Aston Villa - West Ham 1-2

Efter en medioker första halvlek där hemmalaget var det klart bättre laget, kom West Ham igen och knep alla tre poäng framför en besviken hemmapublik.

Äntligen kom vår första seger för 2006! Återigen var det Bobby Zamora och Marlon Harewood som frälste oss. Bobbys mål var dessutom ett riktigt vackert mål.

Min gissning på startelvan stämde för en gångs skull. Carroll startade i mål. Repka, Ferdinand, Gabbidon, Konchesky utgjorde backlinjen. På mitten hittade vi Mullins och Reo-Coker, omgivna av Shaun Newton och Matthew Etherington på varsin kant. På topp startade nämnda Zamora och Harewood.

West Ham var klart piggast i matchinledningen och var ytterst nära att ta ledningen efter två minuter. Tomas Repka spurtade längs högerkanten och fick till ett perfekt inlägg som gick igenom boxen, till Etherington vid bortre stolpen. Matty lyckades dock inte stöta bollen i nät, utan fick till en perfekt passning till hemmamålvakten Thomas Sörensen.

Detta skrämskott fick fart på hemmalaget som tog över spelet. Milan Baros fick två chanser framför Roy Carroll, men båda gångerna lyckades Anton Ferdinand stå i vägen.

Efter tolv minuter tvingades Villa till ett byte, som skulle visa sig helt rätt. Eirik Bakke tvingades gå ut med en skada och Lee Hendrie kom in. Samme Hendrie skulle efter en halvtimme komma att ge hemmalaget ledningen. James Milner frispelade Samuel på vänsterkanten. Samuel slog en svepande cross mot första stolpen som Hendrie gick upp på och nickade vackert i mål, bakom en chanslös Roy Carroll.

Resten av halvleken såg ett West Ham som alltmer jobbade sig in i matchen. Matthew Etherington var nära att kvittera, men bollen gick i burgaveln, samtidigt som Zamora och Harewood ställde till problem för backlinjen, där Olof Mellberg för övrigt dominerade. Trots det gick West Ham till pausvila i underläge, 1-0.

I första halvlek var vårt mittfält inte alls med i matchen. Det var mest långbollar från backlinjen upp på forwards. Dessa långbollar rensades oftast bort av mittbackarna i Villa. Om våra mittfältare fick bollen, gick det alldeles för långsamt och de avväpnades enkelt av Villa-spelarna. Vårt spel med snabba uppspel längs kanterna fanns inte.

Återigen måste Alan Pardew ha sagt de magiska orden i omklädningsrummet, för laget som kom ut efter paus visade upp en helt annan inställning och energi än det lag som gick in till halvtidsvilan. Det dröjde bara fem minuter innan det skulle ge utdelning.

Lee Hendrie fick en frispark emot sig till vänster några meter utanför Villas straffområde. Konchesky slog en suverän frispark in framför mål som Bobby Zamora nickade hårt i nät. Bobby lurade son markerare totalt och Sörensen var helt chanslös. Det var Zamoras femte ligamål för säsongen.

Aston Villa tappade dock inte modet. Några minuter efter kvitteringen var det återigen Samuel som kom i hög fart längs med vänsterkanten, han slog ett inlägg som Hendrie fick huvudet på men Carroll hade inga problem med att rädda den gången. West Ham skulle dock ta tillbaka kommandot.

Harewood passade fram de för kvällen mycket pigge Shaun Newton, som sköt lågt en Sörensen räddade. Nästa chans fick Konchesky, som kom fri på vänsterkanten. Han slog ett bra inlägg som resulterade till slut i en hörna.

I den 58:e minuten fick West Ham en gyllene chans att ta ledningen. En boll in i boxen landade på fötterna på Hayden Mullins som sköt på halvvolley. Två backar vräkte sig fram för att täcka och det slutade med att Delaney fick bollen på handen. Domaren Phil Dowd stod bra till och tvekade aldrig att blåsa straff. Marlon Harewood stegade fram och slog in bollen lågt till vänster om Sörensen, vilket fick de knappt fyratusen tillresta West Ham-supportrarna och skrika av lycka.

Strax efter avspark var det nära att vi fått ett mål till. Zamora kontrade och kom fri, men han väntade lite för länge med att frispela Newton, som blåstes av för offside.

Med arton minuter kvar fick den nu trötte Newton gå ut och Yossi Benayoun fick göra comeback efter skada. Strax efter fick han sällskap av landsmannen Yaniv Katan, som gjorde sin debut i Premier League. Han bytte av Bobby Zamora.

Mot slutet blev känslorna hetare i båda lagen. Mullins, Katan och Harewood åkte alla på varningar inom sex minuter, Hayden och Marlon helt onödigt för snack.

Hemmalaget lyckades dock inte få till några farligheter, annat än ett par inlägg, som aldrig riktigt hotade vår backlinje. Domaren blåste till slut av matchen och vi kunde inkassera en mycket viktig seger, efter en rad förluster i serien.

Det fanns några ljuspunkter i matchen. Shaun Newton gjorde en riktig kämpainsats som lovar gott framöver. Nu har vi en fullgod ersättare på mitten. Yaniv Katan kom in och visade upp en fin teknik och ett bra spelsinne. Man såg på hans bollbehandling att han kan bli riktigt bra. Vår backlinje var riktigt bra. Jag var lite skraj för hur mittbackarna skulle lyckas ta hand om Milan Baros, men de hade inga problem. Anton Ferdinand framför allt spelade med stor pondus. Sedan tycker jag det är jättekul att våra toppar fortsätter att göra mål. Harewood kom i och med straffen upp i tvåsiffrigt vad gäller målfabrikationen. 

Till sist, det var länge sedan man fick se Tomas Repka le och skratta så mycket på en fotbollsplan. Hans inställning kommer att saknas, helt klart. Det vore kul om han kunde få kröna sin Hammers-karriär med ett mål mot Fulham i nästa omgång.

Sammanfattningsvis, West Ham visade upp stark lagmoral i andra halvlek. I första var lagspelet sisådär, men i andra såg det helt annorlunda ut. Nu är det bara att ta med sig den inställningen till derbyt nästa måndag. Vi får hoppas att trenden håller i sig, att vi slår lag som ligger efter oss i tabellen. Up the Hammers!

0 kommentarer