Orenburg - Zenit1 - 2
Delad pott på Turf Moor
Frågan är om inte Gianfranco Zola var den som var mest nöjd efter en poäng mot Burnley i lördags även om hemmalagets kvittering kom på en tveksamt dömd straff. Watford kom inte upp i den standard som vi har blivit vana vid och hade det inte varit för Manuel Almunias storspel mellan stolparna så hade bottenlaget blivit den som dragit det längsta strået!
Zola valde att göra två ändringar i laget. Almen Abdi ansågs hel och fick ersätta Mark Yeates och Alex Geijo tog Matej Vydras plats vid sidan om Troy Deeney i anfallet. Neuton, som gått skadad en längre period, fanns åter på bänken tillsammans med bla Steve Leo Beleck som smällde in 3 mål i veckans reservmatch mot Stevenage.
Det tog bara 11 minuter innan bortalaget tog ledningen i matchen. Watford fick en hörna som både Daniel Pudil och Fitz Hall var på innan bollen slutligen hamnade hos Chelsea lånet Nathaniel Chalobah. 18-åringen tog i för allt han var värd och på volley placerad bollen bakom Lee Grant i Burnley målet.
Tyvärr var Watfords ledningsmål startskottet på en massiv hemmapress och vid två tillfällen skrek Burnleypubliken efter straffspark. Vid första tillfället var det utmärkte Tommie Hoban som gick lite hårt åt Ross Wallace men den förre Celtic spelaren föll på eget bevåg och domaren friade med rätta. Den andra situationen var något mer tveksam från domarens sida.
Dean Marney och Abdi kamperande om bollen strax innanför straffområdesgränsen. Marney föll väldigt lätt och , med viss press på sig för att han friat vid förra tillfället, valde domaren att blåsa straff till hemmalaget. Burnley skickade fram den ledande målskytten i The Championship, Charlie Austin, och han gjorde inget misstag från 11 meter utan placerade bollen utan chans för Almunia.
Kieran Trippier testade Almunia med ett stenhårt skott från 25 meters håll men spanjoren lyckades blocka skottet och på returen högg Austin men domaren valde att blåsa, till målvaktens fördel, innan anfallaren satte bollen i nätmaskorna. Med någon minut kvar av halvleken så testade Martin Paterson Almunia med ett skott – returen gick ut till Austin men i skottögonblicket agerade Hoban räddande ängel och Watford lyckades freda målet ännu en gång.
Chalobah ådrog sig en skada strax innan pausen och i halvtid bytte Zola in Yeates. Något som borde bädda för ett någt offensivare bortalag. Efter fem minuters spel hittade Yeates Troy Deeney som var sugen på att utöka sin fina svit med mål i sex raka matcher. Tyvärr verkade som att Deeney ville lite för mycket så nicken blev halvhyfsad och returen blockerade Grant utan några större besvär.
Austin var ett ständigt orosmoment för Watford försvaret och, som jag skrev i införrapporten, kan det bli svårt för Burnley att behålla honom när Januari fönstret öppnar. Han har enorma kvaliteter och var , mer eller mindre, inblandad i alla anfallsförsök som hemmalaget hade.
Med en kvart kvar av matchen så visade Joel Ekstrand att han är på väg mot en formtopp när han behärskat tog ner bollen på bröstet och drog på en volley från 35 meters håll – rakt mot Burnley målet. Vad som kunde ha blivit årets mål i The Championship blev istället en stenhård ribbträff och Joel får fortsätta att vänta på sitt första mål. Fortsätter han bara på den inslagna linjen så är det bara en tidsfråga innan den sitter.
De tre poängen höll dock på att hamna, fullt rättvist, hos hemmalaget när man, på övertid, blev tilldelade en hörna efter att Hall lyckats rensa bort ett skott från Austin på mållinjen. Inhoppande Sam Vokes fick på en perfekt nick och hade inte Almunia reflexräddat bollen strax innan den gick in under ribban så hade Dyche varit omgångens lyckligaste manager.
Burnley: Grant, Trippier, Long, Shackell, Lafferty; Wallace (Vokes 90), Marney, Edgar, Ings (Treacy 84); Austin, Paterson (Stanislas 72).
Ej använda: Jensen, Mills, Bartley and Stock.
Watford: Almunia; Ekstrand, Hall, Hoban; Cassetti, Abdi, Chalobah (Yeates 46), Hogg, Pudil (Anya 90); Deeney, Geijo (Vydra 72).
Ej använda: Neuton, Beleck, Bonham and Battocchio.
