Jamaicanen som blev Englands först miljonförsäljning
Nämn ordet Watford för en beundrare av engelsk fotboll och genast är det en speciell spelare som samtliga förknippar med klubben. Luther Blissett spelade mer än 500 matcher för Watford och hjälpte klubben att ta klivet från fjärde divisionen till toppen av det engelska ligasystemet mellan 1975 och 1982. Han noterades för 14 landskamper i Englands tröja och skrev in sig i landets historia när han gjorde ett hat-trick i sin debut på Wembley.
Den, numera, 58-åriga anfallaren föddes i Falmouth på Jamaica men föräldrarna flyttade tidigt till England där fotboll blev en viktig del av Blissetts uppväxt. Redan 1974 valde han att lämna skolan för att lägga allt krut på ett lärlingskontrakt i klubben. Det dröjde inte länge förrän den unga jamaicanen imponerade på den dåvarande managern, Mike Keen, som gav anfallaren ett A-lagskontrakt säsongen 75-76. Klubben hade trillat ner i fjärdedivisionen och i ett försöka att ”börja om från början” valde man att fylla på med en del unga spelare från ungdomsleden.
Första säsongen blev det bara tre matcher (1 mål) för Blissett men ynglingen fick ändå förnyat förtroende vilket gav ytterligare fyra framträdande (0 mål) säsongen därpå.
Elton John var, tillsammans med Graham Taylor, männen bakom Watfords framgångar
1976 tog artisten Elton John över ordförandeskapet i klubben och stakade då ut en tydlig målsättning – laget skall ta sig upp i högsta divisionen. För att nå målet valde John att sparka Mike Keen och istället anställa den 32-åriga managern Graham Taylor. Taylor hade precis vunnit fjärde divisionen med Lincoln och var ett hett byte på den engelska tränarmarknaden. I tuff konkurrens med bla WBA lyckades dock Elton John kontraktera Taylor och början på en av de mest fantastiska resorna, för en klubb, i det engelska ligassystemet skulle ta sin början.
Taylor såg potentialen i Blissett som genast spelade till sig en ordinarie plats i 1977-78 års trupp. Med sex mål på 33 matcher var anfallaren en av hjältarna när klubben tog sig upp i tredjedivisionen under Taylors första säsong. Att detta bara var början på en fantastisk karriär var det få som anade men året efter var det få i fotbollsengland som inte visste vem Luther Blissett och Watford var. Tillsammans med Ross Jenkins (29 mål säsongen 1978/79) blev Blissett ett av Englands mest fruktade anfallspar.
Luther Blissett blev ett aktat namn i de engelska fotbollskretsarna under 80-talet
Blissett noterades för 21 mål när laget marscherade rakt upp i Division 2 och så skulle det fortsätta under ett antal säsonger för anfallaren och laget norr om London. Efter två raka uppflyttningar, och med försvarare som började få grepp om anfallsparet, så blev det två ”mellansäsonger” i Division 2. Laget hamnade på 18:e och 9:e plats. Men trots att man inte höll till i toppen fortsatte Blissett att imponera och göra mål.
Säsongen 1981/82 nådde så klubben äntligen första divisonen efter att man spelat till sig en andra plats bakom värsta rivalerna Luton. Blissett var en starkt bidragande orsak och med sina 19 mål den säsongen var det med högt ställda förväntningar som anfallaren äntrade den stora scenen i England.
Inför säsongen 1982/83 var det knappast någon som trodde på klubben som rusat genom det engelska ligassystemet. Men efter en makalös säsong nådde laget en andra plats bakom Liverpool och kvalificerade sig för spel i UEFA-cupen. Detta var klubbens första säsong i den högsta divisionen och högst där uppe på tronen fanns hela Englands nya kelgris – skyttekungen Luther Blissett. Med 27 mål på 41 matcher så var det omöjligt för den dåvarande förbundskaptenen, Bobby Robson, att bortse från anfallarens näsa för mål. Efter ett misslyckat VM i Spanien skulle Robson bygga upp ett ”nytt” England under hösten. I Oktober väntade en träningsmatch, mot Västtyskland, och Blissett, som spelat några U-21 kamper, fick hoppa in med nio minuter kvar av matchen.
Den 15 December 1982 blev 24-årige Blissett en av de första svarta spelarna som fick dra på sig den engelska landslagströjan i en tävlingsmatch. För motståndet stod Luxemburg och när domaren blåste av matchen stod det 9-0 på resultattavlan och Watfords anfallare hade noterats för ett hattrick.
Trots den magiska starten på landslagskarriären blev det inte flera mål från Blissett. Anfallaren noterades för 14 landskamper under sina år som aktiv. Tyvärr var detta under den perioden som landslaget ständigt kämpade för att nå mästerskapen men när man missade EM i Frankrike (1984) innebar det också att Luther Blissett missade sin chans att få deltaga i något stort mästerskap. I Juni 1984 gjorde anfallaren sin sista landskamp när han blev utbytt i den 66:e minuten mot Ryssland (förlust 0-2)
Landslagsdebuten och framfarten i Premier Division gjorde att fotbollseuropa fick upp ögonen för anfallaren. Blissett hann inte ens avsluta säsongen innan där låg ett bud på bordet från det Italienska storlaget AC Milan. Klubben hade precis vunnit Serie B och skulle åter etablera sig i toppen av den Italienska ligan. Med spelare som Baresi, Spinosi, Galli, Tassotti gjorde sig klubben redo för en ny era. Anfallaren, som köptes för rekordsumman 1 miljon pund, imponerade stort med åtta mål (på sex matcher) under försäsongen. Full av självförtroende påbörjade Blissett seriespelet och redan i andra matchen (mot Verona) noterades han för sitt första Serie A mål. Det skulle dock bara bli ett mål till det året för anfallaren, var spelstil, inte alls var lämpat för det tekniska spel som Milan hade för avsikt att spela.
Trots att laget nådde en 6:e plats så klickade det aldrig mellan de båda anfallarna Blissett och Incocciati. På sommaren därpå var engelsmannens utlandsäventyr över och Milan sålde tillbaka Blissett till Watford för halva inköpspriset och ersatte honom med en annan engelsman, Mark Hateley.
Sammanlagt blev det fem mål på 30 tävlingsmatcher i Italien och engelsmannen slutförde bara ett av de tre år han skrivit kontrakt med italienarna.
Sejouren i Italien blev inte alls vad varken Milan eller Blissett hoppats på
Det flesta trodde att återkomsten till Watford skulle innebära att man fick tillbaka en anfallare med ett rejält stukat självförtroende. Men Blissett visade att han inte blivit en fotbollsspelare över en natt utan att tiden i Italien snarare handlade om att han befunnit sig ”på fel plats vid fel period i Milans historia”.
Anfallaren fick på nytt stort förtroende av Graham Taylor och trots att laget bara nådde en mittenplacering (11:a 84/85) så levererade Blissett hela 21 mål den säsongen. Med anfallaren i laget nådde man även FA cup semifinalen 1986/87 men året efter klarade inte klubben att hålla sig kvar i högsta divisionen utan trillade åter ur högst ligan efter sex säsonger. Det blev bara 17 matcher (4 mål) den säsongen för en av åttiotalets främst målgörare i högsta ligan.
I November 1988 hade Blissett fått nog av Watford. Graham Taylor hade lämnat för ett tränaruppdrag i Aston Villa och nya managern, Dave Bassett, började dissekera laget genom att bla sälja John Barnes till Liverpool. Efter bara fyra segrar (på 23 matcher) fick Bassett gå och in kom istället Steve Harrison men det hade inte hjälpt utan klubben fick börja om i andra divisionen. Blissett var plötsligt inte det självklara valet på topp utan där valde man istället att satsa på yngre förmågor som Gary Porter och Paul Wilkinson.
I stället visade seriekollegan Bournemouth intresse för den då 30-åriga anfallaren. Med tanke på klubbens taskiga finanser så fick man nöja sig med de 60 000 pund som The Cherries hostade upp. En affär som skulle visa sig bli rena jackpotten för såväl Blissett som Bournemouth. Anfallaren hängde fyra baljor i sin debutmatch och även om laget gick upp och ner under Blissetts tre säsonger i klubben så är hans 56 mål (på 121 matcher) fortfarande ett imponerande rekord på Dean Court.
Med 503 matcher och 186 mål för sitt Watford är han ohotad som den främste i klubben
Även om Blissett gjorde 19 mål, under sin sista säsong i Bournemouth, lyckades klubben inte ta sig tillbaka till Division 2. Anfallaren insåg att han fortfarande hade hungern att spela högre upp och när Watford, då under Steve Perryman, lockade med ett kontrakt så var det en överlycklig Luther Blissett som inställde sig för tjänstgöring på Vicarage Road igen. Trots sina 10 mål den säsongen så lyckades Blissett inte spela upp Watford i högsta divisionen igen. Man hamnade på en 10:e plats och fick nöja sig med en plats i den nystartade Division One (numera The Championship) och hans 42:a match den säsongen skulle också bli hans sista någonsin i Watford tröjan. Den 2:a Maj 1992 var en fantastisk karriär till ända när Blissett kom in som avbytare i 5-2 segern hemma mot Bristol City. Med 503 matcher och 186 mål så är det osannolikt att någon annan Watfordspelare någonsin kommer att putta ner Luther Blissett från tronen som den främste spelaren i klubbens historia.
Trots att Blissett fanns kvar i klubben även säsongen 1992/93 så blev det inget spel. Istället lånades han ut till WBA under tre matcher och sedermera blev det några matcher i såväl Bury som Mansfield innan hans engelska ligakarriär avslutades vintern 1993. Efter några matcher med Conference-laget Southport och Irländska Derry City avslutade anfallaren sin karriär 1995. Den sista säsongen spelade han i amatörligan Eastern Counties Football League där han representerade Fakenham Town vars ordförande var en stor Watfordsupporter.
Efter att skorna lagts på hyllan blev det en del manageruppdrag (bla assisterande i Watford) innan Blissett lämnade fotbollen helt för några år sedan. Självklart är legenden fortfarande involverad i olika sponsoruppdrag för såväl Watford som Bournemouth, men merparten av tiden läggs numera på Blissetts eget racingstall (team 48) och diverse välgörenhetsprojekt i kampen mot cancer.
