Inför: West Ham-Chelsea
Det har blivit dags att fälla ännu en gigant. Efter Man U och Liverpool kommer Avram Grants Chelsea. Matcherna mot topplag på Upton Park har en tendens att bli otäcka för ”de stora”. Låt oss hoppas att det blir så igen.
Upton Park har många goda egenskaper. Förutom att vara klassiskt vacker i engelsk brick wall-stil och ligga granne med världens läckraste staty har den en annan stor fördel – tätheten. Publiken sitter i stort sett på planen. Detta är i och för sig inget unikt när det gäller England, men jag inbillar mig att det åtminstone är snäppet bättre i östra London. Energin från läktarna blixtrar och flödar in på planen och inspirerar spelare som Mark Noble och Anton Ferdinand till att springa och tackla tills benen inte längre bär.
Svårare än så behöver det inte vara.
Hur duktiga motståndarna än är (läs världsspelarna i Chelsea) kan man med hederligt hårt jobb komma en bra bit på vägen till tre poäng. Om man dessutom kryddar det med det tekniska kunnande och finurligheten hos spelare som Fredrik Ljungberg, Julien Faubert och Dean Ashton kan det ge tre poäng.
Den senaste tiden har varit en besvikelse för West Ham-fans. Segern mot Fulham var helt nödvändig, men gav inte några stora indikationer på att anfallsspelet är på väg att klicka helt. Fredrik Ljungberg är en nödvändig kreativ källa, men förutom dennes stundtals fina samarbete med Mark Noble är det relativt torrt. Spelare som Carlton Cole och Luis Boa Morte jobbar alltid till hundra procent, men har helt enkelt inte riktigt den spets som krävs.
Under lördagen kan Bobby Zamora vara tillbaka i truppen, hans sega knäskada verkar ha gett med sig. Annars kan även Fred Sears, den unga målsprutan, vara aktuell för truppen. Alan Curbishley har hintat om att så kan vara fallet, åtminstone inom en snar framtid.
För Chelseas del är det naturligtvis viktigt att John Terry nu är tillbaka i spel men det finns andra bekymmer, även om det kan betraktas som luxuösa sådana. Frank Lampard och Michael Ballack har aldrig fungerat speciellt bra ihop och när man dessutom ska pressa in en energisk och platskrävande Mikael Essien på mittfältet blir det många kockar och då vet ni ju hur soppan smakar…
Klart är att lördagens match kommer att bli en tuff drabbning, för båda lagen. Räkna med hårda dueller och kanske även låst styrspel. Förhoppningsvis dyrkar West Ham upp det åtminstone ett par gånger.
Motsvarande möte mellan lagen förra säsongen vann Chelsea med 4-1, efter två mål av Shaun-Wright Phillips. Låt oss sudda ut de minnena och skaffa oss nya - vinröda sådana.
Come on you Irons!
