West Ham-Tottenham 1-2
Förlust 1-2 hemma på Upton Park mot Tottenham efter ledning och drömmål av Cole. Sen gör vi två individuella misstag varav det ena kommer att visas på alla tv-sändningar när man pratar om PL säsongen 09/10.
Jag är förkrossad och samtidigt chockad. Tankarna och känslorna flyger och bubblar tillsammans i en sensommarvarm hjärna.
- Vi förlorade.
En match som man inte blir riktigt klok på. Vem som vann den vet vi alla och det är bara att gratulera Tottenham till tredje raka och fortsatt serieledning. Men vad var det som hände och hur kan Carlton Cole komma tillbaka från det här?
Hela matchen men framför allt andra halvleken handlade i stort sett bara om Cole. Han löpte med bollen, utmanade, var spelfördelare, vann nickdueller och gjorde i stort sett allt rätt och när han i början av andra halvleken vände bort sin försvarare och med sin vänster dundrade in en halvvolley från 25 meter stärktes hans aktier för fortsatt spel i det engelska landslaget. Men inget av det här kommer man komma ihåg i morgon utan allt kommer handla om hans totala hjärnsläpp i den 52 minuten.
Han får bollen precis in på egen planhalva. Har ingen press på sig men bestämmer sig för att prova en bakåtpassning och vilken underbar framspelning det blir till en fri Defoe vid straffområdet som enkelt kan utjämna matchen. Inte ens G.Zola hade kunnat göra det bättre under sina glansdagar det enda problemet är att Defoe spelar för Tottenham. Psykologi kurs A lär inte räcka till för att kunna muntra upp CC till kommande drabbningar.
Annars var det en väntad matchbild där Tottenham la ut bollen på högerkanten där Lennon mötte Spector som verkade ha köpt lilla Lisebergshäftet för det var ett par rejäla åkturer han fick under matchen. Lennon dominerade sin kant och fick komma rättvänd med bollen under större delen av matchen och det är som att be om trubbel.
Samtidigt är Lennon som tur är inte världens mest effektiva spelare utan väntar nästan in sin motståndare för att kunna göra en läcker dragning till. Därför känns det extra tungt att det är när Spector vinner bollen från honom och sen snubblar vilket leder till att Lennon kommer i skottläge från 10 meter och avgör matchen.
West Ham sjönk djupt med laget och hade bra kontroll på innermittfältet men när vi försökte spela ett rakare snabbare anfallsspel blev tyvärr avstånden mellan lagdelarna för stora under den första halvleken och mittfältarna hann inte med upp i anfallet. Under andra halvleken blir det bättre och vi börjar hålla bollen inom laget och skapar tryck på motståndarna.
Mittfältskampen går på poäng till Scott Parker han gör ingen besviken utan med tufft ja, nästan galet närkampsspel vinner han de flesta andrabollar och bryter sönder anfallen för motståndarna.
Defoe är klinisk som en operationssal men kommer aldrig mer bli omtyckt på Upton Park.
Noble kämpar och sliter men vissa dagar är allt som förgjort. Kanske läge att vila efter U21-
matcherna i Sverige.
Bassong är en grym värvning och styr inte bara upp försvaret utan ger fasta situationer en ny dimension.
Jimenez visar upp härlig bollkänsla, dribblingar och spelsinne. Men snälla du det här är PL och att förstärka straffsituationer som utböling/nykomling är att be om trubbel. Annars har vi en spelare som kan utmana och ta sig förbi sin motståndare på egen hand.
Nu när Ashton kanske aldrig mer kommer att kunna spela måste vi få in en striker till i truppen. Kosta vad det kosta vill.
Avslutningsvis tänker jag på det som min son säger efter matchen när pappa sitter djupt nedsjunken i soffan med ansiktet som en stel mask.
- Var inte ledsen pappa. Snart är det match igen och då är du alltid glad.
Det stämmer. Innan match är man alltid en vinnare men idag känns allt mest syntax error.
Regards Martin
