West Ham-Stoke 0-1
West Ham förlorar återigen en måstematch och den här gången är det Stoke som lämnar London med alla tre poängen efter att Fuller gjort matchens enda mål bara två minuter efter han kommit in på planen.
Efter sjätte raka förlusten, något som inte hänt på 43 år, är det inte mycket som talar för att Zola är mannen som ska kunna rädda oss kvar i Premier League. Det är synd tycker jag för den lille italienaren har en positiv syn på hur fotboll ska spelas men tyvärr är han i ett lag som saknar kvalitet men framför allt det självförtroende som krävs för att klara av det som hans spelidé kräver.
Dagens motståndare Stoke är raka motsatsen under Pulis ledning och spelar förmodligen en fotboll som måste räknas som en av Englands tråkigaste. Att möta Stoke är som ett parti schack. Tempot är lågt och alla pjäser vet sina uppgifter och bara väntar på att klockan ska ticka och frustrera motståndaren till misstag. Ett av Stokes mest fruktade anfallsvapen är Delaps långa hårda inkast och för att minska kraften i dem hade hemmalaget kortat ner chansen till en rejäl ansats genom att placera ut reklamskyltar mycket närmare än i vanliga fall. Som kuriosa kan nämnas att Delap tröttnade på det och helt sonika i den andra halvleken flyttade på dem.
Med nerverna utanpå tröjorna och med trycket från de lojala hemmafansen startade West Ham med ett skapligt positivt spel men i takt med att inga direkta chanser skapades framåt tystnade publiken och bortalagets taktik med att sänka tempot och få mycket stopp i spelet gjorde det inte lättare att få tillbaka energin. I den 35 minuten kommer chansen som hemmalaget hoppats på men tyvärr missar Mido från bara fem meter och en statisk och kämpafylld halvlek är över.
I början av den andra halvleken lyckas både Parker och Cole komma till hyfsade skottlägen utanför straffområdet men Sörensen räddar komfortabelt. Det som skulle bli en jakt på tre poäng för hemmalaget blir istället en mardrömsjakt för att rädda en poäng. För i den 69 minuten och bara två minuter efter att han kommit in på banan får Fuller bollen efter ett inkast. Han vänder bort Costa, glider förbi Upson som Stenmark under sina glansdagar och placerar lätt in bollen bakom en maktlös Green.
Stoke dominerar sen resten av matchen och utmanövrerar lätt sin allt mer desperata motståndare som inte ens ser ut att orka kämpa utan blir istället handlingsförlamade.
Just nu känns det inte som om vi är kapabla att stoppa den här förlustsviten på egen hand utan behöver hjälp av en motståndare som underpresterar för att kunna knipa några fler poäng.
Tyvärr känns det som om vi är tvingade att återigen säga adjö till Premier League på obestämd tid. Tabellen ljuger aldrig och med självförtroendet i bott är känslan att nedflyttningsspöket allt mer kommer smygande om nätterna och det hjälper nog inte ens med sommartid och ljusare nätter längre för att jag ska kunna sova lugnt i min säng under resten av säsongen.
