Welbeck är i sjunde himlen
"The path to paradise begins in hell".
Så skrev Dante Aligheri i sin "la Divina Commedia" och lät Vergilius och Baetrice guida honom genom livets alla vedermödor och kretser. jag tror att Danny Welbeck möjligen läste denna bok när han stat och trampade på sin testcykel på London Colney. Att sitta och trfampa, bli klämd på, få sträcka ut ett ont knä, ben, lår eller häl till bristningsgränsen och se sina lagkompisar skjuta prick på Steve Bould; det är ett hårt liv för ett fotbollsproffs. När man sedan får återvända till livet och göra det genom ett inhopp i en seriefinal och avgöa denna i nittiofemte minuten; ja då öppnar sig himlariket och Sankte Per ger dig nyckelknippan.
26 April 2015 gjorde han sin senaste match för klubben. Nu avgör han och säger "It’s been a long time off the pitch, the longest period of time that I’ve spent off playing matches in my career.It’s difficult, and with a few headlosses along the way.I think you’ve just got to try to stay positive. I had a lot of great help behind the scenes with the medical staff and with James Haycock, who worked with me personally and was great. I think hard work eventually pays off."
"Welbz" är naturligtvis helt exalterad och helt tyngdlös av glädje denna dag och fortsätter"It was a wonderful feeling to get that winning goal at the end. It was just very important for us to get the three points.With the type of game it was, it was close right until the end and thankfully we got the goal.As soon as I saw Mesut line it up, I just tried to get myself into a nice position, in behind the line of defence. Thankfully it came in my direction and I got the right glance on it.I don’t even know what I was doing [afterwards], the facials were going crazy! I’ve seen a couple [of pictures] and it was just euphoria after and I jumped in the crowd."''
Det blir nog inte mycket bättre än så. Just nu.
