svenskafans-logo
Lagbanner
Something rotten in the state of Tottenham
Mycket är ruttet i dagens Tottenham.

Something rotten in the state of Tottenham

Mycket är ruttet i dagens Tottenham. Det börjar i företagsledningen och rinner igenom från sportchef, till tränare och till en helt felbyggd trupp som kommer att ta år att reparera.

Mauricio Pochettino backades inte och jobbade hela tiden med mindre resurser än alla sina kollegor. När säsongen 2017/18 avslutades så sa han att klubben måste vara ”modig” på transfermarknaden. Dessa uttalanden kändes jävligt spännande där och då och man kan ju ändå tänka sig att ens chef lyssnar, tar till sig och ger sin tränare lite av det han önskar. För att motivera och hålla glöden vid liv. Såhär sa Pochettino:

"I have a very clear idea of what we need to do. I don’t know if the club will agree with me or not, but we are going to talk next week to create what I think we need to do together to improve. Until today it was so difficult to talk about the future, but from now we need to decide the way and how we are going to operate in the future. Our fans need to know what we are going to do and our fans need to feel the reality of the club and we need to tell the truth and create a very good expectation we can achieve. We cannot create dreams that we are not going to achieve. The first step is to be close and challenge the sides who invest more than us and find a way. We need to think our reality is different and our fans need to think and be happy and support us because we are not a club who will spend crazy money. I think Daniel is going to listen to me, but you know sometimes I might have some crazy ideas. With our unbelievable fans, sometimes you need to be brave and take risks. I think the club is in a moment where they need to take risks. Still we need to improve one step more to try to fight for winning big trophies, but I think we are in a very good way."

För detta brandtal fick han... noll nyförvärv och det blev totalt 18 månader utan nyförvärv för Mauricio Pochettino som publikt allt mer började surna till. Efter säsongen 2018/19 som slutade i Champions League-final pratade han i analogier om att man inte kan ha ett superfint hus utan fina möbler. Och han pratade redan då om att ifall Tottenham nu vinner så är det kanske ett bra avslut i klubben.

Det satsades ändå lite hösten 2019 med Tanguy Ndombele, Jack Clarke, Ryan Sessegnon och Giovanni Lo Celso. Men Pocchetinos sista 12 månader i klubben blev, bortsett från Champions League-racet, ingen höjdare och han gick nästan ett helt kalenderår utan seger på bortaplan. Tillslut blev det för mycket för styrelsen som sparkade den mycket omtyckta argentinaren. 

José Mourinho backades inte heller som han nog hade velat, även om han aldrig sa det utåt. I stället för Ruben Dias och Bruno Fernandes och sådana som kunde gjort skillnad kom en Gedson Fernandes in, som var helt värdelös, och en Joe Rodon som nu är så djupt inne i frysboxen att han har frostskador.

José Mourinho fick aldrig ordning på Tottenham och hans beteende från tiden i Manchester United kom tillbaka också i Tottenham. Ryan Mason togs in som en tillfällig lösning och gjorde det habilt under den tiden. Men alla förstod ju att någonstans, i något rum där folk bestämmer, så håller man på och funderar och plockar fram den ideala tränaren att bära Tottenham framåt. Någon som är mer sann mot klubbens DNA än José Mourinho som bara blev mer och mer lack på sina spelare under sin sista tid i klubben.

Såhär beskrev Daniel Levy själv jakten på en ny tränare:



Döm av min och många andras förvåning när det helt plötsligt blev klar med Nuno Espirito Santo, tränaren som Wolvesfansen var glada över att bli av med. ”Nunoball” var ingen höjdare. Såhär beskrev Magnus Bengtsson på Wolverhamptonredaktionen Nunos sista säsong:

”Angående Nuno så började jag själv kräva hans avgång redan i januari efter den totalt undermåliga matchen mot Chorley i FA-cupen.  När man står på egen planhalva i 75 minuter och försvarar en uddamålsledning mot ett lag fyra nivåer lägre så har man en alltför negativ syn på både fotboll och sitt lag.  Nuno hade tre fantastiskt bra säsonger, men den sista var mest en plåga och det var helt rätt att han fick gå”

Jag kunde ändå, trots personlig aversion mot José Mourinho, se det positiva i hans anställning. Portugisen vid tränarbänken brukar betyda titlar. Nu fick vi in en tränare med en ordentlig resumé som kanske, kanske kunde knuffa klubben ett steg framåt och i alla fall ro hem någon titel. Så blev det inte. Men när Nuno Espirito Santo anställdes kände jag ingenting. Vad var det här? Det är går ju inte i linje med det DNA-snack som Daniel Levy snackade om för några veckor sedan. Att plocka in José Mourinhos gamla reservmålvakt? Jag kände ingenting när han värvades och absolut ingenting de närmaste veckorna heller. Det kändes bara som att det här kommer ju gå åt helvete.

När vi vann de första tre matcherna med 1-0 var det givetvis skönt med serieledning. Men bakom resultaten och utmärkelsen som månadens manager låg också en hel del lyckosamma tillfälligheter. Visst gör vi stabila 60 minuter mot Manchester City och vinner ändå rättmätigt. Men Wolverhampton borta vinns tack vare en straff och tandlösa vargar. Matchen mot Watford vinns på en målvaktstabbe. Ingenting i spelet talade för att vi blivit bättre under Nuno och att det fanns något där i hur vi ville spela under honom. Och, mycket riktigt som det är med tur, så kom den att vända och verkligheten komma ifatt och bita oss i röven. Tre Londonderbyn väntade. Tre matcher att bygga ännu mer självförtroende och momentum på. Tre matcher där Nuno skulle sätta sitt lag. 270 minuter och 1-9 i målskillnad senare har vi fått se tre förnedringar. Såhär ser statistiken ut efter sex matcher: Och vad som är än värre: Harry Kane har inte gjort mål än. En sämre ligastart får vi backa sex år för att hitta. Och inte nog med det: han ser helt obrydd ut. Men det är inte heller så konstigt, när han i somras mer än lovligt hintade om att han ville lämna klubben och drömde om duetter med Kevin De Bruyne. Daniel Levy spelade hardball och litade på Harry Kanes professionalitet. Med tre år kvar på kontraktet skulle han ändå kunna sälja honom nästa sommar. Om ett år så har ju publiken också fyllt arenorna en helt säsong och många klubbar har hunnit återhämta sin ekonomi. Det Levy inte räknade med var att Harry Kane bara skulle se less och obrydd ut. Det vi ser nu är ingen mästare. Det är en medarbetare som är så less på sitt jobb att han drar ner hela sin omgivning med sin arbetsinsats. Det finns bara en sak att göra: låt honom sitta på bänken resten av säsongen och spela Son Heung-Min på topp. Vi brukar klara oss bra utan Kane.

Och den där Fabio Paratici som togs in i somras? Transfergurun? Han som skulle leda klubben framåt och se till så att fler transfers blir av? Lånen av Gareth Bale och Carlos Vinicius förlängdes inte. Vinicius gjorde ju ingen glad, men han var i alla fall en senior anfallare att slänga in för att ge lite tyngd. Just nu har vi bara Harry Kane, samt en junior i Dane Scarlett. That’s it. Gareth Bale gjorde 11 ligamål förra säsongen, på 920 spelade minuter. Lucas Moura har,  som en jämförelse, gjort 7 mål på de två senaste säsongerna. Och 3700 spelade minuter. Steven Bergwijn? 9 mål på de tre senaste säsongerna, varav en av dessa i Eredevisie. Men visst, vi förlänger inte Gareth Bales avtal. Vad ska vi med hans kreativitet till?

För snart två år sedan såldes Christian Eriksen. Han är fortfarande inte ersatt. Vi har värvat en Giovanni Lo Celso, vars spel verkar passa i La Liga då han gjorde det hyfsat i Real Betis samt gör det på andra sidan Atlanten, då han är en main stay i Argentinska landslaget. Men vad gör han i Tottenham? Filmar, jobbar inte hem, tar dumma frisparkar. Lo Celso är en extremt provocerande karaktär. Tanguy Ndombele, vårt transferrekord, var ett monster i Ligue 1. Men Ligue 1 är Ligue 1. Premier League kan han inte heller hantera särskilt bra, precis som många av våra andra nyförvärv.

Pierre Emile Højbjerg har fått någon sorts märklig hjälteaura i Tottenham. Det verkar finnas en förkärlek för spelare som har tatueringar och skriker och gestikulerar mycket. Den här säsongen (och andra halvan av förra säsongen) har han blivit brutalt synad i sitt spel. Gårdagens match mot Arsenal var bland det sämsta jag någonsin sett i ett derby, och då har jag ändå under mina 43 år sett väldigt många dåliga matcher mot våra lokalrivaler. Inte nog med att han blev överspelad gång på gång, han jobbade inte heller hem. Kolla till exempel 1-0 målet hur slappt han beter sig. Vi har en Harry Winks som behålls i klubben eftersom han är "homegrown" och Den Moderna Fotbollen bestämmer att det måste finnas ett antal sådana i klubben. Så vi har kvar honom och han kan drömma tillbaka mot den där kvällen där han bossade Real Madrid 2017. Lite som Jack Wilshere alltid har Den Där Matchen Mot Barcelona att luta sig mot.

Men en ett lag byggs ju bakifrån? Så hur går det för oss där? Rent krasst har vi alltså sex ytterbackar, om vi räknar in Japhet Tanganga som det, och vi har egentligen inte en enda som vi kan lita på. Sergio Reguilon, vårt dyra nyförvärv från Sevilla, bossade ordentligt i Europa League och i La Liga. I Premier League hänger han inte med och går bort sig allt för ofta. Ben Davies måste ha en jävligt bra agent och Ryan Sessegnon, 300 miljonersvärvningen från Fulham, verkar ha gått awol.

På högerkanten har vi inte repat oss sedan Kyle Walker drog. Matt Doherty spelar som det Arsenalfan han uttalat är. Han verkar inte vilja och kunna spela bra fotboll i Tottenham. Emerson Royals debut mot Crystal Palace var hårresande usel och han känns mest som ett desperat drag, då han var tillgänglig på marknaden. Som ett kvart i tre ragg där det inte spelar så stor roll vem det är, bara att denne fyller en funktion där och då. Kvar har vi Japhet Tanganga som ändå är Spurs och det finns väl något sorts hopp här. Men han är ju ett otroligt råmaterial som behöver slipas ordentligt.

Men vi har väl bra mittbackar? Säg att vi har det!? Inte nog med att du säger att vi inte har varken anfallare, offensiv mittfältare, bra defensiva mittfältare och inte heller bra ytterbackar? Ett lag byggs ju bakifrån av två stabila mittbackar? Well. Se på dagens match. Se på hur vår 400 miljonersvärvning beter sig i närheten av Emile Smith Rowe och bara släpper honom så att han fritt kan göra mål. Davinson Sánchez som alltså hade en säsong ute i Europa när Daniel Levy, okaraktäristiskt nog, tyckte det var en bra idé att lägga 400 miljoner på honom. Samtidigt som vi alltså ändå hade Jan Vertonghen och Toby Alderweireld i klubben. Se på Eric Diers förra säsong, se på den här säsongen. Se på idag hur han, när inlägget kommer från höger bara står i ingenmansland och tänker att ”här ska jag stå för att optimera Arsenals chanser att göra mål”. Se hur han placerar sig vid 2-0 målet. Det är så genant.

Men det yttersta ansvaret, förutom ENIC med Daniel Levy i spetsen och Fabio Paratici, sitter ju hos Nuno Espirito Santo. Efter två katastrofala, genanta insatser mot Crystal Palace och Chelsea så hade man chansen att visa upp något för fansen igår. Jag skrev innan matchen på Twitter att som Tottenhamsupporter har man ju varit med om otaliga, oräkneliga pinsamma förluster mot ett mästerligt Arsenal. Och det kan vara ok att förlora, om man ändå har gett sitt allt.

Men när det är derby så ska man framför allt spela för tröjan och det ska verka som man tuggat taggtråd. Espirito Santos Tottenham blir överkörda från minut ett. Startelvan är helt felbyggd. Bryan Gil, som såg så bra ut mot Wolverhampton i veckan, sitter på bänken. Christian Romero, den enda mittbacken som – i alla fall i teorin – har hög klass, sitter också på bänken tillsammans med iskalle Joe Rodon och får se sina konkurrenter skämma ut sig. Oliver Skipp, den mittfältare som ändå är bäst på det defensiva jobbet, sitter också på bänken. Nuno sätter den vilsne Dele, den ojämne Ndombele och den svage Højbjerg på ett mittfält tillsammans. Och han får se oceaner av hål bakom dem, gång på gång. Men han gör ingenting ändå förrän det är försent.

Efter matchen tar portugisen på sig skulden. Det var hans fel. Och det hedrar faktiskt honom att han inte gör som Mourinho och hänger ut de spelare som enligt Nuno ”inte höll sig till matchplanen”. Men allt jag kan tänka när jag ser honom stå där framför kameran är att:

1. Han är brutalt fel man på fel plats.
2. Fabio Paratici valde honom. 
3. Fabio Paratici hade en riktigt dålig sommar, där han inte åtgärdade våra problem.

Så, här är vi nu. Jag kan inte ens minnas när vi var inne i en så här stark negativ spiral som vi ändå är här och nu som klubb. Visst, det finns en fin stadion, det finns en fin infrastruktur i klubben. Men en otroligt felbalanserad trupp och det är ruttet ända från toppen ner till spelartruppen.

Det här kommer ta år att fixa och vi kommer inte spela Champions League på många, många säsonger.

Henrik Örtenvik2021-09-27 08:00:00
Author

Fler artiklar om Tottenham