Bradford City - Barnsley
0 - 2

West Bromwich Albion FC- West Ham United FC 0-0: Delad poäng i sömnigt möte

West Ham kom till spel med vad som troligtvis var säsongens svagaste startelva på pappret, inte ens en full bänk lyckades Big Sam skramla ihop till. Trots detta lyckades man få med sig en pinne hem till London.

Många med mig hade nog känslan att det skulle bli en väldigt kämpig söndag på the Hawthorns. För det första är WBA ett riktigt bra lag och för det andra hade vi svårt att ens få ihop ett lag. Big Sam samlade dock sina styrkor, klämde på ljumskar och frågade vilka som överhuvudtaget kunde röra sig. Han lyckades få ihop 11 Ja och 6 kanske, dessa spelare skulle utgöra matchtruppen. Den sista avbytarplatsen fick lämnas tom, så illa var det faktiskt. Senare rykten skvallrar dock om att anledningen till att Big Sam inte fyllde bänken inte bara var skadorna utan också ett ”statement” till styrelsen att han behöver förstärkningar efter jul.

Matchen började avvaktande från båda lagen med liten fördel WBA. Det märktes att Big Sam hade beordrat sina spelare att ligga rätt i markeringar och försöka hålla tätt så länge som möjligt. Ett formsvagt WBA lyckades trots sitt stora bollinnehav de första tjugo minuterna skapa absolut noll framåt. Winston Reid, James Collins och Mark Noble stod för ett hästjobb i defensiven och hade stenkoll på Shane Long och Peter Odemwingie.

I den 32:e minuten får West Ham en hörna efter fint jobb av Demel längs kanten. Noble stegar upp och träffar huvudet på Collins. Collins i sin tur nickar in denna mot målet där Reid möter bollen med foten. Olyckligt för Reid så får han för mycket fot under bollen och bollen seglar över Myhills ribba.
West Ham hade nu tagit över taktpinnen på planen. O´Neil och Nolan hade efter en halvtimmes spel börjat hitta sina positioner bättre på planen. Bara minuter efter Reids chans står Cole för en fin prestation då han vinner bollen mot Mulumbu. Han avancerar någon meter framåt och drar till bollen för allt han är värd. Oturligt nog går bollen rakt på Myhill och returen rinner precis förbi den framrusande Kevin Nolan.

Efter 45+2 sätter domare Dowd pipan i munnen och deklarerar att första halvlek är till ända.

Om första halvlek var händelsefattig var andra inte bättre. Även om lagen säkert försökte så kändes det som att båda lagen var ganska nöjda med ställningen 0-0 och en delad pinne.
I West Ham hotade framförallt Cole med sitt fysiska spel men även vikarierande O´Neil hade ett läge att avgöra. Även WBA hotade några gånger genom framförallt de vassa anfallarna men siktet var inte bättre inställt där heller. Matchen kom att sluta 0-0 och är väl inget som kommer att skrivas om till eftervärlden om man skall vara ärlig.

Sammanfattningsvis en mycket dålig match från båda lagen, men starkt av West Ham att man trots alla skador lyckas hålla tätt bakåt och få med sig en pinne.
Starka insatser av Reid(precis som vanligt), Collins och Noble. Även Cole och O´Neil jobbade förtjänstfullt och gjorde livet surt för sina motståndare.
Absolut sämst var Matt Taylor som under första halvlek var totalt oduglig och spred bollar som en blind höna. Även Matt Jarvis bör kunna höja sig ett par snäpp. Han är på tok för lättläst då han varje gång utmanar på utsidan av motståndarbackarna. 1+1 efter snart halva säsongen duger inte på långa vägar för rekordvärvningen.
Nu håller vi tummarna för att Benayoun är tillbaka till helgens match.

Matchens sämsta sång eller ramsa går till WBA-fansen som i andra halvlek skanderade något i stil med ”Lukaku Wooaaah, Lukaku Woooaaah, he comes from Stamford Bridge, he´s bigger then my fridge.

Veckans låt: http://www.youtube.com/watch?v=INgXzChwipY

Up the Hammers!