir felaktigt utvisad och Spurs tilldöms straff. Townsend kliver fram...och missar. Fjärdedomaren uppmärksammar dock att Terry svurit på väg av planen och straffen får slås om. Mål, avgjort, glory.
Snälla, låt det hända. Tänk på kampanjen!
Hot shots II
Lagom till ligacupfinalen har det släppts en uppdaterad version av Chas & Daves klassiska (i alla fall för oss Spurssupportrar) dänga Hot shot Tottenham. Originalet spelades in och släpptes inför cupfinalen 1987 och nådde till plats 18 på topplistan då. Bandet Ledley and the Kings har uppdaterat texten till låten som finns att köpa på iTunes nu. Intäkterna från försäljningen går till välgörande ändamål, via Tottenham Tribute Trust.
Arch enemy
Till sist en smårolig grej för att försöka engagera fansen inför söndagens final. Genom att skicka tweets med varsin hashtag kan lagens supportrar tävla om att fylla bågen utanför Wembley med respektive färg. Så ni som har twitter, skicka iväg en tweet med taggen #SpursAtWembley så att vi slipper se ryss-blått på bågen. FA kommer förstås se till att radera Chelseafansens tweets, men ändå.
Woolwichkollen
Vem bryr sig? We're going to Wembley!