Match: Watford-Coventry
Säsongens första hemmaförlust för Watford i en match som borde ha varit avgjord redan i halvtid, trots magsjuka, men där Hornets kortväxta försvar till slut straffades.
Watford-Coventry 2-3 (2-1)
0-1 Clingan (14)
1-1 Cleverley (21)
2-1 Hoskins (37)
2-2 Best (67)
2-3 Best (84)
Matchen
Förutom de tidigare kända skadorna på Jay DeMerit och Heidar Helguson drabbades betydande delar av Hornets trupp av en oidentifierad magåkomma. Craig Cathcart och Ross Jenkins fick ligga kvar i sängen under tisdagen, medan Don Cowie, Henri Lansbury och Will Hoskins tog sig till Vicarage Road. Arsenallånet Lansbury började dock på bänken och skotten Cowie tvingades senare kliva av matchen med magsmärtor.
Tillbaka från skada var Scott Severin, men nyförvärvet fick stanna på bänken hela matchen trots att situationen i truppen var som den var.
Det var det unga hemmalaget som inledde matchen bäst. Redan efter en knapp minut fick Hornets sin första hörna. Efter en kort variant lyckades Cleverley komma till skott, som i sin tur resulterade i ännu en hörna. Också den andra hörnan blev farlig, men Hoskins sköt över från bara några meters håll.
I fjortonde minuten tog dock gästerna ledningen efter att Clingan fångat upp ett täckt skott och fått avancera ganska obehindrat. Mittfältaren Clingans skott gick sedan i mål från dryga tjugo meter. Den himmelsblå klacken jublade, Rookery och Rous var knäpptyst och watfordspelarna protesterade ganska vilt. De gultröjade ansåg att Coventry hade flera spelare i offsideposition som skymde hemmamålvakten Loach.
Efter det lite snöpliga målet avtog Watfords dominans en stund för att sedan komma tillbaka med ännu mer kraft. Hemmalaget bröt med dryga tjugo minuter spelade ännu ett anfallsförsök från Sky Blues och ställde om med hjälp av en lång boll mot Hoskins. Den före detta rotherhamspelaren skarvade bollen direkt vidare ut mot sidlinjen där magsjuke Cowie kom springande. Den skotske yttern menade nog att hitta Danny Grahams huvud i straffområdet, men denne nådde inte riktigt bollen. Från vänsterkanten hade Cleverley tagit sig upp och in i straffområdet. Cleverley hann klart före Coventrys ytterback Clarke till bollen och sköt direkt med vänsterfoten. Och Westwood i bortalagets mål tvingades kröka rygg framför ett efter detta mål hoppande och skrikande Rookery.
Efter målet tog Watford över matchen ännu mer. Coventry försökte ta sig till anfall, men lyckades sällan. Watfords anfallare Graham och Hoskins var mycket rörliga och skapade hela tiden oro i motståndarförsvaret, men turades också om att hjälpa sina mittfältare när Coventry hade bollen.
Framför allt kändes hemmalagets omställningar mycket farliga, även när de inte direkt ledde till målchanser.
Med mindre än tio minuter kvar av halvleken kom till slut ledningsmålet. Hoskins fick bollen igen i en omställning och spelade bollen bakom det lite tröga bortaförsvaret till skyttekungen Graham. Nyförvärvet från Carlisle hittade inget nät utan bara Westwood, men Hoskins var först på returen och dundrade in ledningsmålet.
Under den resterande delen av första halvlek fortsatte Watford att vara farligt framåt och hemmalaget borde faktiskt ha haft ledningen med minst ett mål till.
I den andra halvleken slutade Coventry helt att försöka spela sig fram till anfall. Bollen sparkades allt som oftast högt och långt och i riktning mot Leon Best. Watford blev tillbakatryckta direkt. Coventry lyckades tack vare Bests huvudspel, eller kanske snarare hemmaförsvarets ringa längd, få fast bollen på den planhalva där farligheterna inträffade i första halvlek. John Eustace föll allt oftare ner i försvarslinjen för att hjälpa till, men det ledde till att hela hemmalaget hamnade långt ner i banan mot ett lag som uppenbarligen inte hade så mycket att bjuda till spelmässigt. Periodvis i andra halvlek var dessutom båda Hornets anfallare nere och jagade bortamittfältare.
Trots detta hade Watford en del möjligheter också under matchens andra del och borde ha avgjort långt innan kvitteringen i 67 minuten. En kvittering som var ett mycket märkligt mål.
Ännu en hörna från Coventry skapade oro i Watfords försvar. Mittbacken Ward flyttades allt oftare upp på Coventrys fasta situationer i andra halvlek, och till slut gav det resultat. Ward, 185 cm enligt den himmelsblå officiella hemsidan men betydligt längre om ni frågar undertecknad, fick huvudet på bollen vid bortre stolpen. Efter allmänt kaos sparkade någon, troligen en hemmaspelare, bollen så högt att det var osäkert om den någonsin skulle komma ner igen. Men ner kom den, och återigen i huvudet på långe Ward som denna gång nickade längs med mållinjen istället för mot den. Leon Best var förste man på bollen, och plötsligt var hemmapubliken tyst igen.
Med fem minuter kvar av ordinarie tid var det dessvärre dags ännu en gång. En hörna från bortalaget skapade bekymmer för Hornets. Bollen rensades inte bort tillräckligt bra och Freddy Eastwood skickade tillbaka den in i kaoset. Där väntade Best igen, och gav gästerna ledningen.
Golden Boys försökte komma tillbaka, så pass väl att hemmapubliken vaknade ännu en gång. Ett par frisparkar slogs tyvärr bort genom att Cleverley och inbytte Lansbury la bollen alldeles för nära fantastiske Westwood i bortalagets mål.
På övertid protesterade hemmalaget återigen högljutt efter att Coventry räddat ett avslut från Mariappa, efter en farlig hörna, på mållinjen. Hands tyckte hemmalaget, men inte domaren. Tidigare under halvleken ville för övrigt också hemmaspelarna ha straff för hands efter att ett skott täckts av bortaförsvaret. Protesterna vid det tillfället var med undantag för ett frispel av Cleverley dock betydligt lindrigare.
En totalt sett underhållande championshipmatch. Watfords spel i första halvlek var rent av imponerande. Tyvärr slutade hemmalaget spela sitt varierade spel i andra halvlek och lät Coventry bestämma vad för slags fotboll som skulle spelas. Kanske var det lite trötthet som låg bakom att Hornets sjönk hem så långt ibland, kanske ett inte helt lyckat taktiskt drag.
Det är dessutom uppenbart att kombinationen av orutin och icke-längd i Watfords mittförsvar är ett problem. Det ska inte behöva bli panik på varje defensiv fast situation bara för att motståndarna har ett par spelare som är 185 cm. Kanske går det att lösa med bättre organisation, kanske blir Cathcart bra att ha i vissa matcher.
Watfords lag...
Loach
Hodson (78), Mariappa, Bennett, Doyley
Cowie (57), Eustace, Harley, Cleverley
Hoskins (70), Graham
Avb: Lansbury (57), Henderson (70), Oshodi (78),
...och Coventrys
Westwood
Clarke (69), Wright, Ward, Van Aanholt
Gunnarsson (86), Clingan, Cork, McIndoe (72)
Best, Morrison
Avb: Cranie (69), Eastwood (72), Osbourne (86)
Lite spelarbetyg från matchen kommer imorgon förmiddag.
