Schoolboy's Own Stuff - The Chadli Who Loved Me
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan debriefar vi derbyt, hyllar en av våra egna och snackar nya kontrakt. Självklart analyseras våra grannar från södra Londons situation också. Feedback är som tidigare välkommet.
Such a perfect day
Det var en nästan perfekt söndag. Det titelutmanande amerikanska miljardbygget värmde upp inför vårt derby med att tappa en seger på tilläggstid. Hugo Lloris var Hugo Lloris. Kaboul och Vertonghen såg plötsligt solida ut. Jack Wilshere gnällde och slängde sig till höger och vänster. Enfields egen Ryan Mason begick ligadebut. Flamini tappade boll och hann inte ens börja fundera på att reparera med en patenterad feg tvåfotstackling innan Nacer Chadli rullade in ledningsmålet. Av alla softa varningar som domaren Oliver delade ut under matchen var förstås Chads gula för “överdrivet firande” det löjligaste, men jag anser att det var värt ett kort. Man fick lite flashbacks till van der Vaart när Nacer hyschade Emirates.
Kvitteringsmålet var givetvis onödigt smolk. Det hade varit fint om Danny Welbeck var kompetent nog att träffa bollen och vi hade kunnat åka hem från södra London med tre poäng i bagaget. Men när man ser en vresig Arsene Wenger klaga över maskande och att publiken betalat dyra pengar för att bli underhållna, samtidigt som motståndarfansen desperat försöker hävda att BOLLEN FAKTISKT VAR ÖVER LINJEN DET ÄR FEL PÅ MÅLLINJETEKNOLOGIN JU VARFÖR ÄR DET INGEN SOM SÄGER NÅGOT OM DET, då fylls man ändå av en varm bubblande lycka inombords. Där och då känns det som att vi vann med 1-1.
Jag hade inga förväntningar på resultatet. Mitt enda krav innan matchen var att någon, eller ännu hellre alla spelare skulle kliva fram och visa att de förstod vad derbyt betydde. Ur den aspekten gjorde ingen spelare mig direkt besviken. Det här var något att ta med sig och bygga vidare på, även om det “bara” var en grisig poäng.
Masonic Youth
Föreställ dig att du föddes i Enfield, inte långt från där Spurs träningsanläggning ligger nu. Tottenham är förstås ditt lag, och du har väntat på en chans att få göra avtryck ända sedan Harry Redknapp tog över från Ramos. Du fick förvisso ersätta David Bentley i 90:e minuten mot NEC Nijmegen, men mycket mer har det inte blivit. Du har skeppats ut på utlåning efter utlåning i allt från Millwall till Frankrike. Tränare efter tränare har passerat revy, men din situation har inte ändrats. Du har funderat på att det kanske är bäst för dig att byta klubb permanent för att få spela, men ändå bestämt dig för att stanna då du älskar klubben. Efter att ha visat upp dig på försäsongen blev du skadad och rasade i turordningslistan igen. Så sent som i måndags spelade du match med reserverna på träningsanläggningen. Så kommer chansen. Redan två dagar senare hoppar du in i ett krampaktigt Spurs och gör ett drömmål som katalyserar en vändning av matchen. Ytterligare några dagar senare startar du i ett North London Derby och får möjlighet att mosa på Jack Wheelchair och Mesut Özil.
Var det svårt att föreställa sig? Gissar att det var det för Ryan Mason också. Hyfsad vecka? Jo tack.
Ryan Mason har anlänt, och han är en av oss. Låt oss njuta tills han drar till Madrid om två år.
New Boots and Contracts
En av sommarens följetånger handlade om huruvida Jan Vertonghen skulle förlänga sitt kontrakt eller ej. Ryktena som talade om att så var fallet blev starkare och starkare ju närmare ligastarten vi kom, för att sedan tystna helt. I början på september gick Jans agent ut och bekräftade att förhandlingar pågick och att gick bra, och att man hoppades komma till ett avslut inom kort. I förra veckan talade så belgaren själv i en intervju om sin situation. Han hade plötsligt inga planer på att förlänga sitt kontrakt som det för närvarande återstår fyra år av, men poängterade samtidigt att han trivs mycket bra i klubben.
“I am not signing. No. We agreed not to. I would prefer not to say why. I still have four years left. I am happy at the club and I think they are happy with me. That’s where it ends. I am very happy, we have a good manager, we have a good team and a lot of good players. The squad is very big and you have to work hard to play every game, and I hope I am playing again soon.”
Vad som hänt är höljt i dunkel. Krävde Vertonghen en utköpsklausul? Ett löfte om att Tim Sherwood aldrig återvänder? Alltför dyra kevlarrustningar till Danny Rose och Ben Davies? Ett get out of jail free card till Benny Assou-Ekotto när de ändå pajar i mitten på december? Eller var det Daniel Levy som såg chansen till att sänka belgarens lön efter förra årets insatser? Kanske får vi aldrig veta svaret. Men om det är vad som krävs för att få Jan att fortsätta spela som han gjorde mot Arsenal i lördags får förhandlingarna gott stranda i fyra år till.
Woolwichkollen
Uttåg ur cupen, tappade poäng mot storebror, Özil vilse i Naughtons shortsficka, halva södra London på skadelistan, Flamini i truppen. Nu är det uppförsbacke.