Inför West Ham-Fulham
Söndag klockan 14.30 välkomnar vi våra grannar från västra London, Fulham till Upton Park. Vi besegrade dem i det senaste mötet i september och jag tror inte att Fulham klarar att rubba oss på vår hemmaplan utan vi tar tre nya poäng . Det enda som kan hindra oss från vinst är att någon av våra nyckelspelare blir sålda innan söndagen.
Jag känner till ordspråken att högmod går före fall, skrattar bäst som skrattar sist och alla andra slitna gamla klyschor som handlar om att man inte ska få tro på sig själv eller sitt lag. Men inför mötet med Fulham vore det tjänstefel att inte tro på tre poäng.
Inte en förlust på de tio senaste mötena och vi har vunnit vunnit de tre senaste. De har bara gjort två mål på bortaplan det här året och har frågetecken för sin mittfältstjärna Jimmy Bullard.
Vi har hittat både spelet och målen i de senaste matcherna och visar vi samma fina inställning som på slutet tror jag att Fulhams låga försvarsspel och kontringsspel inte kommer att räcka till utan vi vinner med ett par bollar.
Scott Parker fortsätter att fräsa upp jord på mittfältet och en av hans patenterade glidtacklingar träffar en förvånad Danny Murphy som inte riktigt hann flytta på sig utan får syna gräset och för en gångs skull blåser inte domaren utan tecknar spela på.
Valon Behrami sätter återigen nytt rekord i antal löpta meter under en match eftersom han som vanligt måste ner och täcka upp för vår kapten på högerbacken som fortfarande inte insett att alla spelare är snabbare än honom och att det är dags att ta lite djup.
Carlton Cole missar som vanligt de givna målchanserna och förlorar det mesta i luftrummet mot den norska jätten. Men efter lite goda råd av tränare Zola går han ut i den andra halvleken och stänker upp bollen i krysset på ett inlägg som de flesta spelare skulle betraktat som en omöjlig boll att ens nå.
Craig Bellamy ger inte Fulhamförsvaret eller domaren en lugn stund under hela matchen och visst ger det utdelning både i målprotokollet och i domarens lilla svarta bok.
Om ni undrar så har jag inte glömt ”släkten är värst” men inte kan min gamla favorit från tiden jag bodde i Brighton Bobby Zamora vara så elak att han förstör min söndagskväll med att sänka sitt gamla lag.
Kind Regards
Martin Fransson
