Marseille - Strasbourg
2 - 0

We´re going down!

West Ham United misslyckades ikväll återigen med att vinna en match i Premier League. Sju poäng på de inledande elva omgångarna är ett snitt som lovar dåliga tider.

West Bromwich har inlett säsongen riktigt bra och bland annat tagit en tung skalp borta mot Arsenal. Den stora frågan för West Ham efter kvällens 2-2 match blir ändå, vilka ska vi vinna mot när vi inte vinner en sån här match? Matcherna där West Ham har realistisk poängchans försvinner en efter en och fort går det.

West Ham kom till match med en relativt väntad laguppställning. Enda överaskningen var väl egentligen det faktum att Inter-lånet Victor Obinna var petad till förmån för mexikanen Pablo Barrera. I målet startade som vanligt Robert Green. Från höger i backlinjen spelade Lars Jacobsen, Matthew Upson, Danny Gabbidon, Herita Ilunga. På tremannamittfältet valde manager Grant att ställa upp med Kieron Dyer, Scott Parker och Luis Boa Morte och i tremannanfallet var det Frederic Piquionne, Carlton Cole och Pablo Barrera som fick förtroendet. På bänken fanns vassa killar som Stech, Spector, Kovac, Reid, Tomkins, Obinna och McCarthy.

Matchen började i ett ytterst blygsamt tempo med ett ganska slarvigt passningsspel från båda lagen. Det tog sig egentligen först när Luis Boa Morte bestämde sig för att hans fötter var för tröga för att hänga med sin gubbe på en hörna och istället tog händerna till hjälp och knuffade omkull honom. Straff sa domaren! Idiot skrek manager Grant, men inte till Boa Morte utan till domaren. WBA gjorde inget misstag och plötsligt stod det 0-1 och game over!?

Inte riktigt. Matchen tog lite fart efter målet som kom från ingenstans och plötsligt sprang spelarna. En av dem som sprang mest och bäst var som vanligt Scott Parker och hade jag hetat Hegerfors i efternamn hade man kunnat säga att han idag gjorde skäl för sitt förnamn! Vilken stramare han fick på strax före halvtidsvilan när kvitteringen till 1-1 kom lika överraskande som skön. Rakt upp i målvaktens högre kryss från fem meter utanför straffområdet efter att Carlton Cole mist bollen i något slags motlägg.

När domaren blåste av för halvtid var Grant fortfarande tokig över den straff som han tyckte domaren hade skänkt WBA (tänk om all den vreden hade gått ut över LBM istället!? kanske var det tur att den inte gjorde det?). Fortfarande på väg in efter halvtid gick han på och skällde på domaren om straffsituationen. Ett klassiskt exempel på missriktad energi och ett bevis över att han nog inte känner sig riktigt så lugn som han vill göra sken av i intervjuer.

Relativt tidigt i andra halvlek fick Kieron Dyer straff när också han blev knuffad i straffområdet. En mindre uppenbar knuff men ändock en knuff. Frederic Piquionne konverterade straffen och plötsligt hade West Ham vänt och tagit ledningen. En ledning som precis som vanligt skulle visa sig vara omöjlig att hålla.

WBA kvitterade efter ett mycket fint inlägg från vänsterkanten där deras högerytter dök upp helt omarkerad och enkelt kunde sätta bollen i mål. Mot slutet av matchen var det symptomatiskt nog WBA som pressade på trots att de spelade sista 5 minutrarna med en man mindre på grund av skada.

Sju poäng på förra, denna och nästa match var beställningen. Det kan bli max fem. Blir det fem är det kanske inte riktigt kört än men utan vinst i nästa omgång så är det bara för klubben att börja planera för läskligan. Det här duger inte West Ham. Vinsterna måste börja trilla in!

Come On You Irons!