West Ham bjuder men faller framåt
Trots att två av Chelseas segermål föregicks av rejäla försvarstabbar finns det en del postivt som Hammers kan ta med sig från måndagens derby på Upton Park.
Det är ju inte så att man direkt sätter sig lugnt tillbakalutad i TV-soffan när motståndet heter Chelsea. Det gäller inte minst i dessa dagar, när West Hams försvarsspel i match efter match mer påminner om det som är en av klubbens mer besvärande traditioner, än den glänsande defensiv man gladde oss med under fr a augusti och september.
Ändå har man ingen större anledning att oroa sig under den inledande halvan av första halvlek. Trots ett 68 %-igt bollinnehav för de helblå nöjer de sig med att skaka fram en riktigt farlig målchans. En fin crossboll från Del Horno hamnar hos en otäckt fristående Robben men Carroll kan avvärja skottet. Annars är en sammanstötning mellan Reo-Coker och Essien det mest dramatiska så långt, en situation som leder till att den sistnämnde tvingas stiga av pga en ankelskada.
Efter 24 minuter fixar Duff ett inkast på West Hams vänstersida. Geremi kastar mot straffområdet och Drogba och Ferdinand försöker utan framgång få tag i bollen. Istället är det Benayoun som, mycket olyckligt och i princip lika oförklarligt, med huvudet serverar bollen på silverfat åt Lampard. Pang och 0-1!
Denna kalldusch ändrar inte matchbilden nämnvärt. Chelsea har fortsatt mycket boll men ånyo är det endast Robben som på allvar hotar hemmamålet. Efter 35 minuter åker han slalom mellan 3-4 West Ham-spelare och drar på med vänstern. Lyckligtvis är Carroll med på noterna och räddar till hörna.
Innan pausvilan hinner också Hammers med att skapa några halvchanser och det är Harewood, Benayoun och vår vänsterflank Etherington/Konchesky som ser till att även Chech mellan stolparna kan känna sig delaktig i matchen.
Ni minns väl Harewoods läckra ledningsmål mot Man U, inslaget inom matchens första minut? Många kommer säkert också ihåg hans pytsar direkt efter pausvilan mot Aston Villa och Fulham (då gjorde han t o m två även om målisen fick det ena på sitt konto). Nu var det dags igen. Benayoun stöter framåt, Terry gör en misslyckad rensning, bollen hamnar hos Harewood som efter väggspel med Reo-Coker kommer fri i straffområdet. Han drar på med högern, Chech är på bollen men inte mer än att den seglar in mot mål. För säkerhets skull är Harewood framme och drämmer till den en gång till, möjligen hinner han göra det precis innan bollen passerar mållinjen. Från det att målskytten själv, tillsammans med Fletcher, gjort avspark, har klockan tickat fram ynka 21 sekunder och den skönsjungna läktarsången ”I´m forever blowing bubbles” går över i ett mäktigt jubel.
Publikens trivsel blir inte mindre några minuter senare när Fletcher ganska bryskt stoppar Lampards framfart på mittplan. Efterspelet, som innehåller en dos ordväxling av det mindre kärvänliga slaget, mynnar ut i att de erhåller ett gult kort på man.
Någon minut senare är Chelsea-spelaren, jag menar alltså han som är son till en gammal West Ham-legend, mycket nära att göra 1-2 när han frestar Carroll med ett skott från nära håll.
Det oavgjorda resultatet varar tyvärr bara i en kvart och minsann är det inte ännu en gång killarna i claret´n´blue som ser till att Chelsea tämligen enkelt kan återta ledningen. Duff lämnar banan till förmån för Crespo och argentinaren har knappt intagit sin position när Fletcher får bollen mitt på egen planhalva och dräller iväg trasan till motståndarna. Den hamnar hos Chelseas nyss inkommne forward som enkelt rundar Carroll och slår in ledningsmålet.
Med en knapp halvtimme kvar att spela har förstås de våra ännu inte gett slaget förlorat men att vilja är inte samma sak som att kunna och inte heller inhopparna Zamora respektive Bellion förmår ändra på den saken. West Ham håller hyfsat jämna steg, och kan utan alltför stor möda förlägga spelet på Chelseas planhalva både nu och då men det hettar aldrig till framför motståndarmålet. Istället är det Crespo som två gånger om är nära att fördubbla sin målskörd. Det är dock inte han, utan Drogba, som tio kvar sätter punkt för målfabrikationen. På en kontring får han en passning på högerkanten och gör ett mycket vackert mål när han skickar iväg bollen så den slinker in i det bortre hörnet.
Det tuffa jul- och nyårsmatchandet är över och för West Ham blev facit bedrövliga en pinne av 12 möjliga. Avståndet till laget på den översta nedflyttningsplatsen (Portsmouth) har krympt till nio poäng och även om det är väl tidigt att snacka om kris – vi ligger trots allt fortfarande tia! – är givetvis säsongen inne i ett mycket viktigt skede.
West Ham kunde aldrig på allvar skaka de engelska ligamästarna. Men vilka kan det och denna match var, i jämförelse med förlusterna mot Wigan och Charlton, ett fall framåt. Fyrbackslinjen ska ha godkänt, dock inte försvarsspelet som helhet eftersom två bjudningar ger Chelsea 0-1 och 1-2. Men det var inte Ferdinand/Collins i mitten, eller ens vår allmänt bespottade Dailly, som ska bära hundhuvudet för detta. Mittfältet kämpar och spelar disciplinerat, det går inte fort mellan varven när snubbar som Mullins och Fletcher har bollen men man står dock upp mot Romans A:s miljardbygge och även om ”världens tredje bäste spelare” Lampard Junior får göra ett mål var han faktiskt tämligen osynlig under stora delar av matchen.
Nu väntar närmare två veckors ligauppehåll (FA-cupmatch mot Norwich dock på lördag) och med en och annan förstärkning via transfermarknaden, Pardew understrykte förresten i en intervju efter matchen att de kommer, samt Gabbidon, Repka och vad det lider Sheringham tillbaka fit for fight ska Hammers rimligen kunna hålla erforderligt antal lag bakom sig i tabellen.
West Ham - Chelsea 1-3 (0-1)
Publik: 34 758
Gula kort: Fletcher, Duff, Lampard, Gudjohnsen
0-1 Lampard (25)
1-1 Harewood (46)
1-2 Crespo (61)
1-3 Drogba (80)
West Ham:
Carroll
Dailly, Ferdinand, Collins, Konchesky
Benayoun, Fletcher, Reo-Coker, Mullins (Zamora 71), Etherington (Bellion 78)
Harewood
Kvar på bänken: Hislop, Clarke, Aliadiere
Chelsea:
Cech
Geremi, Ricardo Carvalho, Terry, Del Horno
Duff (Crespo 60), Essien (Gudjohnsen 13), Lampard, Makelele
Robben, Drogba, Crespo (Wright-Phillips 83)
Kvar på bänken: Cudicini, Johnson
