West Ham-Wigan 3-2 I love you Scott Parker
När kvinnor föder barn så hyperventilerar de. Att se West Ham i en bottenstrid innebär också att man hyperventilerar. I övrigt gör jag ingen jämmföresle med barnafödande som väl får ses i sammanhanget trots allt viktigare än en fotbollsmatch. Yes vi vann och vi vände för första gången en match i underläge till vinst denna säsong. Helt underbart.
Är rädd att det mest blir ett svamlande från min sida än en anylserad matchrapport men vad gör väl det en dag som denna.
Vill börja med att rikta ett tack till Sunderland som vann mot Hull vilket innebär att vi kommer att ha Hull efter oss i tabellen. Det enda som kan hota kontraktet är att Burnley vinner sina tre matcher som är kvar medan vi högst får ta en poäng. Burnley tar emot Liverpool hemma i morgon. Inte den lättaste matchen och det vore väldigt skönt om de tappar poäng där då är kontraktet klart.
Dagens match mot Wigan var ett enda ångestens nervpiller. Jag är dock väldigt glad att kunna konstatera att spelararna i West Ham verkligen visade guts. Så har det verkligen inte varit i alla matcher denna säsong. Den enda som visat guts hela tiden har varit vår general Scott Parker som gjorde det matchavgörande målet i dag, en väldigt värdig segerskytt.
Jag var grinfärdig när vi åkte på baklängesmålet. Typiskt nog från Spector som varit en av de mest kritiserade spelarna under den senaste tiden. West Ham var verkligen skakade här och hade inte Green lyckats tippa McCarthys skott i ribban hade vi nog varit döda i denna match.
I anfallet efter så gör i stället Ilan livsviktiga 1-1 efter fint inspel från Carlton Cole. Detta var vändningen för West Ham. Att vi sedan tar över spelet och faktiskt rättvist även får 2-1 innan pausvilan genom en fin frispark av Mark Noble som Kirkland gör en mycket bra räddning på men som Radoslav Kovac påpassligt nickar in returen i målet gör att Hammers kan gå till pausvila med en 2-1 ledning.
Carlton Cole som var första halvleks bästa spelare hade ett gyllene läge att måla några minuter efter Wigans ledningsmål. Han rundade Kirkland efter en försvarsmiss från Wigan men tittade tyvärr inte upp så en back kunde rädda på mållinjen. Wigans målvakt Kirkland blev tyvärr skadad i duellen med Cole och fick sy ett antal stygn runt sin mun i pausen vilket gjorde att det blev fem minuters tillägg i första halvleken.
I andra halvlek var det återigen Wigans som startade bäst och kunde efter ännu en tilltrasslad hörna stöta in 2-2 av Rodallega. Här tog Wigan över matchen en lång stund och jag var väldigt nervig att vi skulle åka på stryk ännu en gång denna säsong.
Ungefär i mitten av andra halvlek tog West Ham tag i taktpinnen igen och spelet om man nu kan kalla det för spel? Egentligen var det bara kämpa från start till slut. I 77:e minuten om jag minns rätt så får vår general Scott Parker tag i bollen på mittfältet och går framåt. En bit utanför lossar han sin bössa och gör ett mycket vackert långskott som letar sig in i Kirklands högra hörn.
Efter det här minns jag inte så mycket mer än att ångesten var påtaglig och att jag gick mellan tv:n och datorn för att se hur ställningen var i Hulls match.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är stolt över spelarna att de kämpade och vände denna match till vinst under ledning av vår general Scott Parker. Love you man.
Nu är det bara att hämta andan och hoppas att Liverpool kan åtminstone fixa oavgjort i morgon mot Burnley så kan man andas ut helt.
Så här ställde lagen upp under ledning av domare Alan Wiley.
West Ham United: Green, Faubert, Da Costa, Upson, Spector, Noble, Kovac, Parker Behrami, Ilan, Cole.
Subs: Kurucz, Daprela, Gabbidon, Stanislas, Diamanti, McCarthy, Franco.
Wigan Athletic: Kirkland, Melchiot, Caldwell, Bramble, Figueroa, Diame, McCarthy, Watson, N'Zogbia, Moreno, Rodallega.
Subs: Stojkovic, Gohouri, Scharner, Boyce, Sinclair, Moses, Scotland.
Ha det gott alla luttrade West Ham Vänner.
