Brentford - West Ham3 - 2
Förlust i derbyt – dags att sätta i nästa växel
En vinst på de sju senaste matcherna och 20 insläppta. Just nu är det inte supertrevligt att hålla på West Ham. Men vem är det som ska stå till svars för de relativt sett svaga insatserna? Tränaren med det yttersta ansvaret, eller spelarna på planen? Det mesta känns ganska diffust nu.
Det var osäkert inför matchen ifall Zouma skulle komma till spel eller inte. Kaptenen har varit “rock solid” där bak under en längre tid, men istället var det nyförvärvet Ward-Prowse som ledde mannarna ut. I början såg vi hungriga ut. Pressen var hög, och trots allt bollen inte befann sig hos våra spelare särskilt mycket, syntes potential vid kontringarna. Men istället är det Brentford som tar ledningen. En till synes rörig situation i straffområdet leder till dålig kommunikation mellan Aguerd och Soucek vilket gör att bollen hamnar hos Oneyka. Han skjuter in den på måfå, och fransmännen Maupay får skallen på bollen. Han har inte gjort mål på 14 månader, så vad passar inte bättre än att göra det mot oss.
Vi ser i alla fall inte ut att ge upp, och en kvittering skulle komma. Denna efter ett svagt inlägg från Antonio som hamnar två-tre meter bakom Kudus. Det enda han kan göra i det läget är att försöka sig på någon form av cykelspark, vilket han gör. Mirakulöst letar den sig in bakom målvakten och 1–1 var ett faktum. Målet kommer absolut vara ett bidrag till årets mål. Forceringen fortsatte efter kvitteringen. Och bara några ögonblick efter avsparken hamnar bollen ute på vänsterkanten vid Benrahmas fötter. Han slår in den mellan målvakt och backlinje där Kudus så när gör sitt andra för dagen. Istället går bollen i stolpen, och på returen letar sig Bowen fram och gör sitt sjätte raka bortamål i ligan. Det är rekord och Bowen skrev in sig själv i Premier Leagues historieböcker. Ledningen håller i sig in i halvtidsvilan.
Turen vi aldrig verkar få, resulterar istället i en massa otur. Brentford skulle såklart kvittera. Detta i den 55:e matchminuten när en kort hörna från höger tvingar Mavropanos till en “nickrensning” som går in i eget nät. Som jag ser det försöker han nicka den över egna målet, men lyckas inte riktigt. Brentfords ledningsmål kommer också efter en kort hörna till höger och bollen hamnar på ett liknande ställe som vid 2–2 målet. Det som grämer mig mest är att det är vid dessa situationer vi har varit som starkast. Föregående säsong låg vi i toppen bland lägst insläppta hörnmål, nu släppte vi in två i samma match.
Tyvärr blev det inget kvitteringsmål för West Ham, och nu är det många som vill rikta fingrar. Många åsikter har yttrats mot Ings som kom in i den 64:e minuten. Helt rättfärdiga sådana sett till hans statistik under den dryga halvtimmen han spelade. Han nuddade bollen 30 gånger och hade hela 0 (!) lyckade passningar. Folk ville istället se den egna produkten Mubama få chansen, och riktar därmed fingret mot Moyes. Och visst håller jag med. Ings borde inte spela, och har inte under hela sin tid i West Ham visat på några vidare framfötter. Men i denna förlusten tycker jag inte att Moyes ska få den stora kritiken. Målen vi släppte in hade kunnat undvikas. I vissa fall gäller det svag kommunikation. I andra är vi långsamma ut mot skytten.
Kommande fyra matcher blir otroligt viktiga. Först på tur står en revansch mot Olympiakos. Sedan en hemmamatch mot Nottingham, därefter borta mot Burnley och sist returen mot Backa Topola. Om jag hade tippat, vinner vi samtliga. Blir det fler poängtapp här, kommer fler och större fingrar riktas Mr. Moyes.
