Chesterfield - West Ham 2 - 1
En behaglig match och kväll förvandlades till en sportslig mardröm. Chesterfield och Caleb Folan sparkade West Ham ur Carling Cup och Alan Pardews puls fortsätter ligga ohälsosamt högt.
Den perfekta matchen… Sure. Om man med perfekt menar ett tidigt mål och sedan 80 minuters kramp och väntan på nådastöten, så visst! Vi kan börja med att konstatera två saker: West Ham spelade inte bra, Chesterfield arbetade stenhårt i 90 minuter. Ibland är det allt som krävs. Igår kväll var det mer än vad som krävdes. Chesterfield höll i bollen och spelet i stort sett från femte minuten till slutsignalen. West Hams kontringar visade förvisso då och då att laget egentligen är två klasser bättre, men när man inte har marginalerna med sig i avsluten så har man inte. Sett till matchbilden vore 1-1 rättvist trots allt, hemmalaget hade greppet, West Ham hade de mest brännande lägena.
Det började ju så bra. Marlon Harewood käkade upp ett taffligt hemmaförsvar, dök på en övergiven boll och dunkade den i nät. Sedan – ingenting. West Hams uppställning, med Green i mål, McCartney på vänsterbacken, och framför allt mittfältets Reid – Mullins – Dailly(!) – Reo-Coker(!!) gav inte den trygghet som laget behövt för att vila på 1-0 borta. Både Tevez och Mascherano hade, trots motsatta uppgifter, lämnats utanför truppen. Jag tänker inte ifrågasätta det beslutet – jag litar på Alan Pardew, jag konstaterar bara fakta.
I halvtid såg ändå allt ut att gå enligt planen. 1-0 och hyfsad kontroll på hemmalagets attacker. Visserligen kunde man redan då ställa in sig på att West Ham inte skulle bjuda på något bländande spel och lira ut Chesterfield, men nog hade i alla fall jag trott på ett eller två mål till i andra och en komfortabel – och så förbannat skön – seger.
Istället skulle Colin Larkin och Caleb Folan alltså förstöra allting. Larkin tog efter tio minuter av andra halvlek tillvara på en retur från en kanonräddning av Green och kvitterade. Med fem minuter kvar kom också 2-1. På något sätt kändes det logiskt, misären vill bara inte ta slut för oss just nu. Teddy halkade i eget straffområde och gav Folan fritt läge med Green – som han tunnlade. I det ögonblicket kände jag mig faktiskt personligen förnedrad och ilskan som uppstår när jag tänker på situationen tänker jag använda mig av för att stötta West Ham ännu hårdare och ännu mer lojalt, nu när det verkligen räknas, verkligen behövs.
Är ni med mig?
Ps. För övrigt anser jag att Alan Pardew är den perfekta tränaren för West Ham. Ds.
Chesterfield – West Ham 2-1 (0-1)
0-1 (3) Marlon Harewood, 1-1 (53) Colin Larkin, 2-1 (86) Caleb Folan
West Ham: Green – Paintsil, Ferdinand, Gabbidon, McCartney (69) – Reo-Coker, Dailly, Mullins, Reid (56) – Zamora, Harewood (51)
Avbytare: Teddy Sheringham (50), Paul Konchesky (68), Etherington (56)
