-
-

Oavgjort i årets sista match - Ranegie på läktaren!

Trots att gästerna hade bollövertaget så var det Watford som skapade chanserna. Med lite mer skärpa i avsluten så hade hemmalaget kammat hemma alla tre poängen. Nu blev det en oavgjord historia och Beppe Sannino vet fortfarande inte hur det känns att förlora i England. Tredje raka utan förlust innebär att Watford, på allvar, kan påbörja jakten på en Play Off plats!

Om någon, innan matchen, sagt att Watford hade fått en poäng i mötet med topplaget QPR så hade jag, utan tvekan, tagit den poängen. Harry Redknapps lag har bara förlorat fyra matcher denna säsongen och har en trupp som innehåller idel klasspelare. Att en sådan kille som Joey Barton bara harvar i The Championship är tex ett mysterie. Hans mittfältsspel var flera klasser bättre än någon annan på planen och spela inte QPR i Premier League nästa säsong så gör åtminstone Barton det!

Redan innan avspark så fick man vissa indikationer på att det skulle bli en målsnål match. QPRs, Charlie Austin, tvingades kasta in handuken och med tanke på att han stått för nästan 50% av bortalagets mål så var det kanske inte förvånande att Queens Park var väldigt tunna framåt. Lägg därtill att Redknapp valde att starta matchen utan en renodlad forward så förstår ni själv.
Även hemmalaget fick ändra om i laget. De två offensiva (och kanske viktigaste) spelarna Ikechi Anya och Fernando Forestieri fick båda avstå spel. Givetvis ett stort avbräck då Fessi tillhörde planens bästa mot Millwall och att Anyas fart på kanten skulle bli ett avgörande vapen i den kontringsfotboll som Watford förväntades spela igår.
I deras frånvaro blev det Hector Bellerin och Diego Fabbrini som fick gå in i startelvan.

Matchen startade i ett ganska slött tempo men gästerna visade att det var dom som tänkte för amatchen och för hemmalagets del var det ett kompakt försvarsspel och kontringar som gällde. Både Lewis McGugan och Fabbrini testade Rob Green vid ett antal tillfälle utan att målvakten behövde förta sig. I slutet av halvleken böljade det rätt friskt och båda lagen skapade några bra möjligheter. Bla hade Sean Murray ett bra försök på mål efter att Troy Deeney kontrat på en QPR hörna. Tyvärr var Green alert och Murray skott rätt tamt så att målvakten dök och rätt håll och kunde rädda.

QPR hade även dom en del chanser . Anförda av en utmärkt Niko Kranjcar, som spelade som den mest offensiva av bortalagets mittfältare, testade man Manuel Almunia med några hyfsade skott. Värst blev det precis innan pausvilan då Gabrielle Angella och Almunia sprang i hop efter att de var kraftigt påpassade av QPR. Efter lite behandling var dock spanjoren på benen igen.

Bortalaget rivstartade i andra och Matt Phillips hade ett ypperligt läge att ge gästerna ledningen när han fick på en riktig projektil mot Watford målet. Almunia visade dock upp ett utmärkt målvaktsspel och lyckades styra skottet till en resultatlös hörna. Strax därefter var det Greens tur att briljera efter att Richard Dunne felpassat Troy Deeney. Anfallaren väggspelade sig sen fram med Fabbrini men avslutet från italienaren kunde varit bättre.

Med 20 minuter kvar så bytte Redknapp in Andy Johnson och därmed fick alltså bortalaget in en anfallare på planen. Nu hjälpte detta föga då Johnson enbart är en skugga av sitt forna jag och med en sådan anfallsbesättning kan det nog blir rätt troligt att Arry öppnar plånboken i Januarifönstret. Skall QPR ta sig upp måste man hitta någon som kan komplettera Austin och det gör varken Johnson eller Bobby Zamora i dagsläget.

Watford stod för chanserna sista tio minuterna utan att kunna sätta dit bollen. Båda möjligheterna kom från Sean Murray som förövrigt gjorde en utmärkt match framför ögonen på Irlands förbundskapten, Martin O´Neill. Båda möjligheterna var distansskott och Green hade full kontroll på båda skotten varav en tippades till hörna.

En poäng mot QPR måste ändå ses som ett rejält steg framåt. Inte minst med tanke på att man saknar flertalet offensiva krafter i Watford. Att Anya och Forestieri inte kom till strat påverkade givetvis då en sådan spelare som Fessi säkerligen kunde avgjort matchen på egen hand. Mest märks dock avsaknaden av Almen Abdi. Varken Iriney eller George Thorne (som iofsg växer för varje match) klarar av att axla Schweizarens mantel och förhoppningarna är nu stora att Abdi kan vara tillbaka inom några veckor.

För övrigt så var Josh McEachran åter utanför truppen och personligen tror jag att han återvänder till Chelsea den närmsta veckan. McEachran var Zolas spelare och när han nu lämnat så finns där andra som rankas högre i laget. På läktaren satt både Mathias Ranegie och Alexander Merkel som ryktats vara på väg till laget. Beppe Sannino ville inte uttalas sig om en ev övergång men nämnde att båda spelarna var tillgängliga för träning om några dagar. Skulle bli oerhört förvånad om spelarna inte ansluter till laget när fönstret öppnas 1 Januari.

Trots poängen så ligger Watford kvar på en 13.e plats med fem poäng upp till en Play Off plats. Närmast väntar bortamatch mot Yeovil på nyårsdagen och då har Watford en ypperlig chans att ta revansch för den snöpliga 0-3 förlusten senast. I går så fick laget storstryk av Huddersfield (5-1) så det borde onekligen vara rätt läge för Hornets att bege sig till Huish Park.

Watford: Almunia; Doyley, Angella, Ekstrand; Cassetti, Murray (Battocchio 87), Thorne, McGugan, Bellerin; Fabbrini (Acuna 75), Deeney.
Ej använda: Bond, McEachran, Iriney, O’Nien, Nosworthy.

Queens Park Rangers: Green; Simpson, Onuoha, Dunne, Assou-Ekotto; Carroll (Johnson 70), Barton, Benayoun (O’Neil 73); Phillips, Kranjcar, Hoilett (Traore 78).
Ej använda: Murphy, Henry, Zamora, Sendles-White.