Hammers Historik 81-85

Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 81 Renate Boleyn. 82 Bobby Moore i Hall of Fame. 83 Sams dagbok. 84 Snömannen. 85 Greenwood hos doktorn.

HAMMERS HISTORIK del 81

Det historiska fakultetet lyckades på fredags
eftermiddagen nå Renate Boleyn, med anledning
av inspelningen av singeln >>>In Search of
the Mad Conductor<<< i Keyland Studios.

    Presentation:

Namn: Renate Boleyn
Ålder: Nyss fyllda 20.
Aktuell: Med singeln In Search of the Mad
Conductor. Släpps i mitten av december.
Gör annars: Går sista året på Sylvia
Young´s Theatre and Stage School (där
bl.a. Amy Winehouse och Billie Piper
tidigare varit elever.)
Favoritlag: West Ham United FC.
Övrigt: Arvinge till House of Boleyn.

Leif Thomas: Hej och grattis! Du har i dagarna fyllt år och även skapat masshysteri bland West Hams fans med inspelningen av In Search of the Mad Conductor.... Hur känns det?

Renate Boleyn: Tons of thanks. (Skratt)

LT: Singeln släpps lagom till julruschen och är förhandsbeställd i osannolika 340.000 ex. I texten nämner du också >>>West Ham<<<. Det börjar likna en saga?

RB: Ja. (Skratt) Aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli så stort och uppmärksammat.

LT: Men åter möts det GODA och det ONDA?

RB: (Skratt) Du menar Kelly? Kelly Osbourne spelar just nu in en Spurslåt i Los Angeles, tror den heter Ho Ho Hoddle! Den ska tydligen släppas samtidigt som min låt.

LT: Apropå något helt annat. Du ska se matchen i morgon mot Toffees har jag förstått, hur går det?

RB: Jag kommer att vara på Upton Park och se matchen på plats. Det blir jämnt, men vi vinner med uddamålet.

LT: Du sa Upton Park, men menade såklart Boleyn Ground?

RB: (Skratt) Alla säger Upton Park - det är bara gamla stofiler som fortfarande säger Boleyn Ground. Upton låter käckare.

LT: Vilken är din favoritspelare i West Ham?

RB: Jack Collison. Jackie spelar med stort hjärta. Nummer tio skulle ha mera speltid tycker jag....

LT: Hur kom du på idén till låten?

RB: Dels så lyssnade jag på Lyall och Bradys singel från -87, sen berättade mamma (läs: Lady Boleyn) att Greenwood tydligen hade gett Sir Adrian Boult smeknamnet "The Mad Conductor" (=den galne dirigenten) redan någon gång på 60-talet. Och att Lyalls text var en sorts hyllning till Sir A. Deras låt var mera disco. Min låt är i råare rockstil.

LT: Det ser ut att bli en hektisk julhelg för dig?

RB: (Skratt) Ja. Det är mitt livs historia. Full sked.

LT: Lycka till.

RB: Tons of thanks. Bye, bye.

HAMMERS HISTORIK del 82

Hammers Historiks Hall of Fame har 8 platser varav 2 är tillsatta av Ted "The Phantom" Fenton och John "Like a Charm" Bond. Det har således blivit dags att välja in nummer tre. Hans tröjnummer var 6. Hans smeknamn - föralltid - "The Inspiration" - även smeknamnet "Mooro" har använts flitigt. Fenton och Bond får nu sällskap i himmelriket av ingen mindre än Robert Frederick Moore - mer känd som Bobby Moore.

Ingen - oavsett vilket lag man höll på - hade något ont att säga om Bobby Moore. Ansedd som sin tids bästa försvarsspelare och av en hel fotbollsvärld ansedd som West Hams störste genom tiderna. Bobby föddes under andra världskriget och var under sin barndom kortväxt, men spelade redan från allra första början på centerhalvrollen (läs: mittbackspositionen) i tidiga framträdanden hos South Park Boys.

Fenton som startat West Hams ungdomsakademi bjöd tidigt in Bobby Moore, som till en början inte imponerade så väldiga på den hattbärande managern. Men Fenton som var listig som en räv gav rutinerade Malcolm Allison i uppgift att verka som mentor för den unge Moore. Moore utvecklades snabbt och debuterade som 16-åring i Englands U-landslag borta mot Holland i oktober 1957. Ironiskt nog skulle det bli just Bobby Moore som med tiden ersatte Allison i Hammers mittförsvar.

Två dagar innan FA-cupvinsten över Preston North End (3-2 till Hammers) fick Moore utmärkelsen Footballer of the Year 1964. Det som dock imponerade mest på Hammers väg till titeln var den imponerande segern i semifinalen över Manchester United (3-1 till Hammers) på ett tungsprunget Hillsborough. Av bara farten sprang West Ham året efter hem Cupvinnarcupen mot ett lamslaget 1860 München (2-0 till Hammers).

Förbundskaptenen Alf Ramsey förärade Bobby Moore kaptensbindeln för England. I VM-finalen 1966 ställdes England mot Västtyskland. England vann finalen efter en dramatisk förlängning (4-2 till Hammers). Och Bobby Moore fick som kapten höja bucklan inte bara inför ett jublande Wembley utan för en hel nation. Skämtsamt brukar det ju heta att Hammers vann VM-guldet eftersom Geoff Hurst gjorde hat-trick och Martin Peters satte en balja likaså medan Moore styrde upp det hela från sin försvarsposition.

Den kontroversielle Brian Clough, då manager i Derby County, la ett bud på både Bobby Moore och Trevor Brooking. Men Greenwood lät hälsa den oborstade fårfarmaren att alla försök att "stjäla" våra bästa spelare skulle komma att blockeras. Nu skulle ändå sagan om Bobby Moore i West Hams tröja nummer 6 få sitt slut. Brian Clough ville in i det längsta köpa Moore. Det pratades löst om Norwich, där John Bond tagit över som manager, också om Crystal Palace där Moores gamla mentor Malcolm Allison huserade i managerrollen.

Men det blev Fulham. Otroligt nog tog sig Fulham hela vägen till final i FA-cupen 1975. Där väntade West Ham! (2-0 till Hammers). Fulham värvade f.d. stjärnor som Moore, George Best och Rodney Marsh - vilket i sin tur gjorde att klubben fördubblade sina publiksiffror under en kortare period. Efter två kortare sejourer i USA först med San Antonio Thunder 1976 och sedan med Seattle Sounders 1978 var spelarkarriären till slut över.

Det blev 642 tävlingsmatcher i West Ham. Bobby Moore ville inget hellre än att stanna och verka inom fotbollen. Av West Hams styrelse fick han kalla handen. Så under en kortare tid var han tillsammans med (otroligt nog!) Harry Redknapp manager för Oxford United, som då var utanför ligasystemet. Så småningom började Moore skriva en egen kolumn i tidningen The New Sunday Sport.

Efter skilsmässan från sin första fru Tina, träffade Moore flygvärdinnan Stephanie som skulle bli hans nya fru. Bobby Moore anställdes av radiostationen Capitol Gold för att göra analyser kring fotboll. Men glädjen i det nya jobbet blev kortvarig då läkarna gav Moore beskedet att han hade långt gången cancer som spridit sig till levern. Moore hemlighöll att han var döende och försökte leva så normalt som möjligt.

Det blev totalt 108 landskamper för Bobby Moore. Men den 24 februari 1993 var det över. Kaptenernas kapten Bobby Moore somnade stillsamt in. Legenden efterlämnade två barn, Roberta och Dean. Kvarteren kring Boleyn Ground kläddes med halsdukar, flaggor, kransar och blomsterarrangemang. Den sjätte mars (hemma mot Wolves) la fansen blommor i mittcirkeln innan matchen och Martin Peters och Geoff Hurst bar ut en gigantisk konstformation i claret and blue skapad som en spelartröja med nummer 6 på. Alla överlevande från West Hams cupframgångar 1964 och 1965 var på plats för att hedra sin forne lagkamrat.

Efter påtryckningar mot West Hams styrelse invigdes Bobby Moore Stand ett år efter legendarens död. Bobby Moore tar en välförtjänt plats vid sidan av Ted Fenton och John Bond i Hammers Historiks Hall of Fame.

HAMMERS HISTORIK del 83

Ur Big Sams dagbok.

Oktober. Carroll fortfarande på skadelistan. Lovade ringa Carroll. Den token vill ta mig med till östra kusten för att titta på vildblommor, Jesus! Nåväl, får kolla vädret först. Inga mål framåt, en del bakåt. Hå hå ja ja. Jack Collison utlånad till Cherries. En okej lösning för stunden. Många röster vill se Jackie i startelvan. Vi får se nästa månad. Om jag har jobbet kvar då?

Fyra meddelanden på mobilen? Snål-Arry vill sälja Green i januarifönstret. Glöm det. Martin Jol vill bjuda på lunch. Undrar vad "jollen-tokstollen" vill då? Svennis undrar om Moyes sitter löst. Det vet nog bara Sir Alex. McClaren undrar om Derby kallas för Jams eller Rams? Tänk att dom anställde "fårskallen" McClaren som ny manager, Jesus!

Vilken vecka! Renate Boleyn vill att jag ska medverka i hennes nya rockvideo. Att jag ska spela en gammal man med en liten hund som korsar ett övergångsställe, jag en "gammal" man! Vet hut! Jag är mycket vigare än nån kan ana. Och så har vi Jussi, kära gamle Jussi, som vill att hela spelartruppen ska häcka i bastun för att få extra sisu; fan jag avskyr sushi, sån där äcklig rå fisk som endast förvirrade japaner stoppar i kistan.

Hmm. Glädjande ändå att Collins slog personligt rekord i veckan då den bifftokige flintisen jonglerade till 3! Shit också! Jag blev ju varnad för att köpa s.k. "video-juggar", vad tusan ska jag hitta på med den bollrädde Maiga? Kanske skulle slå Pardew en pling. Där skulle nog Maiga trivas, få snacka grodspråket på en daglig basis. Men tänk om han lyckas? Magpies måste vi ha bakom oss i tabellen. Nej, den utlåningen får nog vara.

Undrar vad Jol vill med lunchen? Och redan på söndag är det derby mot ärkerivalen Tottenham. Shit! Vilken idétorka jag drabbats av. Måste chocka
Spurs på något vis, få "lill-Mourinho" att skita knäck. Kanske skulle jag byta om och starta själv på topp? Smäller jag dit två baljor första kvarten, så kan jag byta ut mig själv efter en halvtimmes spel. Pallar nog inte mer än 30!

Varför sa jag inte nej. Har lovat hjälpa Winston tjacka en papegoja som "snacker dansk." Bäst att öppna brevet jag fick - i ett hederligt kuvert - då ska vi se: Bäste Mr Allardyce, vill du komma till några sjysta kvarter i Hamburg och bli manager för fotbollsklubben St. Pauli? Vi har de snyggaste fräuleins som cheerleaders i hela Bundesliga 2. Hmm. Nja. Nej. Tuff logo: en dödskalle.

Apropå "döskallar", undrar vad Glenn Hoddle sysslar med nuförtiden? Ryktet säger Spanien? Men kan det stämma, det måste vara mil mellan pubarna därnere. Blaskig öl dessutom. Tvi vale! Undrar om det går att vaccinera Maiga mot sin bollräddhet? Kanske dyngsprätten Redknapp vet? Kanske skulle lura med snål-Arry på lite gratis krubb på lunchäventyret med den lurige gamla paddan "jollen-knasbollen" från Holland.

Måste förbi skivaffären. The Bellamy Brothers största hits har ju släppts i nyutgåva på vinyl. Fattar inte vilken usel musiksmak mina föregångare har haft - Greenwood lyssnade tydligen bara på mässingsorkester; medan Lyall trots sin ålder diggade disco; och Arry umgicks med hårdrockaren Ian Gillan, Jesus! Var det förresten inte den där Gillan som hade huvudrollen i Webbers Jesus Christ Superstar? Uschan i buschan vad otäckt! Tacka vet jag countrymusik.

Big Sam tippar: Spurs - Hammers 0-4

HAMMERS HISTORIK del 84

>>>I thought of us as two good children,
free to wander in the Paradise of sadness<<<
                                     -Arthur Rimbaud

Som brukligt hade även en medlem av West Ham bjudits in till Sir Adrian Boults årliga julmiddag som alltid gick av stapeln en vecka före julafton varje år i december. Det var juletid 1982 och medlemmen som fått lyxen att smöra kråset var en medelålders man vid namn Wally Hammond, som varit supporter av Hammers i hela sitt liv. Sällskapet var begränsat i antal och de som var där var idel dignitärer, välkända för såväl allmänhet som inom fotbollsfamiljen.

Sir Adrian hade börjat bli lite till åren och var stolt över att ha tre managers sitta sida vid sida vid honnörsbordet: till vänster satt Ted Fenton i mitten satt Ron Greenwood och till vänster nuvarande Hammers managern John Lyall. Sir Adrian tittade på de fyra i bredd, ja, fyra, för bredvid Lyall satt den inbjudne medlemmen Hammond. Fenton hade som alltid hatten på, Greenwood var hungrig det syntes och Big Ron snurrade frenetiskt på sin silverring medan Lyall satt och pratade med supportern.

"Lampard var lite svajig i senaste matchen," sa Lyall. "Ja, inte speciellt bra," sa Hammond. "Så, Wally, vad tycker du att jag ska göra åt det. Dra ned Pike eller ge Lampard en chans till?" sa Lyall och tittade på Wally Hammond. "Köpa en ny vänsterback," sa Hammond utan att tveka. "Menar du det?" sa en förvånad Lyall. "Men säg att vår nye vänsterback gör en groda i sin debut...." Wally Hammond svarade genast: "Köp ytterligare en vänsterback." Lyall skruvade på sig besvärat. "Menar du att om en av våra spelare gör en mindre bra match så ska denne ersättas bums?" Wally Hammond nickade med ett leende. "Tja, 42 vänsterbackar i truppen alltså," sa Lyall ironiskt.

Plötsligt kom maten, den bars in av två riktiga toppsnäckor i nätstrumpor, det var Kim Wilde och Greta Scacchi som engagerats av den givmilde Sir Adrian Boult. Greenwood svepte whiskyn och knackade Fenton på axeln. "Vilket ögongodis, va? Vilka pinglor," viskade Greenwood. När unga fröknarna Wilde och Scacchi kom till honnörsbordet lyfte Fenton artigt på hatten. Det dukades upp kycklinglår, kalkon, nybakat bröd, saltgurka, filéer, pajer, syltlökar, engelska korvar och massor av öl. Gott om whisky var det också. Greenwoods glas tycktes fylla på sig självt med "livets vatten".

Roger Moore skålade för Sir Adrian, Moore som var mitt uppe i inspelningarna av nya Bondfilmen Octopussy hade bjudit med sina två svenska motspelerskor i filmen, Maud Adams och Kristina Wayborn som satt på varsin sida om den hemliga agenten och gav än mer stjärnglans åt kalaset. Sir Adrian tog till orda: "I skuggan av det hemska Falklandskriget och en säsong i sagan om vårt kära West Ham, så låt oss glömma allt vardagsslit och fokusera på en trevlig julmiddag. Och som grädden på moset har jag bjudit in underhållning av världsklass. Låt mig presentera den fantastiska Kate Bush!" Alla applåderade.

Ridån gick upp och där stod Kate Bush med band. Passande nog startade Bush med låten Hammer Horror från skivan Lionheart. Alla reste sig och dansade stelt på stället åt den medryckande låten. Alla utom Greenwood som stoppade ost i öronen och muttrade: "Usch, popsnören - varför Sir A. inte kunde ta hit en njutbar mässingsorkester kommer jag aldrig att förstå...." Maten försvann i glupska munnar ju längre sittningen varade. Kate Bush avslutade med vackra Oh England My Lionheart, som anspelar på andra världskrigets slut. Men som passade ganska bra med tanke på Falklandskriget. "Oerhört vacker sång," förkunnade Lyall tårögd. "Oerhört vacker sångfågel," sa Fenton bestämt och lyfte på hatten i riktning mot fröken Bush på scenen.

"Om vi nu ska ta och skåla som avslutning bör vi sjunga en liten visa innan skålen," sa Sir Adrian. "Någon som vill ta ton?" Malcolm Allison, som satt bredvid den glittrande Wayborn, reste sig och höjde whiskyglaset. "Vi äro små Hammers vi, bzz bzz. Vi är små Hammers vi, bzz bzz. Vi äro små Hammers som tar oss ett järn, vi äro små Hammers vi...." Alla sjöng med i den välkända texten. Stämningen var på topp och utanför fönstret hade det börjat att snöa.

Kim Wilde och Greta Scacchi drog på sig varsin tomteluva och började dela ut varsin julklapp till gästerna. Greenwood slet upp sitt paket. "En vattenpistol?" Lyall viskade i örat på Big Ron och den store mannen lyste upp. "Bra idé," sa Big Ron innan han fyllde vattenpistolen med whisky och sprutade "livets vatten" i munnen på sig själv. Alla skrattade gott åt Greenwood och utanför fortsatte snöandet att tillta. Framåt småtimmarna var det bara Greenwood och Sir Adrian Boult kvar. Alla andra hade droppat av vartefter. "Tack för en fin julfest," sa Greenwood och begav sig ut i snöovädret.

"Ska du inte ta en taxi?" ropade Sir Adrian. "Nej, en bensträckare innan man drar på sig pyjamasen och nattluvan är bara stärkande," lät Greenwood hälsa tillbaka. Efter stund travade den store mannen i drivor av snö. Dessutom verkade det som att all snö föll över Greenwood framifrån. Big Ron blev helt "insnöad". Flera tidningsutdelare i London slogs av skräck den morgonen vid åsynen av den vita jätten. The Times framsida löd: SNÖMANNEN HAR LÄMNAT TIBET OCH VANDRAR PÅ LONDONS GATOR. SE UPP! Greenwood skakade på sitt stora huvud då han senare läste The Times. Vad konstigt? Han hade ju själv varit ute och vandrat just den av tidningen angivna natten - utan att ha sett en enda kotte förutom några tidningsbud. Och definitivt ingen snöman. Vad får tidningarna allt ifrån? tänkte Greenwood.

HAMMERS HISTORIK del 85

Som nummer 4 i Hammers Historiks Hall of Fame väljs Ron Greenwood in. "Big Ron" kom till dukat bord, menar vissa, men de flesta kan nog se att vad Greenwood faktiskt åstadkom var att förvalta föregångaren Ted Fentons "tuta-och-kör" fotboll, men med den avgörande skillnaden att "Big Ron" la till en viktig detalj - nämligen försvarsspelet. Under Greenwoods ledarskap fick West Ham för första gången en backlinje.

Bobby Moore hade knappast utvecklats så pass att han utnämndes till världens bästa försvarsspelare om det inte varit för att "Big Ron" lagt om kurs. Greenwood var rätt man på rätt plats vid en tidpunkt då fotbollen gav den vanliga supportern en chans att glömma den trista vardagen, ta några pints, se sitt favoritlag och leva upp för några timmar. Råkalla vintereftermiddagar på Boleyn Ground blev en värmande fest.

Nu har så mycket sagts och skrivits om Ron Greenwood att det historiska fakultetet väljer att berätta en sann anekdot om den väldige managern. Det hela utspelade sig vid lunchtid i oktober 1968. "Big Ron" hade tagit bilen till Barnet och doktor Flint för "den årliga besiktningen" som Greenwood kallade det för. Greenwood hade aldrig haft några höga tankar om doktorer.

"Du är hmm.... Överviktig," påtalade doktor Flint och petade med sitt pekfinger på Greenwoods enorma kagge. Greenwood grimaserade och snurrade buttert på sin silverring. Det här började inte bra. Greenwood var känslig då det gällde midjemåttet. Doktor Flint lättade på sin slipsknut, den betydligt yngre doktorn var inte bekväm med den äldre managern. Det här skulle bli tufft.

"Hur är det med alkoholintaget," undrade doktor Flint, "någon gång i veckan?" Greenwood tittade på doktorn som om denne vore skvatt galen. "Jag avnjuter dagligen 25 drinkar," upplyste Greenwood. Doktor Flint flämtade och blev alldeles röd i ansiktet. Sedan bad doktor Flint Greenwood att vara lite mera allvarlig och inte ta så lättsamt på besöket. "Jag dricker 25 drinkar Lagavulin varje dag," sa Greenwood med barsk stämma.

En kort tystnad uppstod. Doktor Flint var besvärad. Men frågade: "Hur mår du på morgonen då du vaknar?" Greenwood svarade: "Jag vet inte." Flint reste sig upp och skakade på huvudet. "Vet inte?" Greenwood förtydligade sitt svar. "Jag vet inte. För jag vaknar aldrig på morgonen." "Jag tror mig veta att detta är fel sätt att leva," sa doktor Flint allvarsamt. "Och jag tror mig veta att du är fel kvacksalvare för mig," replikerade Greenwood och travade ut.

Fakta 1: Ron Greenwood besökte aldrig någon mera doktor under sin livstid. "Big Ron" ändrade heller aldrig på sin livsstil.

Fakta 2: Doktor Flint från Barnet dog kort efter Greenwoods besök, närmare bestämt i januari 1969, efter att ha halkat på en isfläck och brutit nacken, endast 36 år gammal.

Leif Thomas

Här kan du läsa del 76-80: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-76--487286.aspx

Här kan du läsa del 71-75: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-71--485858.aspx

Här kan du läsa del 66-70: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-66--484296.aspx

Här kan du läsa del 61-65: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-61--483473.aspx

Här kan du läsa del 56-60: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-56--481979.aspx

Här kan du läsa del 51-55: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-51-476315.aspx

Här kan du läsa del 46-50: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-46--475725.aspx

Här kan du läsa del 41-45: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-41--474834.aspx

Här kan du läsa del 36-40: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-36--473399.aspx

Här kan du läsa del 31-35: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-31--472336.aspx

Här kan du läsa del 26-30: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-26--471165.aspx

Här kan du läsa del 21-25: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-21--470273.aspx

Här kan du läsa del 16-20: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-16--469565.aspx

Här kan du läsa del 11-15: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-11--468956.aspx

Här kan du läsa del 6-10: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-6--467885.aspx

Här kan du läsa del 1-5: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx