Tottenham - Arsenal
Tottenham har en poäng att bevisa
En solig dag i London 1913 så flyttade en fotbollsklubb från Woolwich i södra London till ett annat lags territorium i norra London. Detta var slutet på en relativt fredlig samexistens mellan två lag från samma stad, och startskottet på en av fotbollsvärldens hetaste rivaliteter. The ’North London Derby’ var fött och går nu in på sitt hundrade år, och aldrig har rivaliteten mellan Tottenham och Arsenal varit större.
Sedan Arsenals flytt till norra London så har Tottenham gått upp mot närmaste grannen i 173 tävlingsmatcher. Arsenal har vunnit 73 av dessa möten medan Tottenhams vinstkolumn består av 53 segrar. Det mesta av Arsenals försprång byggdes upp under klubbens mycket framgångsrika 1990-och tidigt 2000-tal där Tottenham gång på gång fick spotta i näven och sparka sönder en telefonkiosk medan grannen firade titel efter titel. En av de mest smärtsamma upplevelserna i de flesta liljevitas liv är minnet av Arsenals obesegrade upplaga 2003-04 som vann ligan på White Hart Lane. Robbie Keane må ha kvitterat till 2-2 på straff i slutminuterna men vad är det värt när värsta rivalen firar guld i din borg? Absolut ingenting är svaret.
Så mycket mer än bara en fotbollsmatch
Rivaliteten mellan Tottenham och de rödklädda grannarna har trappats upp än mer under 2000-talet då Tottenham rustat upp och tagit ett par steg framåt medan Arsenal halkat efter de absolut bästa och i stället får slåss om Champions League-platserna med just Spurs. På grund av den här utvecklingen så har de redan magiska derbyna också fått ett annat bett. Nuförtiden kan en vinst eller förlust i ett NLD rädda eller sänka en säsong. Exemplen på detta är många, och oftast smärtsamma.
Vrid tillbaks tiden ungefär ett år. Datumet är den 26 februari 2012. Tottenham parkerar på en tredjeplats i Premier League och flyger högt. Värsta rivalen Arsenal ligger hela 10 poäng efter och vid en seger för de liljevita så skulle vägen till en direktplats i Champions League ligga vidöppen framför fötterna på Tottenham. När Emmanuel Adebayor slår in 0-2 på straff för Tottenham så verkar den sista spiken i den röda kistan vara islagen. Spurs leder på Emirates med två mål utan att ha varit särskilt bra. Var detta tronskiftet vi bevittnade?
Vad som händer efter 0-2 målet är något alla liljevita helst glömmer bort. Arsenal reducerar, kvitterar och vinner tillslut med hela 5-2. Harry Redknapps lag kollapsar totalt och rasar som en sten i tabellen. Arsenal tar sig ikapp och förbi Tottenham och när sedan Chelsea vinner Champions League så är misären total i Spurs. Slutsiffrorna i årets derby på Emirates blev också 5-2. Men den här gången var det en helt annan historia. Adebayor hade än en gång nätat (som han alltid verkar göra i NLD) men togolesen hade också hunnit bli utvisad under en hektisk inledningskvart. I stället för att lägga sig och dö som Spurs gjorde ifjol så kommer AVB:s decimerade manskap ut till andra halvlek och försöker. När Gareth Bale reducerar till 4-2 och minuten senare är nära 4-3 så tänds ett hopp.
Derbyn vi minns
Arsenal må ha vunnit matchen med 5-2 igen, men Tottenham var inte ett slaget lag som vid det förra mötet. Spurs svarade i stället med tre raka segrar i ligaspelet och precis som senast så återfinns Tottenham på tredje plats inför årets sista NLD. Arsenal parkerar på en femteplats, fyra poäng efter Spurs. Får vi se en kopia på fjolåret eller är detta säsongen där Spurs slutligen begraver alla sina mentala spöken? Unitedspöket är begravt och Tottenham har inte förlorat i ligan sedan den 9 december när laget föll mot Everton på bortaplan.
En typisk Spurs-kommentar här är att det är ”The Tottenham Way” att förlora just en sådan match, för att sedan se värsta rivalen susa förbi i ligan. Här väljer vi i stället att fokusera på den magiska derbyveckan våren 2010 där Danny Rose debuterade i liljevitt genom att volleynäta på Arsenal. Spurs vinner med 2-1 och slår sedan också Chelsea med samma siffror. Andra matcher vi minns är den ökända 5-1:an i ligacupen. Tottenhams vändning på Emirates, där 2-0 i paus blev till 2-3, är andra minnesbilder de liljevita framkallar inför söndagens rivalmöte. Det enda som kan sägas med säkerhet är att precis allt kan hända i ett NLD.
Läget i lagen
I Tottenham saknas sen tidigare det viktiga rivjärnet Sandro, mittbacksbjässen Kaboul och smörpassarnas Big Tom (Huddlestone). Även Clint Dempsey missar hans första NLD på White Hart Lane. Måltjuven Jermain Defoe återvänder efter skada och är tillgänglig för matchen. Förhoppningsvis kan detta tända Emmanuel Adebayor som kan behöva en extra push, även om han brukar vakna till liv lagom till NLD.
I övrigt är det omöjligt att förbise att Spurs gjort avgörande mål på tilläggstid i tre raka matcher och att Gareth Bale är glödhet just nu. Walesaren som fått total kreativ frihet av AVB har blomstrat i sin nya ’roamande’ roll och spottar in mål på löpande band. Levererar Bale ännu en gång så kan det vara skillnaden på vinst och förlust mot Arsenal. En annan spelare som briljerar är Hugo Lloris. Fransmannen får inte mycket uppmärksamhet för tillfället men han var skillnaden mellan förlust och en osannolik comeback mot West Ham senast. Den gode Lloris är en världsmålvakt och agerar som både libero och reflexräddande monster på mållinjen och om han spikar igen behöver ju Spurs bara toffla in en boll för att vinna. Även Mousa Dembélé och Aaron Lennon har kapaciteten att riva djupa sår i Arsenals svajiga backlinje.
Grannen saknar förmodligen Diaby, Sagna och Gibbs. Som alla vet så är Arsenals mittfältstrio med Cazorla – Wilshere – Arteta en av ligans bästa och även Podolski och Giroud är värda att nämnas. Theo Walcott är annars den spelare som fullständigt älskar att explodera i dessa matcher. Arsenal har ju också som vana att växa som lag inför ett NLD och det kommer bli fullt krig på söndagen.
Våga vinna
En vis man sa en gång att det är bättre att sikta högt och misslyckas, än att lyckas när man siktat lågt. André Villas-Boas verkar ha anammat den här filosofin och vi har flertalet gånger sett ett Tottenham som krigar ända in i kaklet. Inte minst vid förra NLD då ett Spurs med tio man vägrade ge upp. Poängen med detta är att Tottenham nu är ett lag som inte är nöjda med oavgjort mot Arsenal, även om ställningen skulle vara 1-1 i den 80: onde minuten.
AVB vill vinna varje match och hans spelare verkar vara beredda att gå över glödande kol för portugisen. Sekunden som Spurs är nöjda med vad dem åstadkommit mot Arsenal så kommer grannen att hugga direkt. Vi har sett det förut och det är dags att göra sig av med den ovanan nu.
Möjlig startelva:
Lloris
Walker Dawson Vertonghen Assou-Ekotto
Parker Dembélé
Lennon Holtby Bale
Adebayor
