Efter: FA-Cup West Ham-Everton 2-2 (9-8)
Vilken kväll det kom att bli på Upton Park! Efter att ha kastats mellan hopp och förtvivlan hemma i TV-soffan kunde West Ham tillslut efter en nagelbitare till straffläggning säkra biljetten till Bristol och fjärde omgången av årets FA-cup.
Matchen var på förhand svårtippad och oviss, men hur matchen kom att utspela sig hade vi nog aldrig kunnat ana eller förutse. Den hade det mesta om man gillar svängiga, jämna matcher som avslutas med en jämn nagelbitare till straffläggning. Med ett rött kort, fyra spelmål varav en straffläggning som aldrig ville ta slut var det ändå West Ham som lyckades vinna och därmed avancera till fjärde omgången. Men vi tar det från början:
På förhand hade Sam Allardyce sagt i media att hans flexibilitet skulle segra, och redan där kunde vi ana en överraskning till uppställning från West Hams sida, Sam valde att formera en 4-2-3-1 uppställning som såg ut som följer:
Adrian
Jenkinsson, Tomkins, Collins, Cresswell
Noble Song
Jarvis Downing
Valencia
Carroll
Kommentarer om elvan:
Sam gick ifrån sin tidigare inkörda diamantuppställning mycket på grund av att minska ytorna för Evertons vassa ytterbackar, och främst på deras vänsterkant där Baines återfinns. Vi kunde se en markant skillnad i grundposition mellan vår högerytter för dagen Matt Jarvis och Enner Valencia på andra kanten. Valencia låg betydligt högre upp i banan medan Jarvis alltid låg på försvarande sida gentemot Leighton Baines när Everton var det bollhållande laget, allt för att hålla Baines borta från att styra spel från vänsterkanten och få till sina fina inlägg.
Första halvlek:
Första halvlek är generellt en halvlek med mycket misstag och slarv i båda lagen. Lågt tempo där Everton har en 25-minutersperiod där man sätter högre press, innan man senare sjunker ner djupare med sin backlinje, det öppnade upp ytor för West Hams mittfältare på distansskott men mycket mer än så blev det inte. I och med West Hams spelsätt, där vi satte mer fokus på deras vänsterkant, tilläts Everton mycket anfall på deras högersida och det kom att handla mycket om McGeady från start, han såg pigg och rapp ut och skapade några halvchanser.
Andra halvlek:
Matchen öppnas upp mer i andra halvlek, till en början mycket på grund av Enner Valencias 1-0 mål i den 51 minuten. Båda lagen tar mer risker och efter McGeadys två gula kort i den 55e minuten skulle väl ändå denna match vara över? 1-0 West Ham hemma på Upton Park och en man mer, matchen borde vara stängd! Men Everton ville annat.
Efter Evertons utvisning ändrar West Ham spelsätt och fokuserar på att hålla ledningen, man flyttar ner Downing från den offensiva spetset på mittfältet för att köra ett rakt tremannamitttfält. Detta tycker jag bidrar till att vi tappar initiativ och press-spelet blir lidande, Everton tillåts rulla boll och styra tempo på matchen.
Vi gör några byten, in kommer Nolan och ut går Song och senare kommer också Amalfiltano in till förmån av Matt Jarvis. Även Everton byter in Mirallas och Oviedo i 64e minuten, vilket skulle komma att bli ett lyckodrag från Martinez. Mirallas står nämligen för vändningen, matchminut 82 tar Collins på sig en onödig frispark precis utanför straffområdet som Mirallas snyggt skruvar in i mål på en något felplacerad Adrian.
Fjärde matchen i följd när West Ham tappar en 1-0 ledning, och denna gång med en man mer på planen.
Förlängning:
En öppen förlängning där båda lagen skapar chanser. Både West Ham och Everton har två kanonlägen innan Mirallas vänder ut och in på Kevin Nolan för att servera Lukaku som gör 1-2 från nära håll, skulle nu West Ham kunna visa prov på moral och hämta upp detta? In kommer Carlton Cole, och då vet vi att allt kan hända. Och det händer! På en hörna flackt slagen av Downing når Tomkins högst och nästintill på mållinjen står Cole rätt och likt Lukakus 1-2 mål styr bollen i mål. Cole har sedan ett ypperligt läge att avgöra matchen när Valencia kommer fri och något oväntat passar bollen istället för att skjuta, en back hinner rensa undan och 2-2 är ett faktum efter 120 minuters fotboll på Upton Park. Vad är ett omspel i FA-Cupen utan en mumsbit till straffläggning?
Väl i straffläggningen var skyttet stabilt, Stewart Downing har i femte omgången chans till att avgöra matchen, efter att Adrian räddat Naismiths straff, men Downing bränner och det skulle bli sudden death där Everton startar och därmed sätter press på West Hams skyttar. Efter att alla utespelare tagit varsin straff var det dem två spanska målvakterna som skulle avgöra detta. Joel Robles i Evertonmålet gick på kraft och sköt i ribban medan Adrians straff var av det säkra slaget. Matchen var klar och West Ham är vidare till Upton Parks och alla Hammers stora förtjusning!
Summering:
En kämpamatch som kunnat sluta på alla sätt är min summering av matchen. En eloge till Everton som kommer ikapp med 10 man på planen även om West Ham viker ner sig i perioder och blir för trygga i ledningen. Segern är symbolisk för denna säsong då mycket studsar West Hams väg och mycket går i stolpen för Everton.
Vi borde ta med oss det som lärdom, att försvara ledningen så som vi gör fungerar inte. Nu har vi tappat fyra 1-0 ledningar och det är under all kritik, det är inte förens i förlängningen igen vi börjar sätta press och skapa lägen.
I slutändan stod West Ham som segrare och om något av lagen skulle vinna tycker jag West Ham var den värdiga vinnaren, i fjärde omgången väntar Bristol City på Ashton Gate, kan bli en trevlig tillställning det också!
Synpunkter på spelare:
Vet inte om Sam Allardyce tänker att Jarvis är en bättre taktisk spelare än Amalfiltano, i min bok är Amalfiltano en betydligt bättre fotbollspelare och det syntes tydligt idag. Jarvis har inte det rätta självförtroendet att utmana och det blir ofta slarv och misstag när han får bollen medan Amalfiltano bidrar med snabbhet och att skapa chanser högt upp i planen.
Backlinjen gör en suverän match och alla fyra förtjänar beröm tycker jag. Bäst av alla tycker jag Tomkins är, han står för en stabil insats och räddar oss med en otroligt viktig blockering av skott i den 78e matchminuten. Collins är också brytstark och vinner de flesta närkamper han går in i. Noble och Song hade lite problem med att spela brevid varandra och det blev lite för mycket missförstånd för ofta. Carroll och Valencia hitta varandra lite bättre och båda förtjänar beröm för sina arbetsinsatser, speciellt Carroll som arbetar över hela banan, väldigt nyttigt att Valencia får näta.
En eloge också till Adrian som medger efter matchen att det är hans första slagna straff i en matchsituation.
Bäst i motståndarlaget måste jag säga att inhoppande Mirallas var, han ligger bakom vändningen och skapar oreda i West Hams förvar gång på gång.
Statistik från matchen:
West Ham-Everton
Skott: 28-11
På mål: 9-3
Hörnor: 11-6
Gula kort: 1-3
Röda kort: 0-1
Bollinnehav: 50-50
Åskådare: 25 301
Nu tar vi med oss glädjescenerna från Upton Park och ser framåt mot helgens möte med Hull City och vidare spel i FA-Cupen!
