Målvakts Legender Del III: Lawrie Leslie
I tredje delen av Målvaktslegender får vi reda på hur Lawrie Leslie under sin första säsong lyckades bli "Hammer Of The Year" och hur många gånger blev han skadad egentligen?
Den 17 mars 1935 födde Georgina Leslie den ena av sina söner nämligen Lawrence "Lawrie" Grant Leslie, fadern George gjorde även upphov till ännu en pojke och dessutom två flickor. Lawrie växte upp mitt under brinnande världskrig men överlevde som tur var detta.
Hans fotbollsdrömmar började i tidig ålder och laget i hans hjärta var Hearts. Redan när Lawrie var tio år gammal kunde dessa drömmar gått i kras då han blev på körd av en lastbil.
Unge Lawrie blev svårt skadad och högerbenet var brutet på flera ställen, för att inte tala om vänsterbenet som doktorerna ville amputera men Lawries mor Georgina gick emot och övertalade dom till att operera benet istället.
Operationen gick lyckligtvis bra och efter sex månader på sjukhuset kunde Lawrie röra på sig igen. När Lawrie senare började skolan igen och det inkluderade givetvis fotboll så blev det automatiskt målvakt för hans del då han inte kunde springa helt obehindrat efter olyckan.
När Lawrie var femton år gammal slutade han skolan för att lära sig rörmokaryrket. Samtidigt började hans framfarter på fotbollsplanen märkas mer och mer. Newtongrange Star fick ta del av hans tjänster ända tills Lawrie var tvungen att gå in i militärtjänst där han tjänstgjorde tillsammans med flera kända namn bland annat Bobby Charlton.
Under militärtjänstgöring fanns tydligen tid över för fotboll spelades det och en Hibernians spelare vid namn Jock Buchan bjöd, efter tjänstgöringen, med Lawrie på provspel hos Hibernian.
Det gick ganska så bra eftersom de gav honom kontrakt och 76 matcher och en Skotsk Cup final senare flyttade han till Airdrieonians. Airdrie betalade 4475 pund för det kalaset och i Airdrie blev Lawrie lagkapten och fick även göra debut i skotska landslaget och fyra kamper till efter det.
Ron Greenwoods första nyförvärv till West Ham var Lawrie Leslie och efter att Lawrie kommit till London och skrivit på så skickades 14 000 pund i andra riktningen.
Debuten blev mot Manchester United och den blev lyckad trots ett mål i baken. Huvudpersonen själv kommer inte ihåg något från matchen men han gjorde flera avgörande räddningar och "Hammers" kunde ta en pinne.
I en match mot Chelsea i september 1961 fick Lawrie bäras ut blödande på bår efter en smäll mot huvudet som gjorde honom medvetslös. En ung Bobby Moore fick hoppa in i målet på grund utav att inga avbytare användes på den tiden och West Ham lyckades hålla resultatet 2-1 och vinna matchen.
Lawrie fick sy tolv stygn och redan till nästa match var skotten tillbaka mellan stolparna och kastade sig orädd framför Leicester spelarnas fötter och snodde bollen. En av orsakerna till att han så snabbt blev en favorit på Upton Park.
Lawries sista match säsongen 1961/1962 var mot Arsenal på Upton Park.
När ställningen var 1-1 kom en Arsenal spelare fri och Lawrie gick ut som vanligt och snappade åt sig bollen men bröt i samma veva ett av sina finger. Än en gång fick han kliva av planen. John Lyall ställde sig i målet och Arsenal gick snabbt upp till 3-1 och 31 912 personer på läktaren ville ha tillbaka Lawrie Leslie i mål men det var en omöjlighet.
Så Ron Greenwood sa åt Lawrie att springa så mycket han kunde längs högerkanten och som han gjorde det. Med tjugo minuter kvar pressade West Ham på för en reducering och en annan skotte John Dick lyckades stöta in reduceringen.
Lawrie fortsatte springa på sin högerkant och lyckades i slutet skrapa fram en hörna som gav utdelning då Bill Lansdowne sköt in bollen från cirka en meters håll efter flipperspel i straffområdet.
Matchen slutade 3-3 och Lawrie Leslie fick stående ovationer efter matchen. Lawrie missade de tre avslutande matcherna på säsongen men belönades med "Hammer Of The Year" för sina heroiska insatser.
Fingret läkte under sommaren och Lawrie var redo för de nya säsongen och han hann göra arton matcher innan nästa olycka var framme.
I matchen mot Bolton den 3 november 1962 bröt Lawrie sitt högerben och fick återigen uppsöka sjukhus. Det brutna benet gjorde att West Ham värvade Jim Standen från Luton Town(mer om honom nästa gång).
När Lawrie tillslut kämpat sig tillbaka var Standen fast besluten att behålla sin plats mellan stolparna och trots att Lawrie fick stå de fyra sista matcherna på säsongen så var han återigen i reserverna när den nya säsongen nalkades.
Han kände att han behövde röra på sig för att få spela. Stoke City betalade 15 000 pund för hans tjänster och han stannade i nästan tre år och exakt 78 matcher blev det inklusive en förlorad Ligacup final.
Än en gång ställde en skada till det för honom och en yngre målvakt hade tagit hans plats när han väl var tillbaka och än en gång fick Lawrie söka sig till en ny klubb.
1966 gick han till Millwall och stannade cirka två år innan han avslutade med att göra tretton matcher för Southend. Efter att ha lagt handskarna på hyllan fortsatte Lawrie med att först träna Southend ett par år.
Senare ingick han i ett tränarteam runt Millwalls a-lag efter att huvudtränaren fått sparken fick även Lawrie gå men fick snabbt ett jobb som fotbollscoach på en skola och fortsatte där ända tills han gick i pension för tio år sedan.
West Ham legendaren Lawrie Leslie är idag 75 år gammal.
En fantastisk livshistoria som man kan läsa mer detaljerat om i West Ham In My Day Volume 2(2008) av Terry Roper och Tony MacDonald.
Come On You Irons!
