Schoolboy's Own Stuff - The Spirit of Staltieri
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan avhandlas bland annat premiären, nyförvärv och badhanddukar. Feedback är som tidigare välkommet.
Visst känns det fint nu, Harry Kane?
I förra veckan presenterade Spurs nyheten att vår 21-årige hjälte och egna produkt Harry Kane skrivit på ett nytt kontrakt som sträcker sig till 2019. Det bästa Harry gjort sedan han offsidestående skickade upp bollen på läktaren på Old Trafford och sedan råkade loska på sig själv. Ge oss fler sådana minnen, Hurricane!
Spending time with Morgan
Franco Baldini, Daniel Levy, Pochetino och Liverpools scouter har under sommaren kommit fram till att Southamptons Morgan Schneiderlin (som enligt bilden uppenbarligen klär i vit tröja med tupp på bröstet) är pusselbiten som saknas på Tottenhams mittfält. Morgan själv verkar sugen på norra London men är nu arg på Southampton. Han påstår att klubben lovat honom en flytt och sedan gjort en tvärvändning och gått ut med att han inte är till salu. Resultatet av denna behandling var givetvis att fransmannens “head is not right” och att han inte var kapabel att spela för Saints i träningsmatcherna. Inte nog med det - mitt i all denna olycka har han dessutom åkt på böter för att inte ha lämnat tillbaka “Luka Modric’s guide to the perfect transfer” till biblioteket i tid. When it rains it pours, Morgan.
Iron flag
I höstas genomförde supporterorganisationen THST en omröstning där vi fans fick rösta fram motivet till den flagga som sedan skulle tryckas och vandra över Park lane innan avspark på hemmamatcherna. Det tog sin lilla tid att få fram skapelsen när väl budskapet “Can’t smile without you” var bestämt, och när den väl vecklades ut på White Hart Lane i januari fick uttrycket “antiklimax” en helt ny definition. Ni som sett Spinal tap och minns bandets avbild av Stonehenge vet nog vad jag pratar om. Flaggan såg ut att vara ungefär lika stor som en av servetterna man får till burgarna med lök utanför arenan. THST förklarade att det handlade om arenans säkerhetsföreskrifter som begränsade storleken på flaggan. Nåja, man insåg i alla fall snabbt att den önskade effekten uteblev, och förhandlade under våren med klubben om att få till en större variant och hitta en fast plats till den lilla badhandduken. Nu har man återigen röstat om motivet, och det vinnande konceptet som kommer att vecklas ut på White Hart Lane under hösten blev följande: https://pbs.twimg.com/media/Bu1l6i8CUAAviM4.jpg
Utöver detta har supporterorganisationen också tryckt upp en banderoll med Bill Nicks citat “It’s been my life, Tottenham Hotspur, and I love the club” som hänger på Paxton Road. Kul med lite nya inslag på arenan, och kul att vi supportrar faktiskt får bestämma lite.
Waitin’ around to Dier
Happy days! I helgen kom så den efterlängtade ligapremiären, och den innehöll allt det vi saknat. Genomusla fotbollsspelarfrisyrer, unison glädje överallt utom på Old Trafford över Uniteds förlust, två i vanlig ordning vresiga svenska PL-spelare som dessutom möttes, en frisparkssprayduschad Cazorla på ett “fullsatt” Emirates under South London Derby, Viasatstudion och Niva som var elaka mot stackars Manchester City trots klubbens försök att rädda världen och återuppliva fotbollen, och massor av annat gott.
För Spurs del var premiären skakig. Det är svårt att föra matcher med Sheffields Maldini utvisad. Fram till tilläggstiden var vår bästa chans en frispark som Adrian räddade fint uppe i sitt vänstra kryss. Tyvärr lyckades inte Eriksens försök när spelet blåstes igång efter planinvasionen hota lika mycket, men vad gjorde det när debutanten Eric Dier i sann Staltieri-anda gick bort sig totalt och hamnade som djupledsspringande spjutspets i 93:e minuten? Firandet var det vackraste jag sett på länge. Dier såg inte ut att veta vad han skulle göra, så Harry Kane fick helt enkelt lyfta bort honom till bortasektionen där vi bjöds på en klassisk TV-puckshög med åskådare och allt. Jag förstår snubben som sprang in och dök i efter kramen från Bentaleb, värt en utkastning och eventuell avstängning.
För våra motståndare blir det intressant att se hur den här matchen påverkar, förlust på övertid i en cupfinal direkt i premiären kan sätta sig i huvudet. I och för sig är de ganska vana vid att vi avgör med sena mål vid det här laget. Jag tycker ändå Laz...förlåt, Aston Villa, såg stundtals giftiga ut. Håll ögonen på deras högerbreddare Downing, något säger mig att storklubbar som t ex Liverpool kan komma och nosa kring honom med den stora plånboken snart. Kom ihåg var ni läste det först!
Power trip
På torsdag är det äntligen dags för allt det vi kämpade för under förra säsongen - kval till Europa League borta mot cypriotiska Limassol. Medan ni väntar på det tycker jag ni ska anmäla er till Tottenham Swedens höstresa i oktober. Det handlar om mötet med Newcastle på White Hart Lane. Tajmingen är utsökt, då matchen och resan sammanfaller med att det passerat tio år sedan Bill Nicholson gick bort. Spurs har, förutom budskapen på årets tröjor, lovat att under mötet med skatorna uppmärksamma legendarens gärningar för klubben. Garanterat ett fint minne för fansen på plats, och vad är bättre än att vara där med ett stort gäng svenska bröder och systrar med samma diagnos som en själv? Läs mer här!
Till sist:
Community shield-triumfen gjorde att Wenger-O-Metern™ överhettades totalt. Inte ett liv. Jag jobbar på en lösning.
