Obegripligt försök till matchrapport, 4-3 seger mot tabelljumbon.
WBA-Colchester 4-3
Obegripligt försök till matchrapport, 4-3 seger mot tabelljumbon.
Säg, varför detta belåtna flin trots blodig panna, sprucken bordsskiva och inbultad rumsvägg? Hur möjligt dessa tokiga glädjerop trots dessa söndergnisslade tänder, denna fult ryckta kalufs? Säg, en så brinnande segerblick trots en så blekgrön nuna, och varför detta segertecken med så söndergnagda fingertoppar? Jag frågar spegelbilden. Jag frågar katten. Jag frågar granntanten. Ingen kan svara, men de håller alla med om att jag ändå ser så jäklarns munter ut trots tre fult hängande läderbollar där bak i hängbrasan...
Hur som helst, visslande på en glad trudelutt går jag bredbent in för att skriva; "underhållnings-listan", 1/4:
1. 89-93 min, från 0 till 3 poäng på fyra döende matchminuter.
2. Colchester United, belevade gäster. "Bjöd" verkligen på sig själva.
3. 4-3, jovisst! Milsvida mera underhållande än 1-0.
Okej, Vi tar resultatbörsen redan här: alltså, England. läskligan. 29/3; West Bromwich Albion-Colchester United 4-3 (2-2).
Omgoengens Oeverraskande laeskeblask korkas upp till: Kalle Hoefkins, gick minsann lustigt undan laengs hoegerkanten. Kul. nymodigt!
Smältvatten till: D. Kielye, ta ut pingvinen!
Apropå målvaktsfrågan: Vad att skrika sig hes efter, när även bänken gapar idiotiskt målvaktstom?!
Apropå märkliga byten: vänsterklövad Miller in för Kalle Hoe?! å varför då inte Pelé mot Kielye?
Citatet: "no, i dont see any reason for a run out for Michael Danek.", Kaparn Mojbraj, i Birmingham Mail. Snälla, ett aprilskämt va..?
Så en snabb titt på läskligabarometern, april:
Högtrycket; Hull City, giftig tagg i getingboet.
Invariabelt; Wolves, torrt, mossigt, jaså gääsp... På kvalplats, säger ni?
Lågtrycket: Barnsley: Cup-psykos. läskeblask serverad källarsval.
Omgångens Pelé: bänken hans oundvikliga ödé.
Albion Watch: 15 %, 7 matcher, 630 minuter, 21 p, kvar av läskligan 07/08. 4 p till runners up, 5 p till topp, 2 matcher till godo-säger ännu en finfin chans mot pl + 1/2-final i cupen, å törs man ens nämna 1931, tick tack...
Nästa gång: svårsmält cardiff borta, nu tisdagkväll, å jodå, ¨även den här skriftställarn skulle här kunna tänka sig en säker 1-0-seger!
Gammalfarfar minns: Vafalls pojkjöns?! Om ja minns nån 1-0-seger över Cardiff?! Har korken alldeles släppt där uppe, va?! Tror du ja sitter å samlar på gamla trista 1-0 matcher va?! Nähä du pojkåsna, kom hit ska ja knacka te däj mellan lurarna, å ja, känns dä int bättre då, så lär ja väl säga nåra ord om den där 1-0 vinsten, borta mot Cardiff, den 20 september 1924. Asch, dä va väl en sån där typisk 1-0 vinst, alla man bakom bollen, slit och spark, skuff å ruff, gummistövlar på, å föståss me en säker, språngvillig, å dessutom engelsktalande målvakt som sista utpost. George "cap" Ashmore va namnet på herrn mellan stolparna. Orädd, lojal, greppsäker som få. Joho, gamle bollfångarn Ashmore hann me å dirigera många Albionförsvar under sina dar. Han spela hela 268 matcher för albion mellan åren 1919-31, å va så pass tillförlitlig att han 1926 även feck vakta Englands bur i en landskamp. Joho du ohistoriska pojkvåp, dä ä just såna burväktare man måste ha innan man kan börja språka om "säkra" 1-0 vinster, håhå jaja dä va då dä...
å me tre pinnar denna innevarande omgång gång
å hopp, på rätt sida strecket me ett BÅNG BÅNG!!
