Var tar vi vägen nu?
Det är med skräckblandad förtjusning jag slänger en blick på det transferfönster som har varit och fortfarande pågår. Det är med en liknande känsla jag slänger en blick mot den walesiska gränsen och hittar söndagens motståndare Swansea.
Att den engelska ligafotbollen rullat igång på alla cylindrar är både glädjande och ångestframkallande. All den hoppfullhet och framåtanda som vi tottenhamtrogna supportrar suttit inne på under sommarens varma dagar ska nu övergå till högljudda jubel, vevande armar och möjligheten att då och då borra ner huvudet i sin slitna lädersoffa.
Förra helgens premiär gav, i viss mån, de svar André Villas-Boas önskade. Hans Tottenham kunde vinna en premiär utan att släppa in ett sent mål. Soldado kunde göra mål också bland Premier Leagues testosteronosande och benskyddsrensande mittbackar. Vertonghen kunde spela 90 minuter trots skadeproblemen som oroat. Samtidigt gav, iallafall i mitt hårbevuxna huvud, premiären ett par frågetecken med viss bitterhet i smaken.
Jag tyckte Paulinho kändes oroväckande stillastående. Han kom nästan alltid felvänd och mötte och hans bolldistribution var i långsammaste laget. Självklart är det för tidigt att döma en spelare efter en match så jag hoppas på snabbare bolltempo och mer box-to-box-spel från Paulinhos sida på söndag.
Dessutom imponerade inte Chadli avsevärt på mig. Han känns visserligen lugn och säker med bollen men det jag saknade i premiären var fart och vilja att utmana. Förhoppningsvis får vi se mer av den varan i takt med att han gör sig hemmastadd i klubben och ligan.
Townsendtime?
Det känns som att AVB försöker spela ihop den startelva som ska vara ordinarie redan så tidigt som möjligt på säsongen. Flera av nyckelspelare spelade merparten av matchen i det natursköna Georgien i veckan. Dessa kommer tack vare den fina insatsen där få förnyat förtroende.
Den plats de för ovanlighetens skull råder viss osäkerhet kring är den högra ytterpositionen. Aaron Lennon känner för första gången på flera år ett flås i nacken kring sin plats i startelvan. Det är den ständige talangen Andros Townsend som i och med sin prestation i Europa League-kvalet (och träningsmatchen mot Monaco?) för första gången på riktigt känns värdig en ordentlig chans.
Jag är spänd på hur AVB väljer att matcha mittbackstrion. I matcher där man förväntas vara det spelförande laget känns Vertonghens genombrottsvilja och Kabouls (nåja) fina passningsfot som de egenskaper som sätts i främsta ledet. Dawsons främsta attribut är huvudspelet och mot ett Swansea som snarare är fisk än fågel i val av passningshöjd känns han som tredjevalet.
Uppsnackade svanar
Säsongens på förhand mest upphaussade lag hade ingen bra dag på jobbet i premiären då man trots ett spelmässigt övertag förlorade mot Moyes United med 4-1. Trots alla lovord danske Michael Laudrup fått för fjolårets förförande spel och de många nya spelare som handplockats från sydligare breddgrader gav man ett väldigt ineffektivt intryck i premiären.
Robin van Persie tilläts för stora ytor och gjorde så att Vorm i det walesiska målet fick hämta bollen två gånger. Nyförvärvet Wilfried Bony satte dit tröstmålet för Swansea senast och får tillsammans med fjolårets skyttekung Michu ses som de stora hoten mot Spurs backlinje.
Balesagan går mot sitt slut
Det går inte att tala och skriva om Tottenham utan att också tala om Gareth Bale. All den uppståndelse och irritation som spridits kring honom och hans flytt söderut har enligt min mening förblindat många av oss spursanhängare.
För även om Bale är den bästa spelaren jag sett bära den liljevita tröjan är det inte han som gör att jag bär samma tröja med stolthet framför TV:n varje helg. Resan med Gareth Bale som frontfigur tog oss aldrig längre än en 4:e plats. Det är nu vi får se var resan utan honom tar vägen.
Tips:
2-1
Målskyttar:
Soldado, Townsend
Matchens utropstecken:
Capoues misshandel av Nathan Dyers vänstra knäskål
Möjlig startelva Spurs:
Soldado
Townsend Dembele Paulinho Lennon
Capoue
Rose Vertonghen Dawson Walker
Lloris
