Albionbullentinen, oktober
Fågel, fisk eller mittemellan?
Fågel, fisk eller mittemellan? Det är vankelmodets olustiga känsla som letat sig in på Bullentinens redaktionslokaler efter urvattnad insats i Coventry. Fågel, fisk eller mittemellan? Det är intigheten och villrådets uttalade tvivel som kryper innanför skinnet på Bullentinens insändarredaktör efter mållöst mot Coventry. Fågel, fisk eller mittemellan? Ja, ännu ett brev till redaktionens frågelåda handlar om hur pass slagkraftigt Albion egentligen kan vara säsongen 09/10?
Ack tyvärr. För varje urholkat svar herr redaktören försöker plita ner så inser han bara hur hopen av nya frågeställningar travar sig högt på skrivbordet. Truppkvalité? Italienskt befäl? Spelsystem? Spelarpositioner? Högerfot på vänsterkant eller tvärtom? Gamla synder sonade? Nya insikter fastställda? Beslutsamhet i eget straffområde? Målmedvetenhet i motståndarens straffområde? Spelarlån? Spelarförsäljningar? Toppkänning eller bottennapp? Stämning? En nonchalansens klackspark i retur till PL, eller en snespark till läskens medelmåtta? Förhoppning, förtvivlan eller ren apati? Fågel, fisk eller mittemellan?
Ack tyvärr. Hur herr redaktören än försöker klarar han icke finna svar. Som en sista möjlig utväg frågar han katten i redaktionssoffan bredvid. Denna tittar dock bara förvånat upp, slickar sig om nosen, och säger att saken är ett delikat problem, att det faktiskt inte spelar någon större roll om det ska serveras fågel eller fisk till kvällsmat...
Medan slutsignal och mållöst mot Coventry förtätas i minnenas arkiv, när kvällsmaten blir en mittemellanpytt på kaninkött och utspädd grädde, skriver redaktören sin; fågel, fisk och mittemellan-lista, 30/10:
1. Middlesbrough borta 0-5, höstens fågel á la sent sjuttiotal.
2. Swansea hemma 0-1, höstens fisk där inte ens en badboll...
3. Coventry borta 0-0, höstens uppvaknande, mittemellan toppdröm och osäker verklighet.
Mittfältsoptimisten optimerar: 17 Dorrans; yster yngling på mittfältsbete. 4 Cech; det som göms i snö kommer upp i tö. 36 Jara; jorå nästan som Gera...
Anfallskverulanten kverulerar: 9 Bednar; faktiskt mer låg än hög. 16 Moore; ointresserad, oförarglig otvivelaktigt ofarlig. 31 Cox; bänken, kylskåpet, ja kanske redan årets Ellington..?
Försvarspersonligheten klyver: 19 Carson; Jekyll eller Hyde? 3 Olsson: frän framåt eller förtjänar faktiskt fingret från fansen? 2 Mattock; ?
Rösta!: John Wile for tidernas stryktipslirare, massiv klippa i engelsk sjuttiotalslera.
Italienska managerparlören: Un regno per un creatore di gol! (Ett kungarike för en målspottare!)
Tabellen: ljuger dock aldrig.
Citatet: "Matchen var ju ändå ganska jämn...", årets understatement droppat på forumet av "Boro-Honken" efter seriefinalen Middlesbrough-WBA 0-5.
Läskligabarometer, oktober:
Högtflygande fågel; målglatt Cardiff.
Nere på jorden: på´n igen Albion!
Fisk på djupt vatten; förankrat Derby.
Gammalfarfar minns: Prexis pojkvåp! Prexis hundra år sen va dä... Förrexten exaktementum samma år som gammalfarmor blev senil. Närmare bistämt va dä den 30 oktobrius 1909 då Albion duka opp te målkalas å klämde dit Grimsby Town mä 4-3 inför 7225 vegakepor å dubbla summan snörkängor hemma på Hawthornet. Tidens festprissar, fruktade innerduon Buck och Hewitt, målskålade varsina dubbla gånger tjohopp tjohej, å ja säjer däj fördömda pojkåsna om dä int vari för att en nysnurrig gammalfarmor råka fjättra fuxen i Grimsbys straffområde iställät för ute i gäststallet så hade ve kalasat tvåsiffrigt den dan tro mäj! Vadå? Nä hörru pojkåsna. Senil sa ja. Inte steril! Men fy tvi! När ja ser dä där platta tryne på däj så önskar ja tusan att dä faxtiskt vari dä sistnämnda, håhå ja ja, dä va då dä...
Fågel eller fisk? Minns att serien är lång, lång
men där i slutändan alltid ett BÅNG BÅNG!!!
