Schoolboy's Own Stuff e02
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta veckan som gått i den finare delen av stan. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Denna vecka avhandlas vår största legend, Andros Townsend och vår gamle vän Gareth Bale. Vi kollar förstås också till våra rivaler från södra London. Feedback är välkommet.
The club that Bill made
I fredags firade Tottenham Hotspur en lite annorlunda högtid. Det var då exakt 55 år sedan Bill Nicholson gjorde sin första match som manager för klubben. Bill hade från 16 års ålder representerat klubben och gjort drygt 340 matcher som centerhalv och högerhalv. (Ja ungdomar, på den tiden hette det centerhalv och högerhalv). Nicholson hann även med att representera det engelska landslaget en gång. Han gjorde mål på första tillslaget 19 sekunder in i debuten, och sedan fick det räcka.
Efter att ha avslutat spelarkarriären utbildade Bill sig till tränare och avancerade snabbt i Spurs ledarstab. När så Jimmy Anderson sparkades var det Nicholson som kallades in som ersättare. Tränardebuten skedde alltså den 11 oktober 1958 hemma på White Hart Lane, och Everton stod för motståndet. Matchen slutade 10-4 till Spurs. Inga konstigheter.
Detta var dock bara början på Bill Nicholsons fantastiska tränarkarriär i Tottenham. Under sina 16 år som boss ledde Sir Bill klubben till den historiska dubbeln 1961, FA-cupsegrar 1962 och -67, Europacuptiteln 1963, UEFA-cupseger 1972 och Ligacupvinster 1971 och -73.
Bill Nicholsons betydelse för Spurs kan förstås inte överskattas. Ingen annan enskild person kan sägas ha betytt lika mycket för Spurs, inte ens Sergei Rebrov. Utan Bill skulle klubben inte vara det den är idag. Bill Nicholson var Tottenham Hotspur, och Tottenham Hotspur är Bill Nicholson.
Jag avslutar med ett berömt citat från huvudpersonen, ett citat som antagligen är upphov till otaliga mer eller mindre usla tatueringar i snirklig stil:
It is better to fail aiming high than to succeed aiming low. And we of Spurs have set our sights very high, so high in fact that even failure will have in it an echo of glory.
Jag vet att det finns massor med bra läsning och dokumentärer om Bill, men överlåter rekommendationerna åt kommentarsfältet.
Young Guns
Veckan som gått får anses vara mycket väl godkänd för våra yngre förmågor. Först kliver Harry “Hurricane” Kane fram för Englands U-21-landslag och smäller in ett hattrick. Som grädde på moset fick sedan hans boltiske kollega Andros Townsend debutera i seniorlandslaget mot Montenegro och presenterade sig med ett mål och MoM-utmärkelse. Andros är därmed troligtvis världens just nu bäste spelare, inte illa! Engelsk media var inte sena med att rapportera om ett nytt kontrakt med Spurs där yttermittfältarens lön ska tripplas.
Florentino Perez, Zinedine Zidane, Sergio Ramos, Bernabeus planskötare och Marcelos kusin sägs just nu slipa på sina uttalanden om hur Townsend brukar bygga sina tipsrader kring Madrids matcher och att han skulle passa PERFEKT in i laget. Wenger darrar av förväntan.
When it rains it pours
På tal om Real Madrid så skriver trovärdig spansk media att mannen som absolut inte kostade mer än Christiano Ronaldo, alltså Gareth Bale, är kroniskt skadad. Walesaren ska lida av något som kallas diskframskjutning. Läkaren Avelino Parajon menar att det innebär en stor risk för diskbråck och framtida problem, och att Madrid begått ett stort misstag. Real själva tycker plötsligt att det är oerhört viktigt att påpeka när media far med osanning och har publicerat ett uttalande där man dementerar att skadan skulle innebära några problem för framtiden. Oavsett om man har anlag för skadeglädje eller ej så kan man konstatera att det var en tuff vecka för Gareth. Ryggskadad och dessutom tydligen nedpetad från förstaplatsen både vad gäller Världens bästa walesare och Världens bästa spelare.
Woolwichkollen v 41
Wenger IN.