Månadens West Ham Supporter december 2009
En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige eller som skriver på vårt forum. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta. Det är mycket roligt att ha en far/son presentation som månadens supporter. Fadern är en välkänd person, faktiskt den som var initiativtagare till att West Ham Fans Sverige bildades för ca 5½ år sedan. Sonen är inte han heller okänd utan har presenterats tidigare i höst på vår hemsida. Se länk till den artikeln.
Namn, ort och yrke/sysselsättning:
Harald Julander, gammal och Isak Ehres, ung.
Nickname på forumet:
Harald resp har inget nick
Antal år som jag har varit West Ham Supporter:
H: Jag blev faktiskt Hammer strax efter VM-slutspelet 1966 då jag såg en bild på våra tre nyblivna världsmästare - Hurst, Moore och Peters. Under turneringens gång fick jag mer och mer upp ögonen för Englands lag (förmodligen bl a beroende på att Brasilien floppade när Pelé blev söndersparkad) och då fr a deras fantastiske mittback (eller centerhalv som det hette på den tiden) samt han på topp. På bilden ser jag dessa nyblivna idoler, iklädda en grymt snygg tröja och så ser jag dessutom att laget de representerar har ett jäkligt fräckt namn. Sen dess har jag aldrig blivit av med den här klubben, den har förföljt mig genom livet och jag älskar den. Patetiskt? Ja, ganska. Smärtsamt? Ja, mycket.
I: Jag föddes Hammers-supporter.
Mitt första minne av West Ham och varför jag håller på West Ham?
H: Om jag nu bortser från VM -66 så är det nog när jag som grabb satt och lyssnade på BBC 2 på lördagseftermiddagarna. Ofta sände de en hel match live och när det var West Ham så satt man klistrad. Den första match jag minns att jag såg på TV med West Ham (Tipsextra) var ett 0-0-derby mot Arsenal. Minns inte exakt året men både Moore och Hurst var med. Men då hade jag varit Hammer länge.
I: Jag såg pappas gamla VHS-filmer när jag var liten.
Första live match med West Ham:
H: Arsenal på Highbury mitten av 70-talet, vi vann sensationellt med 3-2. Cuphjälten Alan Taylor gjorde två mål.
I: West Ham-Arsenal 2-2, omgång 10 säsongen 09/10. Vänder 0-2 till 2-2.
Antal live matcher med West Ham:
H: 8. Har inte blivit särskilt många resor genom åren. Dels av ekonomiska skäl men kanske också för att jag inte är särskilt förtjust i att flyga. På nåt sätt är det mot människans natur att sätta sig i en sån där plåtfågel.
I: 1.
Min bästa match jag sett live eller på TV med West Ham:
H: Känslomässigt är det play off finalen 05 mot Preston som jag såg tillsammans med 30-40 andra Hammers på en pub i Göteborg. Cupfinalen året efter (som sågs på samma pub) var spelmässigt en riktig höjdare men den slutade ju tyvärr på ett sätt som jag nog aldrig kommer att förlika mig med.
I: West Ham-Manchester U 2-1, 29 dec 2007. West Ham vänder sista 10 genom Ferdinand och Upson.
Första favoritspelare i West Ham:
H: Geoff Hurst
I: Allesandro Diamanti.
Favoritspelare genom tiderna i West Ham:
H: Det är rätt många faktiskt men om jag måste välja två så blir det Trevor Brooking och Billy Bonds. Jing och jang skulle man kanske kunna säga!?
I: Diamanti och Paolo di Canio.
Största West Ham upplevelse:
H: Det får bli den där play off-finalen igen. Segern kändes som en personlig upprättelse efter de fruktansvärt tuffa åren vi hade bakom oss då.
I: Att vara på plats och se Upton Park.
West Ham upplevelser i allmänhet:
H: Nu är man rätt så härdad så förluster tar man nog ganska bra, har liksom inget val. Samtidigt njuter jag lika mycket varje gång West Ham vinner en fotbollsmatch, särskilt när vi gör det efter att ha spelat den fotboll ”våra anfäder hade tänkt sig”. Dvs rörelse, fart, intelligent passningsspel, använd insidan av huvet, the West Ham way.
I: När Carlos Tevéz säkrar en plats i Premier League genom att göra 1-0 mot Man U i sista omgången 06/07.
Det bästa med West Ham:
H: Det finns en anda, en känsla, som omger den här klubben och som präglar alla som burit klubben i sitt hjärta tillräckligt länge för att vara förlorade för alltid. Detta kanske bara är dravel men så upplever jag det. En Hammer söker inga genvägar, vet att det inte finns några snabba fixar för en underdog. En del som spelat i klubben genom åren har förstått detta, t ex Di Canio och Tevéz medan såna som Defoe och Bellamy (om än fantastiska spelare) aldrig nånstans kan begripa, de är för ytliga människor helt enkelt. Jag vill att West Ham ska vinna fotbollsmatcher men om vi någonsin blir en leksak för nån miljardär med hobbyproblem som köper 10-15 landslagsmän från världens alla hörn till West Ham, då kommer den här klubbens själ att gå förlorad. Hellre 4 egna produkter i A-laget och en FA-cuptitel vart 15:e år än en främlingslegion med spelare värda 10 miljoner pund styck som spelar i Champions League varje år men som inte har en aning om vad West Ham är för nåt.
I: Deras sätt att få fram nya unga spelare. Och ett riktigt stort hjärta både i laget och hos supportrarna.
Det värsta med West Ham (om du tycker det finns något):
H: Det finns inget som är det värsta, i hela konceptet West Ham ingår nederlagen, smärtan, drömmarna som spricker. Det är bara att ta. Fast vår huliganhistoria är ju rutten.
I: De kan tappa överlägen som ingen annan klubb kan göra.
Min dröm när det gäller West Ham är…….
H: Att allt ska förbli som det alltid har varit. När min grabb är pensionär nån gång runt 2060 ska han sitta där på lördag eftermiddag och bita på naglarna och bli så där förbannat lycklig när vi tvålar dit Newcastle med 2-1 och kravlar upp till 14:e plats i tabellen. Fast ok då, hans dröm får gärna slå in!
I: Att en dag spela i West Ham.
Ni har nyss varit i London. Hur var det? Och har ni något att berätta för oss om och från vistelsen i London?
H: Vi hade en fantastisk vecka i London. Den som är intresserad kan läsa min artikel på Leyton Orient-sidan här på Svenska Fans (se även länk under Mer läsning). Vad som saknas i den artikeln är att man återigen fick bevis på den öppenhet och hjärtlighet som präglar West Ham. En vanlig vardag var vi inne i West Ham-shopen när jag ramlade på en av arenans säkerhetsansvariga som genast tog med oss på en lång, guidad tour inne på Upton Park. Och i samma veva träffade vi av en slump Carlton Cole och då fick jag chansen att berätta för CC vilken fantastisk utvecklingskurva han haft de senaste 2-3 åren. Från zero to hero om du frågar mig (fast just det sista sa jag inte till honom...). Sen hade vi en underbar uppladdning innan West Ham-Arsenal-matchen på puben Barking Dog där vi träffade engelska Hammers som jag lärde känna i Göteborg i samband med lagets pre season tour för några år sedan. Den 25:e oktober 2009 var en bra dag för far och son...
West Ham dröm11 samt 7 avbytare och manager:
H: Parkes – Stewart Martin Moore Lampard Snr – Peters Bonds Brooking Devonshire – Cottée Hurst. Avbytare: Day (mv), Dicks, Dickens, McAvennie, Di Canio, Joe Cole, Tevez (offensiv bänk!). Manager: John Lyall (att du ens ställer frågan, Arne! )
I: Green – Stewart Upson Moore Behrami – Diamanti Carrick Collison Etherington – Di Canio – Carlton Cole. Avbytare: Hislop (mv), Rio F, Konchesky, Parker, Joe Cole, Tevez, Cottee.
