Finns intresse för West Ham historik? Del 1-5

 

Mitt namn är Leif Thomas, min ålder: låt mig säga såhär, när jag var på skolresa i England inträffade något förfärligt, tidningsrubrikerna skrek ut att den osänkbara lyxkryssaren sjunkit, d v s Titanic; så gammal är jag. En annan historisk händelse - som kom att vända Andra Världskriget till britternas fördel - var såklart den hemska dagen då vi alla Hammers supportrar nåddes av den fasansfulla nyheten att "den konstnärlige österrikaren" bombat vårt kära Boleyn Ground.

If it chance your eye offend you,
Pluck it out, lad, and be sound:
`Twill hurt, but here are salves to friend you,
And many a balsam grows on ground.
A.E. Housman

PRESENTATION
Mitt namn: Leif Thomas
Ålder: jämngammal med Winston Churchill
Favoritlag: West Ham United FC
Favoritspelare: Billy Bonds
Intressen: söka livskvalité i poesi, vinylskivor, maltwhisky, gamla filmer,
ölsorter från Storbritannien, resor och självfallet fotboll
Motto: det är viktigare att köpa upplevelser (resor) än att köpa statusprylar.

HAMMERS HISTORIK del 1

Ron Greenwood skruvade på sig, bredvid honom satt hans assistent John Lyall, värmen i den trånga kyrkan var olidlig. Framme vid altaret skulle Greenwoods nya adept, Billy Bonds, gifta sig. Det var sommaren 1967 och överallt hördes - den för Greenwood som föredrog mässingsorkester obegripliga - A Whiter Shade of Pale med gruppen Procol Harum. Greenwood kunde heller inte för sitt liv begripa hur Bonds valt Harry Redknapp till sin best man. Lyall var förresten satt att hantera den fladdriga Redknapp, eller Arry som han kallades i omklädningsrummet.

Harry Redknapp hade aldrig varit så nervös i hela sitt liv. Ringen låg i fickan på smokingen - allt väl så långt. Harry drömde sig bort. Här skulle hans bästa kompis, Bonzo, gå och gifta sig. Redknapp själv hade också gått och förälskat sig. Det var i den undersköna aktrisen Jane Asher; problemet var bara den där tuppen från Liverpool, Beatle Paul. Annars var de tu som gjorda för varann. Drömflickan Jane Asher var rödlätt och hade som hobby att baka små kakor, precis som Harry.

John Lyall ryckte Greenwood i rockärmen. Det klapprande ljudet bakom de nygifta kom ifrån best mannens skodon. Greenwood trodde inte sina ögon! Unge Redknapp hade fotbollsskor på fötterna. "Bara Arry boy lyckas med något liknande,"suckade Greenwood högljutt. I samma ögonblick klämtade bröllopsklockorna och paret Bonds banade väg ut ur kyrkan till den väntande bilen.

HAMMERS HISTORIK del 2

17/1/2013 dagen efter den försmädliga FA-cupförlusten mot Man U.
Trevor Brooking och Sam Allerdyce satt på tåget mot Bristol. I tystnad. Brooking hade hamnat i verbalt bråk med Sir Alex, den skotska fågelskrämman hade pratat goja och måttet var rågat då Ferguson vräkt ur sig att Millwalls klubbmärke var flådigare med sitt lejon än vad West Hams var. Brooking ansåg att ett lejon på ett engelsk klubbmärke var direkt smaklöst. Brooking insåg dock att det saknades ett djur på klubbmärket. Men ville ha ett mera realistiskt djur. "Vad är det för fel med pärlhöns?" hade Allerdyce sagt i spelarbussen. Idén var briljant, och det var därför Big Sam följde med till Bristol trots att det var hans lediga dag, Brooking kunde för sin inre syn se hur snyggt det skulle vara att placera varsin pärlhöna i de yttre tornen på klubbmärket.

Fakta: Pärlhönsen kom till England på 1600-talet, pärlhönsen satt högst upp i masterna på handelsfartygen från Nordafrika som anlöpte hamn i Bristol. Pärlhönsen la goda ägg och anses än idag som Storbritanniens bästa "ofrivilliga" importvara genom tiderna. Pärlhönsen finns i överflöd, speciellt i Bristolområdet.

Stämningen hade förbättrats avsevärt på tåget från Bristol. En säck med levande pärlhöns hade införskaffats och Brooking och Allerdyce hade vidtagit en spontan vinprovning av tågets alla 28 sorter. Smolket i glädjebägaren lät inte vänta på sig: varken Brooking eller Allerdyce hade uppmärksammat att det var kockstrejk. Båda herrarna blev plötsligt vrålhungriga så det mullrade! Allerdyce, som just gått en matlagningskurs hos Harry Redknapp, tog med sig säcken med pärlhöns ut i det öde tågköket. Med bravur tillagade han fjäderfäna. Under tiden testade Brooking alla vinsorterna en gång till.

När de senare mätta och belåtna vinglade av tåget undrade Brooking sluddrande vad fan dom gjort i Bristol? Allerdyce drog en rövarhistoria om att de varit och tittat på en lovande ung spelare i Pirates (läs: Bristol Rovers) och klubbmärket förblev - tack och lov - oförändrat.

HAMMERS HISTORIK del 3

Englands och West Hams legendariska manager Ron Greenwood gästade Michael Parkinsons tv-show i slutet av sitt liv.

Parkinson: Det är en ära och ett stort nöje att ha dig här....

Greenwood: Ha ha. Det var snällt sagt, av en Barnsleysupporter, tack så mycket.

Parkinson: Om jag frågar dig vilken som alltid var mardrömsarenan att komma till.... Anfield? Old Trafford? Parkinson var uppspelt som en liten skolpojke i godisaffären.

Greenwood: Gay Meadow. Utan tvekan. Gay Meadow i Shrewsbury. Arenan är inte stor. En långsida med sittplatser resten ståplats. Bakom långsidans ståplats har du floden Severn.

Parkinson: Är det sant att det finns en gubbe i roddbåt som plockar upp bollar som flyger ut i floden?

Greenwood: Alla som besökt Shrewsbury Town vet att det är sant. Dessutom är det uppgjort att om Family Club som dom kallas leder ska gubben i roddbåt dra ut på bollhämtandet och maska bort en fem-sex minuter innan han slänger in bollskrället.

Parkinson: Hur är det med Lucky Side? Parkinson kunde inte hålla sig för skratt längre utan skrattade så tårarna rann.

Greenwood: Tala inte om det. Finns det magi i fotboll så är det på Gay Meadow i Shrewsbury!

Parkinson: Så du har råkat ut för det?

Greenwood: Jo det må du tro att jag har. Shrewsbury lyckas alltid trixa och dona så att de spelar mot sin klack i andra halvlek, alltså mot Lucky Side. Det är hopplöst om ditt lag inte lyckats ösa in mål i första halvlek, annars är det kört. Jag lovar!

Parkinson låg i sin fåtölj och kiknade av skratt.

Greenwood: Det är som om hemmalaget spelar i nedförsbacke. Under min tid förlorade vi alltid mot Family Club - var helt chanslösa!

Michael Parkinson framhåller alltid programmet med Ron Greenwood som gäst som hans finaste stund som programledare.

HAMMERS HISTORIK del 4

>>>Ryktet gick att Tottenhamduon Glenn Hoddle och Chris Waddle befann sig i skivstudion för att spela in sin låt Diamond Lights.<<<

Samtidigt hade Liam Brady, Irlands bästa spelare genom tiderna, drabbats av hemlängtan. Brady avskydde det italienska köket och hade levt på Heinz bönor och rostat bröd i sju säsonger.

Arsenal och West Ham hade lagt bud på mittfältaren. Brady tvekade. John Lyall erbjöd då Brady att sjunga duett med honom på en låt han skrivit tillsammans med sin granne i Essex. Grannen var ingen mindre än popidolen Howard Jones. Låten hade titeln The Mad Conductor och skulle spelas in i Howard Jones hemstudio. Brady nappade och skrev på för Hammers i mars 1987.

Singeln släpptes samma dag som Tottenhamduons singel. Lyall och Brady framträdde på Top of the Pops i vad som räknas som det stelaste framträdandet någonsin i programmets långa historia. Till råga på allt hade Lyall bett Watfords gamla ordförande Elton John att designa två glitterrockar i mörklila åt honom och Brady.

BBC blev nerringt av upprörda tittare som fått huvudvärk av allt glitter. Hur det slutade? Märkligt nog sålde båda singlarna väldigt bra.

Placeringarna blev följande på Englandslistan i april 1987:

11) The Mad Conductor John Lyall/Liam Brady

12) Diamond Lights Glenn Hoddle/Chris Waddle

West Ham är således Londons framgångsrikaste lag på hitlistorna, vilket Spurssupportrarna fått höra nu i över 25 år.

HAMMERS HISTORIK del 5

 

Den 12 maj 1981 skulle Billy Bonds, 35, äntligen få göra landslagsdebut. England skulle möta Brasilien i en vänskapsmatch på Wembley och Greenwood visste hur mycket det betydde för Bonds att åtminstone en gång få representera sitt land.

 

Presskåren tittade under lugg mot förbundskapten Greenwood och tyckte att det var rena "kompisuttagningen". Någon vecka innan landskampen fick Bonds ett skumt samtal angående en provspelning. Det var mycket hysch hysch som omgav det hela. Bonds som var i slutet av sin fotbollskarriär beslöt att åka till provspelningen.

 

Fakta: 1980 dog legendariske trummisen John "Bonzo" Bonham under mystiska omständigheter.

 

Bonds välkomnades av Jimmy Page på dennes gods. Page hade surrat med Robert Plant som samtyckte: Bonds hade ju långt barr, kallades för "Bonzo" - precis som Bonham gjort, och spela trummor var inte så krångligt. Innan provspelningen skulle Bonds testas om han pallade festa som en rockstjärna. Varken Page eller Plant spottade i glaset. Efter att ha dragit i sig 43 Bloody Mary trillade Bonds ut genom fönstret på godsets andra våning och bröt ett revben.

Den officiella versionen varför Billy Bonds tvingades tacka nej till landskampen blev den att han krockat med målvakten, Phil Parkes, på träning och brutit ett revben. Page och Plant beslöt att sluta leta efter en ny trummis och istället lägga ner

Led Zeppelin.

Leif Thomas