Reserapport West Ham - Liverpool
West Ham-forumets egen Cock Sparrer åkte till London för att se hjärtelaget ta sig an Liverpool. Här kommer berättelsen om hur jungfrufärden förlöpte.
Första besöket på Upton Park skulle äntligen bli av. Förväntningarna var rätt höga, men på resultatet var de mindre. Jag åkte dit med en bekant (Anders) som är en Liverpool supporter då hans mor är uppväxt i de kvarteren.
Vi landade på Heathrow tisdag förmiddag och åkte sedan in till London. Anders hade ett viktigt möte med några kunder att passa så vi var tvungna att stressa en del. Jag hann ändå med att springa in på en bokhandel och köpa Sheringhams självbiografi. Då Teddy länge har varit min stora idol inom fotbollen, ett av de större ögonblicken i mitt liv var när jag fick träffa honom i Trollhättan 2005 som det även skrevs om i medlemsartikeln.
Efter detta så tog vi en taxi till ”gurkan” i centrala London, där vi träffade Anders medarbetare (Steven och Steven) som så småningom skulle med på matchen. Den första Steven som vi kallar Steve var West ham supporter och den andre (Steven) var Tottenham. Steven skrattade högt åt mig när han hörde att jag höll på West ham och påstod att jag måste vara den enda i Sverige som gör det. Jag svarade att det faktiskt fanns en hel del som gjorde det, och berättade snabbt om West ham fans Sverige. Det tyckte han var märkligt, medan Steve tyckte det var roligt att det fanns stöd även i norden.
Efter detta skulle Anders, Steve och Steven på ett möte med några kunder, då passade jag på att gå in på en pub och sänka mina första pints för dagen vid klockan fyra. Det var en trevlig liten pub där jag lyckades spela bort 15 pund på en spelmaskin. Efter ca. en timme dök Anders, Steve och Steven upp då hade dom med sig ett par vänner till, varav en hette Tom som hade en riktigt fin tröja på sig, gissa vilken!
Tom skulle också till matchen, så vi satte genast igång att prata om laguppställningar och nyförvärv. Han berättade att han hade gått på West hams matcher i 40år och hade koll på allt som rörde laget. Det var kul att träffa en person som hade varit med så länge, och jag fick höra många roliga historier som tyvärr inte får plats här. Det vart många pints och många skratt på denna pub innan vi begav oss till en spansk restaurang för att äta lite tappas och dricka ännu mer öl. Under denna visit träffade jag även Paul som var ett stort Arsenal fan, vi pratade mycket om Ljungberg och Rami Shaban.
Efter några timmar började tiden bli knapp, och jag kände en liten stress för matchen. Klockan var strax sju, och vi var trots allt en bit ifrån East London. Så jag och Tom gav oss iväg, då jag även ville inhandla min fjärde West ham tröja i samlingen på supporter shoppen och denna gång med Sheringham på ryggen. Så vi sprang iväg till tunnelbanan, men självklart vart det förseningar då tåget framför oss hade stannat. Men 19.40 kom vi till Upton park station, då var det bara fem minuter kvar till kick off. Jag förstod snabbt att tröjan får jag köpa efter matchen och sprang för att hinna till matchen. Tyvärr missade jag inledningen men hörde allsången när jag stod utanför arenan.
Vi hade fått platser på Dr Martens stand övre. Det var helt okej platser, men lite för högt upp, men jag var tacksam då Steve hade bjudit oss på matchen. 10 minuter efter min ankomst dök Anders, Steve och Steven upp, de hade tagit en öl extra och vart lite sena. Första halvlek var riktigt tråkig, men West ham bjöd på två farliga målchanser och det var relativt bra stämning på läktarna.
I halvtid gick vi ner och tog 2 öl var för att släcka törsten, efter detta gick jag upp på läktaren igen och fick denna gång vara med och sjunga I´m forever blowing bubbles. Direkt efter detta gick det fort, Liverpool hade helt plötsligt gjort mål. Anders sa till mig i halvtid att nu kommer det gå undan och han tippade att Liverpool skulle göra två snabba mål och vinna med två noll. Han fick nästan rätt, West ham lyckades göra ett mål och hans tips sprack. Efter målet vaknade Upton park till liv igen och West ham var nära att kvittera, men nära skjuter ingen hare.
Efter matchen gick vi ner till supporter shoppen och jag fick äntligen inhandla min Teddy tröja plus en mössa och flagga. Riktigt trevlig affär med många fina saker, jag skulle ha kunnat stanna där flera timmar men tyvärr stängde dom rätt snabbt. Efter detta begav vi oss till puben Queens som låg ett stenkast från arenan. När jag kom in där hade jag helt plötsligt glömt förlusten och njöt av den otroliga stämning som rådde på Queens. Puben var proppfull av West ham fans, och större delen sjöng non-stop. Vi beställde ett par pints och sjöng med i sångerna. Alla utom Anders och Steven, som stod tysta och små log när alla satt på huk och sjöng ”Sit down if you got a job” som var tillägnad Liverpool supportrarna. En otrolig atmosfär rådde i denna lokal och alla var glada och skålade och sjöng, där har vi svenskar något att lära oss, att trots förlust så måste man kunna njuta av tillvaron.
Detta pubbesök var det bästa med hela resan. Många glada skratt och ramsor som skulle få vem som helst att le. Puben stängde vid halv tolv och folk rörde sig hemåt, jag Anders och Steven tog en taxi in till city och gick på nattklubb. På nattklubben härjade två blondiner omkring med en massa gubbar tätt i hälarna, en av dom kom fram till mig och berättade att dom var från Italien och var affärs kvinnor, jag hade lite svårt att tro på att de var från Italien då hon bröt rätt kraftigt på ryska och berättade att de kostade 200 pund styck. Då skyndade jag mig därifrån, strax efter dessa vart dessa ”affärs kvinnor” utslängda från stället. Jag och Anders kom hem till hotellet vid fyra och beställde lite mat på roomservice, som vi tyvärr somnade ifrån. Nästa dag vaknade jag med huvudvärk men med ett stort leende, gårdagen hade varit helt perfekt förutom resultatet i matchen. Sen bar det iväg hem till kalla Sverige igen.
Fredrik Nygren alias Cock Sparrer.
