Schoolboy's Own Stuff - City of Satan

Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan backar jag upp en av våra egna, kollar vad Big Martin Jol pysslar med och lägger en hel del fokus på helgens motståndare. Feedback är som tidigare välkommet.

The Man who would be King
First things first. Innan vi gör något annat ställer vi oss upp och gratulerar Ledley i efterskott på 34-årsdagen. Tänk om hans knän varit lika unga.

All work and no play makes Paul a dull boy
Under senare år har vi Spursfans haft en ganska ocharmig tendens att hitta hackkycklingar i det egna laget, och låtit dem klä skott för det mesta när spelet hackat. De stackare som får det tveksamma nöjet att agera verbal spottkopp både på White Hart Lane och diverse sociala medier tvingas stå ut med mycket från de som egentligen borde förväntas ställa sig bakom dem. Ni vet nog vilka spelare jag syftar på. Jermain Jenas prenumererade länge på rollen. Förra året var det Naughton och Rose, där reaktionerna på den senares kontraktsförlängning i somras blev kronan på verket av skitkastandet. När Naughts och Rose i år gjort fina insatser och rentav varit bland de bästa i laget är det numera ofta Paulinho och Vlad Chiriches som inte kan ta ett steg utan att det totalsågas sönder och samman. Brassen hade dessutom fräckheten att kosta Spurs 17 miljoner pund! Hur vågar han?

Jag gissar att det egentligen är lönlöst, men tänker ändå utnyttja det faktum att jag har ett inlogg här på sidan och försöka mig på en uppmaning till eftertanke, och på Olof Lundhamål, “dra en lans” för en av våra hackkycklingar. Av en slump ramlade jag över lite statistik över lille Pauls senare år som kanske kan förklara varför han stundtals ser blek ut (ja, man kan konstatera att han har en rejäl svacka utan att spy galla över honom).

Eller ja, statistik och statistik. Det är egentligen en sammanställning av hur mycket vila Paulinho fått de senaste åren, men jag väljer att kalla det statistik för att det ska verka lite mer vetenskapligt. Hur som helst, det har gått 58 månader sedan brassen debuterade i högstaligan med Corinthians i maj 2010. Av de 58 månaderna har Paulinho varit helt ledig från tävlingsfotboll i totalt 7 månader. Tävlingsfotboll. Då räknas inte träningsmatcher, läger, resor och försäsongsträning.

Jag tycker att vi fans har ett ansvar att stötta våra spelare på plan så länge inget exceptionellt händer, som att de biter någon eller något lika osannolikt. Men om någon nu känner att man inte kan hålla sig från att hoppa på spelare hoppas jag att de har koll på faktorer som kan spela in om någon gör en sämre insats i vår tröja. Som i Paulinhos fall.

You remember the good times, but the good times don't remember you
Jag vet inte om det beror på Pochetinos i vissa ögon knackiga inledning i Spurs eller om Daniel Levy utökat vänlistan på Facebook, men en av våra favorit-holländare har gått på charmoffensiv den senaste tiden. Jag syftar givetvis på Big Martin Jol. Han inledde med att konstatera att Tottenham är det lag med flest fans i London.

“They’ve got an unbelievable fan-base, when you go to London there are Spurs fans everywhere and Arsenal are second.”

Inget konstigt med det förstås. Jol uttalade sig också om våra chanser i ligan:

"All the ingredients are there for Spurs to be in the top four. They have the players, all they need to do now is gel together and try to create a team which can deliver."

Avslutningsvis, för att på riktigt belysa att han är tillgänglig för jobbförfrågningar, pratade Martin Jol gott om vår käre ledare och verkade inte vara långsint.

“I think I had a good understanding with him. We had a very good relationship. For Tottenham he is very good chairman and I have to say, even after my dismissal, I don’t think he liked doing it. I want to be positive in life so when I think back I’ve got good memories of him. I don’t want to be negative. He is who is. He’s a serious man and I’m a bit of the same but I can smile as well, he’s a bit different from me of course, but we had good times there.”

Ett av dessa good times var förstås när i princip hela White Hart Lane inför matchen mot Getafe fått reda på att Daniel Levy bestämt sig för att sparka Jol. Holländaren själv visste ingenting innan halvtid då han läste ett sms från sin brorson. Good times!
Säga vad man vill om Martin Jol, men långsint, det är han inte.

We built this City
Jag hade så roligt sist jag blandade in annat folk och terroriserade stackars Arsenal-Thulin, så jag tänkte att någon mer skulle få det tvivelaktiga nöjet att få hjälpa mig att vidga mina vyer. Med tanke på motståndet i helgen så tycker jag att nu är ett lysande tillfälle att grotta in sig i Manchester City. Enligt mig talas det ofta om Manchester Citys supportrar, och sällan med dem. Vi är många som dragit självsäkra slutsatser inte bara om oljepengarna och lagbygget, utan också om hur deras fans antingen tillkom förra året eller inte har roligt längre. Sådana fördomar gör ju ingen glad, så jag ställde några frågor till Svenska fans största retsticka, Måns på Cityredaktionen, för att få dem bekräftade.

Wally: Min första fråga handlar förstås om huruvida du ångrar att du bytte lag från Chelsea till Man C nu när Mourinhos gäng börjat gå bra igen?
Sorry, kunde inte låta bli...för att vara seriös: det är ju ofta slumpen som avgör vilket lag man fastnar för. När och hur blev det City för din del?

Måns: Började följa City i mitten på 90-talet i samband med att jag började intressera mig för engelsk fotboll. Hur intresset uppkom är lite oklart såhär i efterhand, men jag har alltid föredragit outsiders och det var svårt att inte börja intressera sig för en klubb som tog två poäng på de första elva matcherna hösten 95 (för övrigt togs en av de poängerna i premiären mot Spurs). Intresset tog dock fart på allvar i division ett säsongen efter och första besöket på Maine Road var i april 99 i division två och jag har aldrig tittat tillbaka efter det. Sedan dess har jag sett City både hemma i tre divisioner och på bortaplan i två divisioner samt fått uppleva både en titel och en finalförlust på plats på Wembley så det har varit en bra resa.

Den första match jag såg live i England var dock Arsenal – Swindon i PL ett par år tidigare, så med lite otur hade jag kunnat fastna för ett sämre lag. Stämningen på Highbury var dock inget att skriva hem om ens på den tiden, så det var faktiskt aldrig något alternativ. Chelsea var dessutom ett mittenlag i mitten av 90-talet, så det var heller aldrig aktuellt, även om jag måste erkänna att jag äger en hemsk City/Chelsea-halfscarf som jag fått av en redaktionskollega (i samlingen finns även en Arsenal/Carlsberg-halsduk, den kanske mest bisarra halfscarf som tillverkats).

Wally: Halfscarves, där har vi ett fotbolls- och samhällsproblem som inte tas på tillräckligt stort allvar! Det har ju som bekant hänt en hel del i er klubb de senaste åren. Vi som håller på andra klubbar kastar gärna epitet som plastklubb på er och beskyller er för att ha sålt er själ. Jag är väldigt intresserad av hur du som är mer insatt i det känner? Har dina känslor för klubben på något sätt förändrats i och med dess transformation?

Måns: Svår fråga. Vår storhetstid har sammanfallit med att jag pluggat klart och börjat jobba och kunnat åka lite oftare för att se matcher, så intresset har definitivt inte minskat. Man slukar väl dock inte allt som skrivs om laget längre som förr i tiden, men det är kanske en naturlig åldersutveckling. Däremot har jag lite svårt för andra delar av vår nutida utveckling som t.ex. systerlag i Japan, Australien och USA. Jag inser dock att vi aldrig vunnit ligan utan externt kapital och det är också därför jag är emot FFP som bara avser att skydda de lag som redan är på toppen. Så länge de reglerna finns kvar lär vi inte få några nya PL-vinnare likt Blackburn eller oss själva, och ni kommer också få svårare att slå er in permanent i topp fyra.

Annars är shejken accepterad som ägare, men så har han också bevarat klubbens traditioner till skillnad från andra skräckexempel som Venkys och Tan (och för all del vår egna galne thailändare som höll på att köra oss i konkurs för bara sex år sedan). De miljarder han plöjt ner i att rusta upp området i det tidigare nedgågna Eastlands där arenan ligger, samt den satsning som gjorts på damlaget och som knappast kommer generera några pengar tillbaka till ledningen glöms ofta bort. Så länge utvecklingen fortsätter i samma riktning kan jag inte klaga, även om jag förstår att pengarna och framgångarna kan sticka i ögonen. Jag har dock varit konsekvent och har aldrig klagat på Blackburns ligatitel eller Chelseas framgångar, även om de inte gynnade oss på den tiden. Jag tror också att få supportrar skulle tacka nej till samma erbjudande som vi fick.

Wally: Ja, du kommer in lite på nästa fråga själv. Om man bortser från de rent fotbollsmässiga satsningarna som det skrivs väldigt mycket om, så har det väl hänt en hel del i själva området som man kanske inte ser så mycket av om man inte är på plats?

Måns: Det som hänt senast kring arenaområdet är dels byggandet av världens modernaste träningsanläggning som bäst beskrivs i denna artikel. På sikt är planen sannolikt att bli mindre beroende av stora spelarinköp och få klubben att gå runt ekonomiskt utan tillskjutet kapital. Vidare finns planer på att plöja ner c:a 750 miljoner pund på att rusta upp ett gammalt nedgånget industriområde mellan arenan och stadskärnan där 7000 nya bostäder ska byggas. Som jag förstått det är det framförallt hyreslägenheter. Till det kommer en planerad utbyggnad av arenan i två etapper där kapaciteten ska utökas till 60 000 platser. Hälften av detta har påbörjats och ska vara klart till nästa säsongsstart där biljetterna kommer vara väldigt billiga. Stämningen lär väl försämras än mer av detta, men det är i alla fall ambitiösa planer. Sedan tidigare har även diskussioner förts med staden om att köpa loss själva arenan som för tillfället hyrs enligt ett 250-årsavtal, men där var länge sedan jag hörde något. Staden får kring 3 miljoner pund per år, så det finns lite att förhandla om.

Wally: Upprustning av nedgånget område, låter det inte fint, Archway steel?
Du nämner att stämningen blivit sämre, vilket är något även vi har sett på White Hart Lane. Vad tror du det beror på?

Måns: Jag tror det beror på ett flertal faktorer. Dels tycker jag generellt att stämningen är sämre hos lag så fort kapaciteten ligger i närheten av 40 000 och uppåt. Sedan är det nog så att stödet blir sämre desto bättre det går för laget, folk blir bekväma och orkar inte engagera sig mer än i matcher med rivalitet och i avgörande matcher. Sen har de upptrissade priserna tillsammans med sittplats säkerligen bidragit då publiken till stora delar bytts ut. Vårt eget stöd var bra mycket bättre när vi var sämre och hade en intimare arena, även om stödet kunde bytas ut mot frustation under de allra värsta perioderna.

Wally: Jag inbillar mig att Spurs och Man City har varit ganska lika fram till för några år sedan. Vi var båda “den mindre” klubben i stan med odrägliga grannar, fin historia och känslan av att misslyckandet lurade bakom nästa hörn (vilket det ofta gjorde). Känner du igen dig i den beskrivningen eller är jag ute och cyklar?

Måns: Det stämmer bra tycker jag, även om ni var klart bättre än oss om man går tillbaka 8-10 år. Det är bara 15 år sedan vi spelade i tredjedivisionen under konkurshot, och 13 år sedan vi åkte ur PL sist. Klubben var också mer eller mindre bankrutt efter Shinawatras vanskötsel av klubben och under Stuart Pearces sista säsong som tränare tror jag vi gjorde 10 mål på hemmaplan under en hel säsong(!) och inte ett enda mål på de sista åtta hemmamatcherna den säsongen. Vi är vana vid misslyckanden och ärligt talat blir jag inte ens särskilt besviken när vi förlorar mot Wigan i FA-cupfinalen eller riskerar att åka ur CL:s gruppspel 3 år av 4 möjliga. Efter alla skitår är det också rättvist att United får smaka på en visserligen väldigt liten del av egna misslyckanden.

Wally: Jag tänker att det gör något med mentaliteten hos supportrarna, vetskapen om att ett totalt fiasko aldrig är långt borta. Nu har ju Spurs framgångar, om det ens kan kallas framgångar, varit blygsamma, men jag har funderat mycket på att vi supportrar tappat mycket när klubben börjar närma sig det vi siktat på så länge. Förväntningarna är högre, och därmed glädjen ibland mindre när det går bra. Samtidigt är det svårt att göra sig av med känslan att det kommer gå åt helvete till slut ändå. Hur är det för er som faktiskt blivit framgångsrika på riktigt?

Måns: Det är lite som jag beskriver det ovan. Vi som var med under de mörka åren har en hög smärttröskel och det ska mycket till för att bli besviken på riktigt. Det är klart att vi blivit bortskämda de sista fem åren, men hittills har vi inte lockat till oss allt för mycket medgångsfans som skriker om avgångar efter varje förlust. Det senare kommer väl med tiden tyvärr. Jag tycker inte att vi tappat så mycket av glädjen att vinna hittills, men den dag titlar blir en självklarhet kommer jag förmodligen ha lite svårare att motivera mig fullt ut. Det hade sin charm på något sätt att kunna förlora närsomhelst och byta tränare varje år även om man inte direkt vill uppleva det igen.

Wally: Jag känner verkligen igen mig i det där. Även om jag föredrog Luka Modric och Gareth Bale finns det något i mig som fortfarande längtar efter Timothee Atouba och Helder Postiga. Nåja, nästa fråga. Det var ju inte så många år sedan Spurs och City var tydliga rivaler om den eftertraktade fjärdeplatsen, och Peter Crouch lyckades nicka ner spiken i kistan på Eastlands. Sedan dess har förstås fotbollen dött, och vi kan knappast räkna oss som rivaler längre. Men ändå, vad är ditt förhållande till Spurs? Har det förändrats under din tid som Citysupporter?

Måns: Vi möttes ju knappt på den tiden jag började följa City och har därför inte haft något direkt emot er. Däremot blev jag lite upprörd när Corluka gick till er, men det är väl preskriberat nu. På senare år var det lite rivalitet när vi kämpade om plats 4-5, men i dagsläget har vi nog placerat oss ett steg till uppåt i rangordningen. Crouchmålet var en missräkning efter en fin avslutning på säsongen när Mancini tagit över efter usle Hughes, och då var man rejält besviken även om jag har för mig att jag missade matchen av någon anledning. Jag tror dock att det var bra för oss att kunna bygga laget ett år till i mer lugn och ro, och det gav också resultat med ligatiteln två år senare.

Fotbollens död har jag och andra raljerat lite om på vår sida, men man får väl ha viss förståelse för en reaktion i affekt. I dagsläget har jag ingen direkt rivalitet mot Spurs och jag hoppas att ni kan ta en CL-plats lite då och då eftersom det är nyttigt om det rörs om i grytan med nya lag med jämna mellanrum i toppen. Ingen tjänar på en liga där samma lag prenumererar på CL-platserna eller titlarna år efter år.

Wally: Åh, Corluka. Jag är för evigt tacksam över den affären. Jag tycker väldigt mycket om Vincent Kompany och Noel Gallagher. Jag har förstått att de flesta på ert forum gillar Niva, men har du någon annan Spursfavorit?

Måns: Gentlemannen Kompany är nog omöjlig att ogilla men jag har själv aldrig varit något Oasisfan. Niva har skrivit en hel del bra artiklar om oss, men blev impopulär efter diverse opålästa påståenden i studion inför vår premiärmatch, så juryn är lite delad där för tillfället. Vill dock minnas att han skrev en fin artikel om oss inför vårt ligaguld 2012 också.

Mitt första riktiga fotbollsminne är egentligen VM 86, så Gary Lineker har jag alltid respekterat även om han väl inte spelade för er förrän senare. Så om han räknas får det bli Gary.

Wally: Gary räknas alltid! Jag tänkte att vi skulle tippa lite. Jag tror ni tar en andraplats i ligan, och kanske en inhemsk cuptitel om laget är motiverat. Champions League...nja. Ni har ju truppen, men det verkar inte riktigt vara er grej att ta er från gruppspel? Vad tror du? Och hur tror du vi summerar Spurs säsong i vår?

Måns: Jag tror inte heller vi vinner ligan och en andra eller tredjeplats är så klart godkänt. Det har börjat se lite bättre ut på planen efter en halvseg start, så jag tar gärna en inhemsk titel. Jag är inte ens så bortskämd att jag skulle kalla det för en mellansäsong utan en lyckad sådan. CL har jag lite svårt att engagera mig för och det verka även gälla laget. Lär bli tufft att gå vidare och gör vi det tar det ändå stopp mot en gruppetta i åttondelen.

Er egen säsong är svårare att spå, det lär bli tuffare i topp-6 än vanligt och med Uniteds miljardrullning får ni svårt att ta en CL-plats. Ska vi gissa på sexa, kvartsfinal i EL och tidiga respass i de andra cuperna?

Wally: Det känns som rimliga tips, även om jag hoppas att vi verkligen satsar på cuperna. Jag vill ha en trofé! Om du får tippa matchen på lördag då? Jag förstår att du är rädd, men HUR rädd?

Måns: Haha! Hemma är vi otroligt starka och det har ni fått känna på en del sista åren även om det varit några jämna matcher också. Även om jag är pessimist har jag svårt att se oss förlora. Ska vi tippa 2-1? Så länge vi vinner ställer jag inga krav på 5-6 mål framåt.

Wally: Lustigt, mitt enda krav är mindre än 5-6 kassar i baken. Vi kanske båda blir nöjda!

Stort tack till Måns som tog sig tid att svara på mina funderingar. Nu blir det Woolwichkoll!

Woolwichkollen

Det gick ju så bra förra veckan. Varför skulle du be om ursäkt för Mourinho-bråket? Embrace it!