West Ham - Birmingham 3-0
West Ham besegrade Birmingham utan större problem. Ni sitter vi på sjätte plats med Champions League-platser inom räckhåll.
Kvällens föreställning inleddes med en tyst minut för den nyss bortgångne Ron Greenwood, efter att Sir Trevor Brooking sagt några väl valda ord. Sedan blåste domaren igång matchen och redan efter tio minuter gav Marlon Harewood West Ham ledningen.
Startelvan mot Birmingham såg ut som följer: Hislop i mål, en backlinjen bestående av Scaloni, Ferdinand, Gabbidon och Konchesky. På mitten hittade vi Etherington, Reo-Coker, Mullins och Benayoun. På topp startade Ashton och Harewood. En sak som fick mig att titta till en gång extra var vår bänk. Förutom Bywater och Dailly hade vi tre anfallare där, Sheringham, Katan och Zamora. Det är vad jag kallar självförtroende!
Hemmalaget började klart piggast. Redan i första minuten avlossade Dean Ashton det första skottet på Mike Taylors mål. Birmingham ville inte vara sämre. Strax efter utmynnade en hörna i att Julian Gray fick skottchans, men bollen seglade över. West Ham fortsatte dock att ha initiativet i matchen. Etherington kom exempelvis runt sin back och slog ett lågt inlägg, som Taylor dock inte hade några problem med. Målet skulle dock komma snart, men då i mitten. Ashton och Harewood befann sig utanför straffområdet där spelet var rätt tilltrasslad. Reo-Coker drog på ett skott som träffade en spelare på straffområdeslinjen. Bollen fortsatte att studsa runt. Marlon Harewood fick med sig bollen och både Harewood och Ashton rusade mot mål, och i kamp med en back lyckades Harewood dra in bollen från dryga tio meter. Målet var helt rättvist med tanke på hur matchen sett ut till dess.
Efter målet jämnade spelet ut sig allt mer ju längre halvleken led. Jermaine hade en skaplig frispark som Hislop räddade. I 17:e minuten räddade Anton Ferdinand oss två gånger om. Först blockerade han Mikael Forsells skott och sedan nickade han undan den efterföljande hörnan från Jermaine Pennant. Spelet fortsatte att bölja fram och tillbaka. I den 28:e minuten kom Konchesky högt upp på sin vänsterkant. Han fick på ett inlägg som rensades bort av Cunningham. Etherington slog hörnan som följde från vänster, men den blev resultatlös.
I den 31:a minuten kom Birmingham upp i en farlighet. Jiri Jarosik sköt från 20 meter och tvingade Hislop till en bra räddning. I minut 40 blev det lite farligt igen. Jarosik slog ett inlägg som rensades av Gabbidon. Pennant slog en hörna från vänster som Alex Bruce nickade utanför.
Samme Bruce skulle mot slutet vara inblandad i en upphetsad situation. Han gick med dobbarna före in i en kamp med Gabbidon och träffade Gabbidon ovanför knäet. Ferdinand rusade till och sade några allvarliga ord till den unge Bruce. Domaren delade ut ett gult kort för förseelsen. Första halvlek slutade 1-0 till West Ham.
Den första halvleken var frånsett det första tio minuterna en rätt avslagen affär, där West Ham kontrollerade händelserna fullständigt. Bäst på planen var Anton Ferdinand, som jag tycker närmar sig en landslagsplats. Hela backlinjen utstrålade stor säkerhet, från höger till vänster. Båda ytterbackarna kom ofta fram längs kanterna. Det vi förlorade i kampvilja när Repka försvann har vi vunnit i spelskicklighet med Scaloni. Dessutom gjorde Dean Ashton ett gott intryck. Ett flertal gånger gick han upp och skarvade eller plockade ner uppspel, lugnt och städat.
Christian Dailly kom in i andra halvlek istället för Hayden Mullins. Spelet fortsatte som innan paus. Det gick fram och tillbaka, med West Ham som förare. Fem minuter efter en timmes spel skulle komma att sänka Birmingham definitivt. I kamp med Marlon Harewood i straffområdet fick Latka i Birmingham-försvaret hjärnsläpp. Han fick för sig att han var målvakt och boxade bort bollen. Domaren tvekade aldrig att blåsa straff.
Harewood tog sina sedvanliga korta steg mot bollen, slog den lågt till vänster om Taylor. Taylor gjorde en bra räddning på en kass straff, men han lyckades inte bättre än att returen gick rätt i gapet på en framrusande Harewood, som enkelt slog bollen i nät.
I den 65:e minuten var det dags igen. Scaloni slog ett skruvat inlägg in framför mål från höger. Benayoun dök och skarvade bollen till Ashton, som gjorde något som måste varit det enklaste målet i hans karriär. Han kunde enkelt nicka in bollen vid bortre stolpen.
Efter målet slappande hemmalaget av en aning och släppte upp Birmingham. I den 67:e minuten gjorde Scaloni ner Campbell. Jermaine slog en rätt farligt frispark som Hislop gjorde en bra räddning på. I den 74:e minuten fick Pennant en chans igen, men återigen missade han mål, vilket han inte direkt var ensam om i Birmingham i afton.
I den 76:e minuten kom Katan in istället för Etherington och Zamora bytte av Ashton. Ingen av dem han dock inte göra något större väsen av sig under kvarten som var kvar.
I 86:e minuten fick Birmingham ännu en halvchans. Pennant slog en hörna från vänster mot bortre stolpen som Stephen Clemence gick upp på. Som tur var missade han mål med viss marginal. Minuten efter fick Dailly en frispark emot sig. Den togs av Clemence som slog den utanför mål för inspark. I den 91:a minuten fick Konchesky den sista chansen, men hans distansskott var aldrig någon fara utan missade Taylors mål.
Sammanfattningsvis var det inte någon höjdare som match betecknat. Stora delar av matchen dominerade West Ham totalt. Det kan väl delvis tillskrivas det faktum att Birmingham saknade ett stort antal av sina mest tongivande spelare.
West Ham var stabilt genom hela laget. Scaloni tycker jag har visat sig vara en kanonvärvning. De övriga tre i backlinjen, med Ferdinand främst, agerade lugnt och säkert och släppte inte till något. På mitten var det väl ingen som stod ut direkt. Reo-Coker visade dock ett par gånger att han blivit starkare i kroppen, när han enkelt höll undan motståndarna. På topp hittade vi dock matchens lirare. Harewood var bra, även när han gick ner på mittfältet när Zamora och Katan kommit in. Ashton var stark och var bra på att plocka ner uppspel, både med huvud och bröst.
I och med segern har vi häng på Champions League-platser, med samma poäng som Arsenal och fyra poäng efter Tottenham. Det här var West Hams sjunde seger i rad, hur länge skall segerraden hålla? På lördag har vi Bolton borta i FA-cupen och lördagen efter har vi Everton hemma. Jag säger som jag brukar: Up the Hammers!
