West Ham Uniteds årskrönika 2012: Nothing beats being back
Vi Hammers kan se tillbaka på 2012 med lycka och glädje. Höjdpunkten var utan tvekan Ricardo Vaz Tés sena avgörande på Wembley, en eftermiddag i maj. Vet att några på forumet hade privilegiet att se detta på plats, själv satt jag i tv-soffan och skrek som en stucken gris.
Championship blev inte så lätt som många trott. Big Sam fick ta över en trupp som hade ungefär lika mycket vinnarmetalitet som San Marinos landslag. Den okarismatiska tränaren Avram Grant hade kört laget i bott och självförtroendet var ungefär lika stort som en knappnål då den bystige engelsmannen tog över rodret. Med mycket hårt jobb och cynisk fotboll lyckades Big Sam samla trupperna och se till att laget tog det sista halmstrået och hittade tillbaka till fotbollens finrum.
Premier League hösten har fortsatt där vårsäsongen slutade och det har varit ett stabilt West Ham vi fått se under höst och vinter.
Här kommer säsongen i punktform
Årets skönaste: Givetvis Vaz Tés sena avgörande på Wembley, eftermiddagen den 19e maj.
Årets mål: Ricardo Vaz Tés cykelspark mot Brighton.
Årets ”räcker mina pengar?”: Efter segern mot Newcastle bestämde sig West Ham- spelarna för att fira. På småtimmarna kände Andy Carroll att det kurrade i magen. Carroll beslöt sig för att uppsöka närmaste Burger King. Det skall tilläggas att den långe engelsmannen cashar in runt miljonen i veckan.
Årets Understatement: ”I´ve been better” svarade Matt Jarvis på frågan vad han tyckte om sin insats på Old Trafford i höstas. Skall tilläggas att den normalt passningsskicklige engelsmannen slog 23 passningar, 19 av dessa till fel adress. Inläggsspelet från Jarvis hade fått vilken pojktränare som helst att sätta kaffet i fel strupe.
Årets inhopp: Efter en usel insats från hemmalaget och med underläge 0-1 kom Diamé in i halvlek mot Chelsea. Senegalesen kom, han såg och han segrade. Under 45 minuter fick Diamé Chelseas miljardmittfält att se ut som division 5-spelare.
Årets träben: James Collins är en mittback som inte gått i samma skola som Thiago Silva och Alessandro Nesta. Collins är en duktig mittback så länge han inte är i närheten av bollen.
Årets ”tagga ner lite”: Många fans och spelare var nog laddade inför hemmamatchen mot Millwall i våras. Kapten Nolan var utan tvekan en av dessa. Efter bara 8 minuter hade kaptenen synat rött efter en huvudlös tackling på mittplan.
Årets ”vattenbärare”: Många med mig har nog varit varit väldigt tveksam till om irländaren O´brien verkligen har något i Premier League att göra. O´brien har inte på något sätt varit briljant men gör alltid sitt jobb och är stabil även i Premier League.
Årets genombrott: Winston Reid var under våren en duglig Championship-back. Under hösten har han varit en av Premier Leagues bästa mittbackar. Winston Reid har varit en klippa i varje match denna säsong och är nu lika självskriven i West Hams backlinje som Baresi var i Milans.
Årets superstar: Sommarförvärvet Mohamed Diamé har i många matcher varit fullkomligt briljant och näst intill världsklass. Diamé styr West Hams mittfält med järnhand. Diamé har precis allt som en fotbollsspelare skall ha.
Årets Xavi: Många var vi som var oroliga då Parker lämnade. Vem skulle nu axla manteln efter generalen. Mark Noble har gjort detta med bravur och gjorde ett stort frågetecken till ett lika klart utropstecken. Mark Noble må inte vara den snabbaste spelaren i världsfotbollen men behandlar varje tillslag på bollen som det var hans sista.
Årets varför?: Missta mig inte på något sätt, jag ser gärna att vi får lyfta en pokal varje vecka men varför i hela friden fick vi en pokal för att vi kom trea i Championship.
Årets ”gammal är äldst”: Efter att Green lämnat West Ham var tomrummet stort. Vem skulle ta över? Svaret blev en 37-årig finländare och jag skall personligen erkänna att jag var mycket kritisk till detta. Efter en något skakig inledning har Jääskeläinen hittat tillbaka till gammal god form och visat att en 37-årig finländare inte på något sätt behöver vara sämre än en 31-årig engelsk landslagsmålvakt.
Årets hjärnsläpp: Anthony Taylor visade ut Carlton Cole för en spark som knappt var värd frispark i matchen mot Everton. Som plåster på såren visade han även felaktigt ut en Everton-spelare i slutet av matchen. Publiken på Upton Park var inte helt nöjd när matchen var slut.
Årets hybris: ”We want Champions League” QPR´s ägare Tony Fernandes hade stackat ut vägen för londonlaget innan säsongen. Så här efter halva säsongen kan man väl utan att överdriva säga att Champions League mer är en utopi. Kanske skulle malaysiern behållit sitt säsongskort på Upton Park och tagit det lugnt med slantarna.
Sammanfattning av vår säsong i Championship:
http://www.youtube.com/watch?v=Wqfbjy_nZ0Y
Till sist vill jag önska alla Hammers ett riktigt Gott nytt år så får vi hoppas att vi får ett lika bra 2013 som 2012.
Vill också passa på att hylla Thåströms album beväpna dig med vingar som årets bästa. För er som inte lyssnat. Korka upp bästa dryck, koppla av och njut av denna nutidspoet.
//Julian Dicks the Terminator
