Lagbanner
Månadens Supporter
En gång i tiden satt Prince skönhet i håret. 1973 var han i London och poserade i den vackraste av tröjor.

Månadens Supporter

Denna månad presenterar vi en Prince. Han har varit en vän av Hammers sedan tidigt 70-tal. Han tar avstånd från orättvisor och vill ha mer hjärta i fotbollen. Vidare så gillar han för det mesta att vara ”underdog” och har en inte allt för vanlig favoritspelare från förr.

En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta. 


Henric Tiselius, Vallentuna (utanför Stockholm)

Nickname på forumet
Prince H

Ägnar också mycket tid åt film, teater, musik (främst reggaee och dub), familj och West Hams sajter. I Sverige är Öster mitt lag. Men inte med hälften så mycket hjärta som för Hammers.

Antal år som West Ham Supporter
Sedan jag var typ 7. 1973 var jag i alla fall i London och köpte min första West Ham-tröja som jag sprang omkring och spelade fotboll med i Hyde Park.

Varför West Ham?
Säg det men kombinationen är antagligen följande:
1. Snygga tröjor.
2. Ett underdog- och arbetarlag. Från London – en tidig favoritstad.
3. Som barn spelade jag de första åren back och även om jag inte minns Bobby Moore var han en legend, när jag sedan blev målvakt hade de Ferguson som var en jäkel på att rädda straffar. Det tyckte jag var coolt.
4. Redan som barn ogillade jag orättvisor. Som att färgade spelare inte fick chansen att spela i engelska ligan. West Ham var ett av de första lagen som bröt mot detta. Bland annat med den tuffe tanken Clyde Best som blev tidig idol..

Första live match med West Ham
Lite pinsamt har jag inte totalkoll här. Jag såg två matcher, en före FA-cupsegern 1980. Det var en match innan säsong tror jag och motståndarna måste ha varit Southend. Tror jag. Den slutade oavgjord. Minns inte så mycket mer än att Devonshire var med och att Phil Parkes stod i mål. Något år efter FA-cupvinsten såg jag en seriematch mot Everton och det blev oavgjort det också vill jag minnas. Målet kom av Alvin Martin! Alan Devonshire var en idol. Stämningen var fantastisk. Ledsen, mitt minne är uselt och jag fladdrade runt med 100 intressen på en gång. Sen såg jag ingen match förrän mötet mot Ipswich i kvalspelet 2005. Det blev i alla fall 2-2 och senare seger i omspelet.

Antal live matcher med West Ham
5 med matchen i helgen mot Middlesborugh. De tre ovan plus den onödiga Reading förlusten under förra gemensamma resan. Då besökte jag också The Boleyn för första gången.


Bästa match live eller på TV med West Ham
FA-cupfinalen mot Liverpool är inget man glömmer. Att jag satsat pengar på 3-2 till West Ham var oväsentligt när Gerrard fick till den där jävla träffen. Himmel och helvete. Precis som brukligt.

Första favorit spelare i West Ham
Clyde Best, Bobby Ferguson och Alan Denvonshire.

Favorit spelare genom tiderna i West Ham
För mig har de alltid varit ett lag. Men jag har de senaste åren haft en onödig weak spot för Harewood.

Största West Ham upplevelse
Jag blev väldigt glad när Defoe nickade in segermålet mot Man U och Barthez 2003! Mötet med publiken där i början av 80-talet var fenomenalt kul: ”Forever blowing…” Och så FA-cupfinalen då.

Det bästa med West Ham
Ungdomsakademin.
Underdogperspektivet (är ju inte alltid kul, men nödvändigt för kärleken till klubben tror jag).
Supportrarna – allt från de vanliga knegarna till Keira Kneightley och Alfred Hitchcock.
Fansen när de sjunger, oavsett om vi leder eller gör en skitmatch.

Det värsta med West Ham
Att vi aldrig kan visa lite jämnhet.
Vi skapar stjärnorna men får aldrig den största nyttan av dem.
Harrys fiffel.
Hur klantiga vi varit i år. Precis som allt för många andra år.
Och allmänt: Att den moderna fotbollen är för mycket affärer och för lite hjärta.

Min dröm när det gäller West Ham är…
Att laget i fortsättningen ska kunna behålla sina academyspelare och utveckla dem de sista steget till världsspelare i vårt eget lag. Främst de inhemska, men även att man gör som typ Arsenal och ger chansen till unga spelare från andra länder att spela i academy.
Att West Ham visar lika bra förtroende för sina utländska importer som de inhemska spelarna.
Att laget blir laget med stort L även för de som bor i området numera.
Att vi slår Chelsea den 18 april! Harewood gör tre mål och Tevez två.
Att – om,om,om vi åker ut – inte gör som förra gången, utan bygger på de spelare vi har,

West Ham dröm 11 samt 5 avbytare och manager
Paul Ince, Mark Ward, Frank Lampard Jr….
Nä, skojade bara.

Jag plockar ut mina favoriter istället för de absolut bästa här.

Bobby Ferguson – med sina formidabla straffräddningar var skotten en av anledningarna till att jag fann mitt lag (sedan må Parkes vara bäst).

Tomas Repka – ojämn, men vilket hjärta.
Bobby Moore – minns inte riktigt, men en av anledningarna till att man håller på laget.
Alvin Martin – legend också, som jag dessutom såg göra mål.
Frank Lampard sr – när han var som bäst var han grymmare än t o m Dicks.

Joe Cole - jo, jag vill ha honom på kanten där.
Trevor Brooking - eleganten
Marc-Vivien Foe – En personlig favorit. Han var bättre än vad Harry hajade.
Alan Devonshire – sån jäkla fart med bollen.

Clyde Best (se tidigare svar)
Frank McAnvennie - Skottlands George Best? Alkohol, ”birds” och underbart fotbollsspel, i alla fall i början

Avbytare ( det är träningsmatch, så vi plockar in 8 på bänken)
Billy Bonds – Mr West Ham får sitta på bänken i dag, han har lite känningar i knät.
Carlos Tevez – undrar om vi haft en mer begåvad spelare förut? Tyvärr en blivande hjärtekrossare. För West Ham.
Julian Dicks – Mr Man
Pop Robson – liten men naggande god.
Paolo Di Canio – dum i huvudet, magisk i benen.
Kanouté – Den här killen var ju riktigt bra, det fattade inte alla. Men det gör de nu!
Eyal Berkovic – underbar.
Tony Cottee – sååå viktig för oss.

Arne Söderlund2007-04-05 16:15:00
Author

Fler artiklar om West Ham