Tack för allt, Lloyd.
Watford FC har kommit sist i Premiership. Leeds United landar på en tredjeplats i ligan, bakom Arsenal och Manchester United. Graham Taylor är återigen tränare och inne på sin andra sejour. Sir Elton John som chairman. Året är 2000.
Känns detta avlägset, bortglömt och väldigt väldigt länge sedan?
Det var vid samma tid som en 18-årig Lloyd Doyley började göra avtryck i Watford akademi. Sen dess har han varit trogen och lojal till den klubb som har vägledigt honom genom det professionella fotbollslivets toppar och dalar. En godtrogenhet så stark att den glöms bort.
Det värnas för dåligt om lojalitet i idrott. När Sol Cambell gjorde den förbjudna flytten blev det raseri. Likaså Ashley Cole, William Gallas, Robin van Persie ni förstår poängen och listan kan göras lång.
Samtidigt som media vände kamerorna mot övergångar som upprörde stod Lloyd Doyley och tränade bredsidor på Watfords träningsanläggning. Oberörd, opåverkade och framförallt ouppmärksammad.
Men detta ska inte bli något gnälligt utlägg om hur media bevakar fotboll. Den debatten hör inte hemma just nu.
Idag stod det klart att Lloyd Doyley, efter cirka 17 år i klubben, tackar för sig och styr flyttlasset till Rotherham United. Hans kontrakt med Watford gick egentligen ut sommaren 2015 och Doyley har sedan dess varit kontraktslös.
Doyley är nu en symbol för den utveckling och upprustning som sker i Watford. Den klubb som nu har växt ifrån honom. Vilket är på gott och ont.
En ny spännande tid väntar för Watford Football Club och alla dess supportar i och med framfarten i Premier League. Man ska alltid blicka framåt, men då och då ta en titt och backspegeln och vara tacksam för det fina som har varit.
Tack för lång och trogen tjänst, Lloyd Doyley.
