- -
Everton-West Ham 2-2
En match med två ansikten. Första halvlek ett West Ham i förlamning. Andra halvlek ett West Ham som stod upp och fightades.
Om någon gett mig en pinne före matchen hade jag tagit den utan tvekan. Med facit i hand är jag nöjd att vi fick en pinne men ändå irriterad över att vi inte tog chansen och vann.
Everton var inte bra idag och chansen fanns att få med en trea hem till East End. Vi var dock mycket sämre än Everton i första halvlek. De flesta spelararna såg mer ut som små rädda påskharar än fullblodsproffs. Den ende av utespelarna som kom undan med hedern i behåll under första halvlek var som vanligt Scott Parker.
Det var väldigt jobbigt att konstatera att Zola och de flesta spelarna visade samma ångest som man själv har inom sig.
Att sedan halvleken avslutas med att Mido sumpar en straff på ett skitdåligt sätt gjorde inte saken bättre. Fattar inte varför han skulle lägga den. Var faktiskt säker på att han skulle missa. Mark Noble eller Carlton Cole skulle givetvis ha tagit den. Vem som helst faktiskt. Jag hade egentligen lust att stänga av tv:n och dra något gammalt över mig.
I andra halvlek syntes det direkt att det var med en mycket bättre inställning som West Hams spelare kom ut med. Vi fick också en välförtjänt kvittering när Manuel Da Costa tryckte in 1-1. Det som var dock mest talande var Mark Nobles ångestfyllda ansikte när han gick ut och tog hörnan som ledde till målet. Han hade ju lobbat i ribban momentet innan och man såg att han undrade när vi hela friden skulle få något flyt med oss.
Roligt att se att Carlton Cole visade bättre takter i andra halvlek med. Det var dock fullständig ridå när Yakubu gjorde 2-1 i 85:e minuten. Jag missade faktiskt 2-2 målet, var och pinkade. Hörde att det blivit ett mål till och att jag tyckte kommentatorn pratade om Pienaar så jag tänkte ännu mera ridå och 1-3 i baken. Så döm om min förvåning och min glädje när det var 2-2 i stället. Ett mycket fint inlägg av Julien Faubert och ett lika fint mål av Ilan.
Sedan var det några nerviga minuter kvar. Hoppades naturligtvis på ett mirakel och att vi skulle få in ett vinstmål förstås men jag var mest rädd att vi skulle släppa in ett till och att oflytet skulle fortsätta att grina oss i ansiktet.
Hoppas nu att spelarna och tränarstaben kan ta med sig det här oavgjorda resultatet och förvalta det till kommande matcher. För vi lär behöva vinna minst ett par av de återstående matcherna om vi ska klara kontraktet. För än är inget vunnit. Jag hör också fortfarande den feta damen som står och sjunger upp sig på min balkong. Skulle vara underbart att få tyst på henne.
Så här ställde lagen upp i matchen med Howard Webb som domare.
Everton: Howard, Neville, Distin, Jagielka, Baines, Pienaar, Osman (Rodwell 83), Bilyaletdinov (Yakubu 65), Heitinga, Cahill, Saha
Subs: Turner, Hibbert, Senderos, Duffy, Wallace
West Ham United: Green, Faubert, Da Costa, Upson, Spector, Noble, Kovac, Parker, Stanislas (Gabbidon 90), Mido (Ilan 78), Cole
Subs: Kurucz, Daprela, Spence, Payne, McCarthy
Ha det gott alla West Ham vänner och glad Påsk.
