Schoolboy's Own Stuff - Selling the Drama
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan avhandlas våra nya kaptener, huruvida klubben är till salu, och en behovsanalys efter matchen mot Sunderland. Dessutom viftar Wenger-O-MeternTM på likt ett sydsvenskt vindkraftverk. Feedback är som tidigare välkommet.
Everything we know is up for sale
Den 5:e september firade Spurs 132 år. Joe Lewis, som då var 13 år gammal, samlade hösten 1882 sina vänner under den berömda gatlyktan inte långt från där White Hart Lane ligger nu och bildade Hotspur FC. Här levde man ett lyckligt och harmoniskt liv med bländande spel, välstånd, glada barn och skinande gator ända fram till 1913 (Fun fact - samma år vår tredjemålvakt Brad Friedel föddes!) då Woolwich bestämde sig för att flytta över stan och bli rivaler. “Storebror”, yeah right. Nåja, vi får bita ihop och försöka stå ut ett tag, de drar antagligen vidare någon annanstans inom kort.
Hur som helst, även om Uncle Joe de senaste 87 åren fört en anonym tillvaro på sin yacht i Barbados övärld (stackaren har inte ens råd med ett skjul efter den explosionsartade prisökningen på Londons bostadsmarknad) så äger han fortfarande lejonparten av Tottenham Hotspur, numera tillsammans med Daniel Levy i ENIC. I förra veckan kom så rapporter om att ENIC-eran kan vara på väg att ta slut. Båtbränslet är nu så pass dyrt i Antillerna att Lewis funderar på att sälja sin andel av klubbens aktier.
Spurs var snabba med att gå ut med ett flertal dementier där man avfärdade medias spekulationer om både försäljning och förhandlingar med en amerikansk investeringsgrupp, men diskussionerna fortgår bland supportrarna. Har ENIC och Daniel Levy tagit oss så långt de kan? Vad händer med arenabygget vid en försäljning? Är de eventuella nya ägarna beredda att slänga ut 40 000 miljarder på nya spelare samt klubbar i Australien och USA med målet att skapa jobb och rusta upp det slitna området kring White Hart Lane? Kan de återuppliva fotbollen? Vad betyder egentligen Rule 2.10? Många frågor, få svar.
Holding out for a Hero
Visst, United rullade ut sina miljardförvärv och tog en imponerande 4-0 seger mot QPR (ett styrkebesked som tydligt visar att de utmanar storsatsande Liverpool om titeln), men det finaste i söndags var ändå att återigen få se Niko Kranjcar iförd vit tröja dirigera spelet på en PL-arena. Men Sandro bredvid - nej, det svider fortfarande.
För Spurs del handlade det om att studsa tillbaka (RIP Michael Dawson) efter att ha blivit rejält tilltufsade av David Brent Rodgers titeljagande miljardbygge. Spelmässigt såg det fint ut, vi dominerade men straffades till slut av egna misstag i försvaret. The Spurs way sitter i även om hjärtat och ryggraden sålts till Hull och QPR.
Vår nye kelgris Erik Lamela blandar entusiasm, valpighet, överarbetande med boll och offensivlusta i en härligt rykande hot pot. Mot slutet av matchen när övriga började hänga med huvudet var det Erik som på egen hand försökte ställa till problem för Sunderland. Det blev också tydligt vilket som är det mest effektiva sättet att stoppa honom. Smack. Tjong. Pang. Ett par, tre rediga nedsparkningar lyder medicinen.
Med Eriksen på plan blir förstås frisparkslägena giftigare chanser, men enligt mig behövs det att någon annan kliver fram och inte bara motar Olle i grind, utan gärna går lite medeltid på han och hans gränsprövningar. Jag är så mycket pacifist man kan vara, men satt och önskade att någon skulle kliva fram till Wes Brown och hans hejdukar och bestämt sätta ner foten. Gärna på deras fötter. Med kraft. Vi behöver skicka Capoue och Benjamin på workshop med Tie Domi, Marty McSorley och Donald Brashear för att hitta sina inre Joe Jordan.
Alternativet är förstås att skicka Lamela på kurs hos Bale för att lära sig att undvika tacklingarna, men jag är rädd för att vårt "special agreement" med Den Store Satan i Madrid innebär att Erik Lamela gör en “Erik Lamela” och spårlöst försvinner från truppen.
Oh captain, my vice captain
Innan matchen mot Sunderland avslöjade Mauricio Pochetino att Spurs nye kapten skulle presenteras både för laget och övriga under måndagen. Spekulationerna och spänningen byggdes upp. Vem hade visat kvaliteterna Poch sökte? Var Kyle Naughton äntligen redo att fullt ut axla manteln som Sheffields Maldini och trä på sig armbindeln?
Svaret som kom under gårdagskvällen var ärligt talat ganska väntat, även om det gått rykten om Jan Vertonghen. Younes Kaboul, som ledde laget ut genom tunneln i helgens match får bindeln permanent. Frankrikes lagkapten Hugo Lloris får en av rollerna som vice-kapten. Den andra vikarierande kaptensbindeln delades ut till ett något mer oväntat namn, även om Emmanuel Adebagol är van att ta ett stort ansvar i Togos landslagstrupp. Mauricio, du är antingen galen eller ett geni!
Woolwichkollen
“Vaaaarför köpte du inte en defensiv mittfältare/försvarare/en till försvarare/en annan anfallare/en tidsmaskin till Özil???!!!”