Rapport från West Ham Fans Sveriges medlemsresa
Tomas Ekavall en av två ansvariga på medlemsresan har skrivit ner en del från vår senaste medlemsresa.
Efter att ha landat på fredag eftermiddag gick färden, via "porten mot Östra London" Liverpool Street Station, omgående mot East End för att för första gången bekanta oss med Newham Hotel. Beläget endast en kort promenad från pendeltågsstationen i Forest Gate visade sig NH vara passande mellanklasshotell för våra resor. Något som det säkert kommer vara även om Hammers skulle omlokalisera till den nya Olympiaarenan.
Väl på plats träffade jag och min spanska "Hammerette" Isa snabbt Gary Thornton och Örebroaren Allan Hidström och började smida planer för kvällen. Eftersom de flesta övriga på resan antingen redan var ute i Londons kvällsliv eller skulle anlända först senare gav vi oss tillsammans ut i närområdet för att äta. Efter en Gourmet Burger på närliggande The Hudson Bay tappade vi snart räkningen på pintsen och hade en mycket trevlig kväll pratandes om både vårt Hammers, områdets historik och gemensamma musikprojekt. Eftersom Isa är en sångfågel av rang och undertecknad äger en tv-kamera landade vi snabbt i att teama upp med Gary för att göra en uppföljare till hans Englands låt "Sing it for the boys".
På grund av lite oklarheter med gruppens biljetter gick vi på lördagmorgonen ner mot Upton Park för att prata med Ticket Office. Väl där var det inga problem och vi fick ett väldigt proffsigt och bra bemötande.
Eftersom jag och Gary under den här resan representerde vår svenska fanclub hade vi i uppdrag att fixa priser till eftermiddagens inplanerade quiz. Med en hel clubshop var det inga problem att hitta bra priser, och precis som vanligt sprang man runt där som ett barn runt godis. Och ungefär som när man är på IKEA eller Claes Ohlson kommer man ut med betydligt mer än vad man tänkt innan. Grymt med mitt livs första bortatröja, med EKAVALL och 7 på ryggen, så klart. Vägen har helt klart varit lång sedan första matchtröjan köptes som 13-åring 1985.
Redan hemma i Sverige hade vi sedan tidigare styrt upp ett möte vid statyn över VM-hjältarna utanför puben The Boleyn vid korsningen Green Street och Barking Road. Väl där möttes vi upp med både far och hårdrocksson Stranderud från småländska gamla bandymetropolen Nässjö. Här träffade vi också upp med resans medbjudna gäst, före detta West Ham spelaren Billy Landsdowne, numera sedan länge boende i Kalmar och också välkänd som mångårig fotbollskommentator. Med trupperna väl samlade gick vi i samlad trupp till East Ham Working Mens Club för att ladda inför matchen. Tidiga som vi var så öppnades den stora övervåningen precis när vi kom.
Stället var jättestort med en scen liknande det man brukar hitta på olika Folkets Hus och bygdegårdar i Sverige. Snart fylldes lokalen på med vackert klädda Hammers med tröjor från olika årgångar. Dock hade nog Isa den mest klassiska tröjan då hon fått låna min AVCO prydda matchtröja anno 1986.
Efter att ha tryckt ner den sedvanliga hamburgaren och snackat en stund var det dags för höjdpunkten innan matchen: Billy Landsdownes historier om sin tid som spelare och hur det var att växa upp med en pappa som även han spelade världens bästa lag West Ham.
Historierna var många och galna, inte minst hur Billy fått följa a-lagstruppen för att hålla reda på en spelgalen Alan Devonshire. BIlly berättade också inför häpna ögon om hur hans pappas spelarkarriär tagit slut via en lårkaka, julmat och eftersom en ny yngling skulle ges chansen att provspela ett par matcher. Ynglingen hette Bobby Moore, och därmed kan ni gissa hur stor chans farsgubben Landsdowne hade att ta tillbaka sin plats som centerhalv i West Ham. Vidare berättade Billy hur deras familj haft alla tre VM hjältarna från 1966; Bobby Moore, Martin Peters och Geoff Hurst, hemma på middag. Avundsjuk? Jag? Inte alls.. ;)
Lagom till att Billy hunnit lämna historierna från England och hamnat i Kalmar dök Arne Söderlund upp insläntrande och tog passande nog över det quiz som han sedan tidigare förberett innan resan. Efter ett gäng ganska svåra frågor avgick Henric Tiselius hem med förstapriset; en DVD behandlande Historien om Bobby Moore.
Eftersom vi i West Ham Fans Sverige vill vara en rättvis förening, där alla oavsett ålder och erfarenhet ska kunna vara med och han chans att vinna, så lottade vi givetvis ut quizets första pris, ett presentkort på £40, bland alla tävlande. Min tjej Isa Garcia hade prickat in någon sorts toppform i lotteriets ädla konst och drog det längsta strået. Resans påläggskalvar Aron Tiselius och Jesper Skyhag hade med sina fyra rätt satt sig i slagläge för tröstpriset. Dam som hon är bytte dock Isa bort sitt första pris mot grabbarnas "West Ham Quiz book" Härligt att vi satsar på ungdomen, precis som det ska vara i sann "The Academy of Football"- anda.
Efter alla fina historier och med sin starka West Ham bakgrund fick sedan Billy Landsdowne, genom vice ordförande i WHFS Arne Söderlund, frågan om han kunde tänka sig att bli vår första hedersmedlem. Billy menade att det var en stor ära och tackade på stående fot ja erbjudandet.
Kort efter quizets slut och Billys utnämning begav vi oss till The Boleyn Ground för att inte missa nåt inför dagens match. Här någonstans börjar undertecknade minne att tryta, även om jag kommer ihåg en bra stämning på läktarna, några fina 20 minuter med ett snabbt, rörligt Hammers, och ett fint mål av Carlton Fuckin' Cole.
En timme efter match blev det än en gång ett besök på The Hudson Bay och ett par pints tillsammans med Isa, Gary och Billy Landsdowne. En väldigt trevligt slut på en över huvud taget väldigt trevlig helg. För utom då den där dryga halvleken på Upton Park som på något sätt försvann ut i periferin. Precis som på West Ham maner i I'm Forever Blowing Bubbles klassiska strof "Fortune is always hiding, I've looked every where"
Nästa medlemsresa kommer troligtvis bli i samband med West Hams sista hemmamatch mot Sunderland den 22 maj. Då kommer vi i så fall dela ut pris för Swedish Hammer of the year.
Tomas Ekavall för West Ham Fans Sverige
